Elin: Jag stod inte ut med min styvson
När jag flyttade ihop med Jens hade han bott ensam med sin tonårsson Mathias i ett år. Efter en jobbig skilsmässa hade pojken förskjutit sin mamma helt. Han blev djupt sårad över att hon hittade någon annan och valde att bryta upp familjen. Jens hade försökt medla i början, men han hade också sina egna sårade känslor att ta hand om.
Det slutade med att han hade Mathias på heltid. Jens gjorde allt han kunde för att ge sin son en så skonsam övergång till livet som skilsmässobarn som möjligt.
Det var en av sakerna jag föll för hos Jens – att han var en så kärleksfull person och en bra pappa. Därför tvekade jag inte heller att flytta ihop med honom. Han och Mathias bodde i ett litet radhus, och det fanns gott om plats, om vi alla bara anpassade oss lite.
När jag träffade Jens hade jag ägnat två år åt att hitta fotfästet efter skilsmässan från mina döttrars pappa. Själva skilsmässan var odramatisk, men det var fortfarande en smärtsam process. Det var också svårt att se mina döttrar ledsna, trots att de flyttat hemifrån och hade egna liv.
Strax efter att jag flyttat in började Mathias på gymnasiet. Det blev en jobbig skolstart och han kämpade både med att få vänner och att hänga med på lektionerna. Jens gick många kvällspromenader med honom, där de pratade om det. Jag stannade hemma, för jag kände inte att jag hade rätt att lägga mig i.
Efter ett tag trivdes Mathias bättre i skolan och fick nya vänner. När de var på besök ekade huset av rop över datorspelen de ständigt spelade. De kom bara ut ur rummet för att äta, och köket svämmade över av diverse matrester och kladdiga stekpannor.
Efter ett år gifte jag och Jens oss. När vi sa jag till varandra kunde jag se i Jens ögon hur glad han var, och jag kände likadant. Mathias sa inte så mycket, men jag förstod att han hade blandade känslor.
Under Mathias tid på gymnasiet blev det tydligt att han inte var särskilt engagerad i skolan, och det syntes på betygen som sakta sjönk. Jens förklarade att det kunde hämma hans chanser att komma in på det universitet han ville. Men kanske var det problemet – Mathias hade ingen aning om vad han ville. Han ville bara umgås med sina kompisar och spela datorspel.
Utnyttjade vårt stöd
Vår relation var fortfarande väldig ytlig. Vi pratade vänligt med varandra, men inte mer. Han och Jens hade en så nära relation att det var svårt för mig att komma emellan.
Jag kände mig lite utanför, men så kom jag på ett sätt att komma närmare min styvson: jag är revisor, och det var främst matematik och ekonomi som han hade svårt för. Så jag började hjälpa honom med läxorna.
Först verkade han förvånad över att jag ville hjälpa till, men sedan började han själv komma till mig. Jag lärde känna honom bättre, för när vi satt med en uppgift hände det att samtalet spred sig till annat än skolan. Han hade dock en ovana att komma hem sent och be om hjälp med en inlämning till nästa morgon.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag offrade min nattsömn, men att ha svårt för saker var en sak, ren lathet var en annan. Innerst inne mådde jag dåligt över att pojken tog så lätt på sin utbildning. Både hans lärare, Jens och jag kämpade för att hjälpa honom, men det kändes som att Mathias tog vårt stöd för givet eller till och med utnyttjade det.
När jag tog upp det med Jens var han snabb med att försvara sitt son. Alla tonårspojkar var lata, sa han.
Dessutom hade Mathias gått igenom en jobbig tid och haft svårt att acceptera att hans mamma fått barn med sin nya man. Jag tänkte för mig själv att pojken inte kunde skylla allt på skilsmässan i all framtid. Han hade en stabil och kärleksfull hemmamiljö, och samma förutsättningar som andra för att lyckas.
Till allas lättnad kunde Mathias ta studenten. Flera av hans kompisar tog ett sabbatsår för att resa, några andra ville först tjäna lite pengar. Det senare var även Mathias plan, men dagarna rullade på utan att det hände något.
