Efter reklamen: Se också: Nina Gunke efter sin alzheimerdiagnos: "Vill inte gömma mig"

Yvonne och maken Egon hade precis kommit hem från läkaren och gett det tunga beskedet om diagnosen till sin dotter Bettina, som gjorde sitt bästa för att hålla tårarna tillbaka. I vanliga fall var de inte en särskilt gråtmild familj, men den dagen var det svårt för både Egon och Bettina att inte brista i gråt.

Yvonne tog inte beskedet så hårt, och sa obekymrat:

– Då måste vi ju bara se till att ha roligt tillsammans, så länge jag finns kvar!

Egon var bara 17 år när han träffade den två år yngre Yvonne. Sedan dess har de hållit ihop i vått och torrt. Den i dag 72-åriga Yvonne och 74-årige Egon byggde ett stort hus i danska Esbjerg och fick två barn. Bettina blev den yngsta som föddes in i den harmoniska familjen.

De levde ett spännande liv tillsammans – reste, dansade, sjöng och tog alla tillfällen som gavs att fira.

– Vi har haft kul tillsammans, och det har varit full fart. Det fanns alltid något att fira, så mina föräldrar har haft mycket människor runt och nära sig, säger 46-åriga Bettina Goth Häggqvist.

Var alltid festens mittpunkt

Yvonne var alltid det naturliga navet i familjen. Hon slet många timmar som driftassistent på en fiskefabrik, där även Bettina och Egon senare fick jobb. Trots att hennes arbetsdagar ibland varade från tidigt morgon till sen kväll, så hade hon alltid tid över för att hjälpa andra. När någon behövde ett par uppmuntrande ord var hon den som hade koll på det – och på allt annat.

Så när Yvonne som 60-åring plötsligt började strula till det med både ekonomin och talet blev Egon och Bettina oroliga. Egon tog med Yvonne till läkaren, och där fick de beskedet som skulle vända upp och ner på deras liv: Yvonne hade Alzheimers sjukdom.

Under många år la familjen knappt märke till sjukdomen. Yvonne var bra på att hålla i gång, och var som alltid på bra humör.

– Hon höll det i schack i många år. I början städade hon på mitt kontor en gång i veckan, och det gick superbra, säger Bettina.

Yvonne kom överens med Egon om att hon skulle flytta till ett vårdhem innan hon blev för sjuk. Det skulle inte vara hans ansvar att passa och sköta om henne, men det blev svårt för Egon att fatta beslutet när det var dags.

Gränsen flyttades hela tiden fram, och till slut var han tvungen att hjälpa Yvonne både med toalett- och badbestyr. Även om hon fortfarande såg likadan ut, så var hon svår att känna igen.

– Jag satt och tittade på min mamma, som jag ju kände så väl, men hon sa bara en massa tokiga saker. Allt var oförståeligt, minns Bettina.

Ett svårt val

Till en början försökte Egon att dölja för Bettina hur sjuk Yvonne verkligen var. När Bettina en dag upptäckte hur långt framskriden hennes mammas sjukdom var så satte hon ner foten, för hennes pappa hade varit så upptagen med att ta hand om Yvonne att han helt glömt att ta hand om sig själv.

– Hon har alltid tagit så väl hand om mig, så jag ville ta lika väl hand om henne. Jag älskar ju henne, säger Egon, som under lång tid hade svårt att förlika sig med tanken på att Yvonne inte längre skulle bo med honom.

Egon oroade sig också för vad andra skulle tänka när de fick reda på att Yvonne flyttat till ett vårdhem. Skulle de tro att han bara försökt att bli av med henne? Eller att han gett upp för tidigt?

Det krävdes en hel del övertalning, men till sist lyckades Bettina övertyga sin pappa om att han inte längre behövde ta hand om Yvonne själv.

När Egon och Bettina i dag sitter tillsammans i vardagsrummet och berättar om resan de varit med om, så är det med en del tårar, men också många leenden och mycket skratt. Egon tar varje tillfälle han får att visa bilder av Yvonne på sin mobil, och Bettina bistår med roliga anekdoter om deras liv tillsammans.

– Det här har blivit en av våra favoritbilder, säger Bettina medan Egon håller fram sin mobil.

På skärmen ler Egon och Yvonne mot kameran, medan de står hand i hand. Bilden är tagen efter att Yvonne flyttade in på ett vårdhem. Hon ser inte sjuk ut. Tvärtom, så ser hon frisk och glad ut, precis som hennes familj beskriver henne.

Ulrika drabbades av

hälsa”Det jag saknar mest är hopp inför framtiden"

Kan inte uttrycka sig

Egon och Bettina är båda överens om att det var rätt beslut att låta Yvonne flytta till ett vårdhem. Hon kan inte längre prata sammanhängande, men hon skrattar och ler när hon får besök.

De kan se på henne att hon har det bra, och hon har aldrig visat tecken på eller uttryckt att hon hellre skulle vilja hem till Egon igen. Så nu njuter de av tiden tillsammans med henne på ett helt annat sätt.

– Vi kan se att hon är glad. Hon vill gärna följa med ut och åka bil. Vi har kört många turer nu i somras, och haft med picknickkorg med kaffe och frallor. Det älskar hon, berättar Egon.


Efter att Yvonne flyttat ut känns det dock tomt, förklarar Egon, men som tur är har han ett fint stöd i sin dotter. Under den svåra tiden har bandet mellan dem blivit starkare.

– Nu har min pappa fått en ny gå på stan-kompis, och det är jag! Förra året var vi på konsert tillsammans, och det var verkligen superkul. Vi har upptäckt att vi har väldigt kul ihop. Inte för att vi inte varit nära innan, men om jag pratade om mina kärleksproblem brukade min pappa springa skrikande därifrån. Nu har vi löst just det problemet, så nu springer du ingenstans, säger Bettina med ett skratt till sin pappa som ler.

Han får också mycket glädje av sina besök hos Yvonne. Han är hos henne ett par timmar nästan varje dag, och det har han tänkt att fortsätta med så länge han kan se att hon blir glad när han kommer. Han ser till att hon har färska blommor och har köpt ett litet kit, så att han kan fixa hennes naglar. Sedan rusar hon runt i äldreboendets korridorer med målade naglar iförd färgglada kläder, och det känns för en stund som om det fortfarande finns lite kvar av den gamla Yvonne.

Svensk bearb: Susanne Lolling