Nina Brink lämnade Jehovas vittnen

Större delen av sitt vuxna liv har Nina Brink varit medlem i Jehovas vittnen. Det var en väg hon valde själv och det är först i dag hon kan se igenom hur väldrillat hon övertygats om att det var det enda sättet att leva.

– I dag förstår jag hur skickligt allt är uppbyggt. Som Jehovas vittne tillbringar man oerhört mycket tid med att lära sig hur man kan omvända andra och det gäller säkert i de flesta andra sekter, säger Nina.

När hon var två år gammal skildes hennes föräldrar. Hon fick en stor bonusfamilj, bodde på landet och plockade potatis på loven.

– Jag var nog rätt stillsam, läste mycket – gärna skräck som Stephen King. Jag hade lätt för att underhålla mig själv och tänkte inte mycket på framtiden, berättar Nina.

– Jag tog allt som det kom.

Nina var heller inte intresserad av något religiöst. Liksom många andra konfirmerades hon, men det var mer av tradition än något annat.

Det som däremot skulle bli avgörande var att hon hade två klasskompisar som var Jehovas vittnen.

– De satt bakom mig i bänkraderna och vi pratade mer och mer, men aldrig om religion. Inte till att börja med, utan allt möjligt annat, vanligt tonårssnack. De var jätteroliga och snälla på alla sätt och vis, säger Nina.

En dag skulle allt förändras. Nina hade hamnat i konflikt med sin bästa kompis sedan några veckor tillbaka och det var en spänd stämning. Hon kände sig extra känslig.

– Vi skulle ha kemi eller fysik tror jag det var. Några retades med mig och jag började gråta innan lektionen började. Det slutade med att jag rusade ut ur klassrummet och de här två tjejerna som jag pratat med följde efter. Vi satte oss inne på toaletten och pratade. Eller jag pratade, om hur hemsk världen var och allt som var fel i omgivningen, säger Nina.

Nya vänner och gemenskap

Då var det som om något kopplades på hos de två Jehovas vittnena. Det var detta de övat på och nu kunde de ge övertygande svar på alla stora frågor, enkla svart-vita svar som klarade motfrågor och invändningar hur lätt som helst.

– Det var som att de var pr-konsulter. De gick in ett robotläge och vi fortsatte prata i veckor. Det var enormt trovärdigt och till slut bestämde jag mig för att studera bibeln med en av tjejerna.

Nina lovades paradis och skrämdes av historier om Harmagedon. Upplägget handlade om att skaffa sig kunskapen för att nå evigt liv.

– Min känsla var hela tiden att allt det här stämmer. Och det bästa var att jag inte behövde göra speciellt mycket, utan förlita mig på att Gud skulle fixa allt.

Till en början var Nina däremot mycket orolig för att hennes familj och andra vänner som var utanför Jehovas vittnen skulle drabbas en dag av att inte ha den rätta tron.

– Men då fick jag veta att jag kunde rädda dem. Fler och fler skulle förstå och då skulle de också få leva i himmelriket på jorden.

Nina gick på möten, fick mängder av nya vänner och kände sig snabbt som en del av en stor gemenskap. Hon välkomnades på ett sätt som var överväldigande.

Insåg att hon var hjärntvättad och behövde vända ryggen mot allt hon tidigare trott var sant.

relationerAnna lämnade Jehovas vittnen: ”Varje dag är en kamp”

– Det var lovebombing, verkligen. Samtidigt fanns det en spänning i att tro på att Satan styr människorna och att vi var utvalda att rädda dem, berättar Nina.

Hennes föräldrar försökte få henne på andra tankar och ifrågasatte hennes idéer. Det ledde till konflikter med hennes mamma framförallt, men löstes av att hon flyttade hemifrån när hon var 16 år.

– Samtidigt sa alla jag kände inom Jehovas vittnen att de var jättestolta över mig, att jag lyckades stå emot kritiken. Det var fantastiskt att vara med om dessa stora sammankomster och hyllas. Jag fick den där typen av uppmärksamhet man så gärna vill ha i den åldern. Det var som att få en helt ny familj, säger Nina.

Själv var hon inte det minsta osäker på det som förkunnades. Hon kände att hon varit tuff och tvivlande till en början. Hon ställde mängder med frågor och följdfrågor om allt, men det fanns alltid förklaringar och hon märkte inte av manipulationen.

– Jag var verkligen fascinerad över att de hade svar på precis allt. Märkte inte att de faktiskt sa till mig att ställa frågan på rätt sätt. Dessutom fanns det ju ett fint kärleksbudskap mitt i allt.

Annat som lockade var tanken att ingå i en global gemenskap av mängder av andra Jehovas vittnen.

Nina kunde inte vänta, utan döpte sig när hon var 17 år och berättade inte om det för sina föräldrar.

– Det kändes bråttom eftersom Harmagedon skulle komma. Sedan flyttade de fram årtalet allt eftersom, men det accepterade man.

Kunde kostat henne livet

Det svåraste för unga Nina var att förhålla sig till gruppens hårda regler kring sex utanför äktenskapet.