I stället spelade han datorspel hela nätterna och sov på dagarna. Köket svämmade plötsligt över av disk och mjölk som inte hade ställts tillbaka i kylen. På badrumsgolvet låg det smutsiga kalsonger och blöta handdukar.
Allt eftersom månaderna gick växte min irritation. Jag kände mig som ett hembiträde när jag gick och städade upp efter Mathias. Jag tyckte inte heller att han värdesatte min hjälp med skolarbetet när ha inte använde sina avgångsbetyg till något. Hela världen låg vid hans fötter, men han lämnade sällan radhuset. Samtidigt fick jag allt mindre ensamtid med Jens.
Jag började tjata på Mathias. Det minsta han kunde göra var att hjälpa till hemma. Och det skulle vara bra för honom om han hittade ett jobb. Jag försökte på alla möjliga sätt och satte till exempel tvättkorgen utanför hans dörr, och om jag såg en jobbannons tipsade jag honom. I bästa fall var han likgiltig, och i värsta fall slutade vi med att vi bråkade, vilket också ledde till bråk mellan Jens och mig.
Till slut var jag så trött på Mathias beteende att jag ville att Jens skulle sätta ner foten och kräva att han hittade ett jobb eller en utbildning. Jag krävde inte att pojken skulle flytta ut, men det stod klart för mig att Jens fortfarande såg sin son som ett offer. Jens tog sin sons parti när jag sa att Mathias snarare var ett curlingbarn än ett skilsmässobarn. Jag pratade för döva öron.
Fick till slut nog
En dag när jag kom hem trött från jobbet och återigen möttes av ett stökigt hus, orkade jag inte mer. Jag packade en väska och sov hos min kompis Gittan. Jag smsade Jens att jag behövde en timeout. Han blev chockad över det, men så fick det bli. Nästa morgon kände jag inte för att gå hem, och det slutade med att jag sov i Gittans gästrum i en vecka.
Under veckan hade hon och jag många samtal. Det var fantastiskt att bli lyssnad på och få utlopp för mina frustrationer. Samtidigt var hon en god vän och påminde mig om hur kära Jens och jag var.
Jag och Jens skrev kontinuerligt till varandra hela veckan. Det var som om det var lättare att förklara mina känslor för honom i skrift, kanske för att jag var mindre upprörd då. En dag ringde Jens. Han hade funderat mycket, sa han, och nu kunde han se att han varit för snäll och kravlös mot Mathias. Han lovade att ta ett allvarligt samtal med sin son. Sedan sa han:
– Kom hem, Maria. Jag vill inte misslyckas med ännu ett äktenskap.
Jag packade min väska direkt. Allt blev förstås inte magiskt bättre direkt, men Jens höll sitt ord och pratade med Mathias att ta ansvar för sitt liv. Tillsammans kom vi överens om några hushållsuppgifter som Mathias skulle sköta. Först surade han rejält, men sakta infördes de nya vanorna. Och det var inte bara Mathias som fick anpassa sig.
Jens fick lära sig att inte curla sin son och tro på att Mathias faktiskt klarade mer än vad Jens trodde. Och jag fick lära mig att räkna till tio varje gång jag trampade på ett par använda boxershorts. Min timeout hade fått mig att inse att jag inte kom någonstans genom att vara den elaka styvmodern.
Efter en månad kom Mathias stolt hem och berättade att han fått jobb på Lidl. Han fick snabbt smak för att tjäna sina egna pengar, och det var som att han sträckte lite mer på sig. Han började också prata om att plugga vidare.
Både Jens och jag är lättade över att Mathias äntligen börjar få ordning på sitt liv. Han trivs med livet och har planer för framtiden. Nu har han till och med börjat prata om att flytta hemifrån.
Min relation med min styvson har förbättrats mycket nu när jag inte är på kant med honom hela tiden, och det känns faktiskt ganska tomt när han inte är hemma.
/Elin
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]