Ingela: Jag slapp skämmas över min oplanerade graviditet
Jag hittade silverringar och armband från min uppväxt och ett speciellt halsband som jag trodde var borttappat.
Det låg längst ner inbäddat i den mörkblå, veckade sammeten, en kedja med berlock ingraverad med mitt namn och skolklass.
Mina tankar for iväg till tidigt 1970-tal. Det var skolavslutning fredagen den åttonde juni. Jag gick in i aulan som fortfarande låg öde och insåg att jag var tidig.
Kunde välja och vraka vilken stol jag skulle inta och satte mig längst bak. Det var en stor händelse att sluta nio års skolarbete och i morgon lördag väntade ännu en stor händelse. Det stod det i mina papper. Aulan blev snabbt fullsatt och klockan slog nio.
Värkarbetet satte igång
Rektorn kom in punktligt, han harklade sig högljutt. En tystnad la sig i aulan. I ett kort tal sa han att alla elever varit underbara och studieinriktade och hade framtiden för sig.
Han ropade upp våra namn i bokstavsordning och delade ut slutbetygen. Efter en stund var det min tur. Jag reste mig och gick vaggande fram till rektorn.
I samma ögonblick som jag räckte ut min hand för att ta emot mitt betyg kom en förkänning. I några sekunder stod jag helt stilla och rektorn tittade bekymrat på mig.
Så släppte värken taget och jag tackade rektorn för tiden som varit. Han lutade sig fram mot mig och sa lågt med varm röst:
– Lycka till!
Rektorn hade några månader tidigare kallat in mig på expeditionen och erbjudit mig ledigt sista tiden på vårterminen. När jag bestämt tackade nej och sa att jag tänkte kämpa på så länge det gick svarade han att jag alltid var välkommen till honom om han kunde hjälpa till med något.
Längre fram på dagen drog värkarbetet igång på allvar. Vid tolvslaget på natten kom min lilla tjej. Barnmorskan sa att det var precis midnatt.
Jag fick själv välja datum den åttonde eller den nionde. Mitt val var enkelt för i mina papper från mödravårdscentralen stod det att barnet var beräknat till nionde juni och så fick det bli!
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag var ung när jag fick barn
Ett par dagar senare kom några klasskamrater och besökte mig på BB. De räckte över ett litet paket som var från hela klassen, en vacker kedja med berlock med mitt namn och klass ingraverad.
Jag blev så rörd att tårarna rann. Dessutom var BB-salen full av blommor från rektorn, alla lärare, släkten och vännerna.
Genom en glasdörr fick mina klasskamrater se min lilla baby. De frågade i mun på varandra om jag fick träna på matning och blöjbyte innan hemresan.
– En förstföderska ska vara inlagd på BB i en vecka för att tränas i rollen som mamma, sa jag.
För det hade personalen sagt.
Året efter min dotters födelse började jag på gymnasiet och därefter följde studier på universitetet. Nu har jag en lång yrkeskarriär bakom mig och några år kvar till ålderspension.
Mitt äldsta barnbarn i övre tonåren brukar påminna mig om hur ung jag var:
– Mormor, du var ju bara 16 år när du fick mamma.
Jag började i fel ände då på det tidiga 1970-talet, men behövde aldrig känna skam eller utanförskap i skolan tack vare en fantastisk rektor, lärare och klass.
Halsbandet som jag hittade på vinden har nu fått en hedersplats.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]