Louise: Hur länge ska jag försörja min vuxna son?
Jag lever ensam sedan tio år tillbaka, då min man rasade ihop i en hjärtinfarkt och dog på väg hem från jobbet. Vår son var då 22 år och vår dotter hade precis fyllt 16.
Markus, min son, pluggade och flyttade in i en liten studentlägenhet där han bodde under hela studietiden. Han träffade sin fru Eva och de bildade familj när de var färdiga med sina studier. Två barn föddes i tät följd och de köpte hus, men bara fem år senare tog lyckan slut.
De hade glidit ifrån varandra och bråkade mesta tiden. Höga lån var ett återkommande ämne. Han ansåg även att hon la för mycket pengar på barnen, och hon i sin tur anklagade honom för att slösa pengar på elektronik.
Eva tog barnen och åkte tillfälligt hem till sina föräldrar, medan Markus försökte få huset sålt så att de kunde skiljas även på pappret. Huset visade sig vara svårsålt och det bestämdes att Eva och barnen skulle bo kvar medan Markus letade efter ett annat boende. Det gjorde att han tillfälligt flyttade hem till mig.
Självklart fick han sova i gästrummet en kortare tid. Det var hans gamla pojkrum som jag hade gjort om till tv-rum och gästrum. Först tyckte jag att det kändes ganska mysigt att ha någon hemma att prata med. Min dotter hade vid det här laget flyttat till London och var sällan i Sverige.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Skilsmässan blev lång och utdragen. Eva var så arg att hon bestämde sig för att få ut det mesta möjliga.
Hon försökte stoppa Markus från att träffa barnen, och ljög om allt möjligt för att få folk att tro att han var en dålig far. Det bestämdes att han skulle träffa barnen endast på helgerna, och då fick de dessutom tränga ihop sig hemma hos mig. Det gick bra en tid, men det håller nu på att bli helt omöjligt.
Markus har inte hittat någon annanstans att bo. Eftersom han är skriven hos mig anses han inte vara bostadslös, och han har inte råd att köpa sig en egen lägenhet då Eva och han till sist fick sälja villan med förlust.
Eva har hand om barnen på veckorna och han träffar dem fortfarande bara varannan helg. Det har de nu kommit fram till tillsammans, tills han kan ge dem ett hem att bo i även under veckorna.
Markus är deprimerad, och jag märker att han dricker alltmer för att döva ångesten över sin situation. Företaget där han var fast anställd tvingades stänga ner, och efter det har han hankat sig fram med olika korta vikariat.
Han har en bra utbildning och kommer säkert snart att få ett nytt jobb, men att han ser så mörkt på framtiden gör att han inte ger allt för att komma på fötter igen. Efter att han har betalat för sina söner blir det inte så mycket pengar kvar.
På helgerna försöker han ta ut dem på olika aktiviteter för att de inte ska trängas hemma hos mig hela tiden. Därför får han också bo hos mig utan att betala hyra. Han bidrar sällan med pengar till mat och det händer att jag får sticka till honom en mindre summa i slutet av månaden för att han ska klara sig.
Får han inte ett fast jobb och ett eget boende snart kommer den här situationen att bli ohållbar. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva försörja min son när han blivit vuxen.