– Jag hade ju slutat fira jul, födelsedagar, midsommar och påsk redan, men hade lätt för att bli kär och det var problematiskt, ler Nina.

Att inte klara av att följa alla regler var jobbigt för stunden. Men hon kände att det var välförtjänt när hon fick kritik.

Hela livet kom att handla om en uppdelning av världen. Nina som känt dåligt samvete för att hon hade det för bra såg mest krig och svält överallt.

– Jag visste då att jag var på rätt väg. Det blev vi mot dem, de som förstörde världen.

När hon själv gjorde fel blev hon isolerad och ofta handlade det om olämpligt umgänge.

– Till slut gick det så långt att jag blev utesluten när jag var 23 år och under ett år var jag utanför. Det tyckte jag var rättvist och jag ansökte om att få komma med igen när tiden gått.

Hon löste sitt behov av närhet genom att gifta sig med en kille ett halvår efter de träffats när hon var 25 år och hon märkte snabbt att som gift är man ännu mer fast i sekten. Att skilja sig var inte accepterat.

”En sorg jag aldrig lär mig att hantera”

relationerPia lämnade Jehovas – miste sin dotter

– Jag var redan då aktiv som pionjär och jobbade 70 timmar i veckan med att sprida budskapet. Med familj skulle jag bli mer beroende och mindre fri, berättar Nina.

Hon blev gravid och den svåra förlossningen som följde kunde ha tagit hennes liv eftersom man som Jehovas vittne vägrar ta emot blodtransfusioner.

– Jag förlorade väldigt mycket blod, nära en och en halv liter och de frågade hela tiden om jag var säker på att jag inte ville ha transfusion. Som tur var slutade blödningen annars hade min religion kunnat kosta mig livet, säger Nina.

Efter två barn fortsatte hon sitt liv inom kyrkan, men blev mer och mer olycklig. Hon började se igenom hur de lärda svarade på frågor och hade svårt att acceptera att så många skulle dö i Harmagedon bara för att de inte trodde som hon.

Mer och mer olycklig

Men åren gick och hon fogade sig till reglerna. Det var först för två år sedan hon tog sitt beslut och lämnade allt.

– Jag hade länge haft panikångestattacker och svimmade ibland på jobbet. Jag var olycklig i mitt äktenskap och allt jag hörde på mötena kändes som upprepningar som jag inte längre kunde tro på.

Nina levde i en lögn och andra märkte att hon inte hade vad de tyckte var den rätta tron.

– Jag ville bli fri på riktigt, men samtidigt behålla mina vänner som var inom församlingen. Naturligtvis var det inte möjligt, konstaterar Nina.

Hon började stegvis gå mot ett vanligt liv, firade jul igen, umgicks med släkten, lyssnade på fel musik och såg olämpliga filmer. Till slut ledde det till att hon blev utesluten ur Jehovas vittnen.

– De var rädda att jag skulle sprida hemska tankar och idéer. Som Jehovas får man absolut inte hämta information utifrån.

Nina skilde sig och fick gemensam vårdnad om barnen, vilket naturligtvis ställde till det.

– Det var svårt att berätta för barnen att jag inte kunde vara ett Jehovas vittne längre, men de tog det bra. Min son sa att han faktiskt tror på evolutionen och min dotter blev jätteglad för att vi skulle fira födelsedagar och jul. Mina föräldrar blev överlyckliga, berättar Nina.

Fri på riktigt

Det som fick henne själv att verkligen bearbeta allt som hänt var när hon träffade en gammal vän som också hoppat av och som visste vad hon gick igenom. Nina lyssnade även på andra avhoppares historier på Youtube och det gav aha-upplevelser hon inte förväntat sig.

– Nu vill jag inte tillbaka någonsin, även om jag förlorat många nära vänner. Jag har gått igenom samma sorgestadier som om någon dött. Att lämna en sådan gemenskap är inte lätt, men jag mådde snabbt mycket bättre än vad jag gjort på åratal.

relationerLaila lämnade Jehovas: Jag förlorade hela min familj

Det finns också praktiska problem, som att hennes två barn umgås med Jehovas vittnen genom sin pappa.

– Jag betraktas som luft och det är svårt när man ska hämta dem hemma hos någon. Men man anpassar sig. Jag försöker prata om det och vara tydlig för dem. Jag hoppas det fungerar.

Numera försöker Nina också hitta nya vänner och en ny självständighet. Hon kan ägna sig åt intressen som hon försökt dölja tidigare, som serietidningar och science fiction.

– Jag har varit med på levande rollspel och det är fantastiskt. Där träffar man människor som man aldrig skulle göra annars. Där finns alla yrken, grupper och åldrar på samma ställe och vi har jätteroligt.

Hon har gått från att jobba som tågvärd till att köra tågen själv och trivs med att susa fram över rälsen.

– Jag är fri på riktigt. Om jag vill kan jag gå utklädd till seriefiguren Black Cat på events och leva mig in i den världen, utan att känna att det ska straffa sig.