Paret lämnade religiöst trauma och sexuella övergrepp bakom sig
Han plågades av en verklig demon, en pedofil som utnyttjade honom sexuellt.
När Suvi och Kristoffer många år senare hittade varandra fann de också hälsan och lyckan.
Gården på höjden i byn Avanäs i Västerbotten blickar ut över ängar och det är långt till närmaste granne, men nära till skog och en liten sjö. Ute samsas familjen Johanssons älghundar i hundgården och i hönshuset finns både hönor och en tupp. Här bor Suvi, 44, Kristoffer, 38 och barnen Joulina, 14, Vilgot, 12, Valter, 10, Elvira och Henning, 8.
Hit flyttade Suvi och Kristoffer med alla sina barn när de blivit kära på jobbet.
Hans mörka hemlighet blev starten på kärlekssagan
Allt började med att Kristoffer fick en ny chef. Chefen hette Suvi. Hon var en öppen, glad och förtroendeingivande person och Kristoffer visste att han äntligen funnit den som skulle få veta hans mörka hemlighet.
Efter 20 års tystnad och en tillvaro fylld av skuld, skam och självmedicinering med alkohol rann Kristoffer berättelse ur honom. Under ett telefonsamtal till sin nya chef berättade han hela sin historia om att bli sexuellt utnyttjad som barn.
– Innan jag vågade ringa drack jag mig redigt berusad och sedan berättade jag allt. Trots att jag var så full minns jag hela samtalet.
Suvi stryker Kristoffer över handen och säger att det var en fruktansvärd berättelse och hon insåg att Kristoffer behövde professionell hjälp. Hon såg till att han kom i kontakt med en samtalsterapeut som är specialiserad på sexuella övergrepp.
Det första långa samtalet om Kristoffers skamfulla hemlighet blev inte det sista. Suvi och Kristoffer blev ett par. I dag är de gifta och samtalen har fortsatt.
– Efter det första förlösande samtalet lättade flera ton från mina axlar. Skuldkänslorna och trycket över bröstkorgen släppte. Under psykologsamtalen fick jag lära mig strategier för att hantera mina känslor och tillsammans med Suvi fick jag bearbeta allt. Det tolvstegsprogram som jag sedan gick var också väldigt nyttigt.
Suvi och Kristoffer Johansson
Ålder: Suvi är 44 och Kristoffer 38.
Gör: Suvi jobbar som samtalsterapeut på Röda korset, Kristoffer är driftkock i storkök.
Familj: Barnen Joulina, 14, Vilgot, 12, Valter, 10, Elvira och Henning, 8. I familjen finns också älghundar, katter, hönor och en tupp.
Bor: På en gård i byn Avanäs i Västerbotten.
Suvi var Jehovas vittne – fick inte fira jul
Att det blev just Suvi som fick Kristoffers förtroende kan ha berott på att hon själv varit helt öppen med sin bakgrund. Suvi hade nyligen börjat jobba som chef i det kommunala tillredningskök som Kristoffer jobbar i.
– Jag berättade direkt för honom och alla andra att jag växte upp som Jehovas vittne och har brutit mig loss ur sekten. Det har varit en jättetuff väg att vandra då jag blev fullständigt utfryst av både släkt och vänner. För dem var jag död.
Det har krävts otaliga terapitimmar för att må bra och bli helt fri från alla föreställningar som uppväxten i sekten, som hon kallar det, gett henne. Än i dag gör många minnen ont.
Jag växte upp som Jehovas vittne och har brutit mig loss
Hon var bara fyra år är när hon började leva ett dubbelliv. I byrålådan gömde hon sina förbjudna skatter – en bit glitter, en julgranskula och den hemliga adventskalendern. Jehovas vittnen tillåter varken firande av jul eller andra högtider, något som den lilla flickan längtansfullt drömde om.
När Suvi skulle sova låg hon i sin säng och var livrädd. Skulle demonerna och satan straffa henne nu? När andra föräldrar övertygar sina barn om att spöken inte finns var de högst verkliga för barnen som växte upp som Jehovas vittnen. De vuxna bekräftade ständigt att demonerna fanns överallt och att straffet väntade runt hörnet för den som inte var tillräckligt from.
– Jag låg alltid och vred mig och tänkte på om jag kanske hade gjort något fel under dagen. Skulle demonerna komma under natten?
Hockeyledaren förgrep sig på Kristoffer
Kristoffers barndom präglades också under många år av mardrömmar och demoner. Men hans demon var verklig och förgrep sig på honom om och om igen.
– Jag spelade hockey och gubben hade en ledarroll i laget. Han visade ett osunt intresse för oss pojkar och nästlade in sig hos oss på ett slugt sätt. Han erbjöd sig att skjutsa oss till badhuset, bjöd hem oss till sig och började sakta men säkert att tänja på gränserna.
Kristoffer berättar att mannen visade porrfilmer för de tolvåriga pojkarna och sedan skulle han lära dem att onanera.
– Han kallade det för sexualundervisning och hävdade att det var helt normalt. Jag var i beroendeställning till honom och hade svårt att värja mig när närmandena blev allt fräckare och slutade med regelrätta våldtäkter.
Kristoffer säger att mannen förgrep sig på honom i bastun på badhuset och i mannens sunkiga lägenhet.
– Jag kände mig så äcklad och smutsig och kunde inte duscha nog länge för att bli av med den smutsiga känslan. Helst skulle jag ha skurit av mig penisen.
Mannen kunde hota med att berätta allt för Kristoffers pappa om han inte ställde upp på att bli utnyttjad. Hockeyledaren brukade också berätta om andra pojkar som han utnyttjat sexuellt.
– Det var äldre, väletablerade personer som jag kände till. Genom att prata om kontakterna med dem fick han det han ägnade sig åt att låta normalt. Jag fick vara med i den ansedda klubben. Han var slipad.
Kristoffer höll sig oftast för sig själv och berättade ingenting om övergreppen för vare sig vänner eller familjen.
Kristoffer hade svårt för beröring efter övergreppen
Han valde att börja gymnasiet på en annan ort och efter flera år upphörde övergreppen, men skammen, skulden och känslan av smuts fortsatte att gnaga i Kristoffer.
– På jobbet fungerade jag bra och jag skaffade mig både fru och barn. När vi fick vår första son drabbades jag av en enorm ångest. Jag bröt ihop. Hur skulle jag kunna skydda den lille från att bli utsatt så som jag blev? Jag dövade känslorna med alkohol men kunde fortfarande inte prata om vad det var som gnagde i mig.
Kristoffer säger att det sexuella har fungerat för honom, men annan sorts beröring har inte funkat. Inte förrän nu, med Suvi.
– Det är bara mamma som fått röra vid mig förut. Med Suvi har jag blivit så trygg att jag tycker det är mysigt att ligga och gosa, säger Kristoffer.
Jag var i beroendeställning till honom och hade svårt att värja mig när närmandena blev allt fräckare
Han säger att han har försökt berätta sin historia en gång förut. Han drack för mycket, hade sömnsvårigheter och sökte läkarvård.
– Jag tog med mig min syster och var beredd att berätta allt för henne och för överläkaren. När jag sa till doktorn att jag mådde dåligt svarade läkaren: ”Det gör ingenting. Du hör till de veka”. Läkaren gav mig sömnpiller men inte samtal. Den oförståelsen gjorde att jag fortsatte att vara tyst i fyra år till, och jag fortsatte att döva ångesten med alkohol. Om inte Suvi kommit i min väg vet jag faktiskt inte om jag hade levt i dag.
– Vi båda växte upp med förtryck och hjärntvätt. Vi räddade varandra, vår kärlek gjorde oss starka, håller de båda med om.
Barnens reaktioner på förhållandet: ”Värmde hjärtat”
Kristoffer säger att han och Suvi växeldrar och stöttar varandra, båda har fortfarande sina svackor med mardrömmar ibland, men de kommer alltmer sällan.
– När min äldsta dotter sa ”Åh, pappa äntligen får jag se dig glad”, värmde det hjärtat. Jag har tre barn och Suvi två och vi har fått ihop våra familjer på bästa sätt. Barnen fick träffa varandra på Leos lekland för första gången. Yngsta grabben tror fortfarande att det var där och då som jag och Suvi blev ett par, ler Kristoffer.
Han och Suvi är helt överens om att deras barn ska växa upp i en familj där man pratar öppet med varandra om allt, och där barnen lär sig ”stopp min kropp” från tidig ålder.
Båda vill hjälpa andra: Viktigt att ifrågasätta
Båda har varit öppna med sina berättelser, både för egen läkning och för att hjälpa andra.
Kristoffer planerar att börja föreläsa och engagera sig i föreningen RISE – Riksföreningen mot incest och andra sexuella övergrepp i barndomen. Suvi har berättat sin historia öppet för att det ska vara känt för socialtjänsten, andra myndigheter, politiker, skolor och andra vuxna vad som pågår innanför församlingens väggar.
– Ifrågasätt den som är Jehovas vittne! Kanske sår det ett frö av tvivel som kan hjälpa ett barn ur sekten. Barn far illa där.
För Suvi är det extra viktigt att barnen får vara som alla andra.
– Jag VILL att de ska vara som andra. När förskolepersonalen berättade att barnen inte ätit blodpuddingen som de serverat så köpte jag hem blodpudding till middag. Jehovas vittnen är förbjudna att äta blodmat, därför blev det extra viktigt att mina barn lärde sig äta det. Vi vill ge barnen en trygg och tillåtande uppväxt på alla plan.
Världen skulle aldrig mer vara sig lik
I Suvis och Kristoffers förlovningsringar står inget datum, istället står det: ”Varje dag, Suvi” respektive ”Varje dag, Krille”.
– En helt vanlig vardag när livet rullade på för fullt lovade vi att se varandra, varje dag. När vi gifte oss var det inte heller någon specifik utvald dag. Vi gifte oss mitt i januariblåsten och kylan i Umeå. Det skulle för alltid bli vår dag ändå, säger Suvi.
Parets ettåriga bröllopsdag i januari i år firades med att gå ut och äta hamburgare och pommes frites. Den dagen gick också Kristoffer ut med sin historia i lokaltidningen.
– Man kan väl säga att artikeln överröstade bröllopsdagen rätt ordentligt. Vi gick runt på stan, köpte tidningen och förstod att världen inte skulle vara lik sig mer. För mig blev det ännu ett steg mot att bli fri, säger Kristoffer.