Daniella: Vi adopterade ett barn – fick chockbesked bara veckor senare
Vi hade länge försökt få barn när vi en dag insåg att det aldrig skulle lyckas. Efter hur många fertilitetsundersökningar som helst, där de inte hittade något fysiskt fel på vare sig mig eller min man, började vi vänja oss vid tanken på att jag aldrig skulle få föda ett eget barn.
Vid flera tillfällen blev vi tillfrågade om vi ville ställa oss i kö för att göra en provrörsbefruktning. Men vi hade redan bestämt oss. Vi vill hellre adoptera ett barn. Det tog dock mycket lång tid i kö innan det äntligen blev vår tur.
Jag var så otroligt lycklig den dagen då vi fick veta att vi blivit accepterade som adoptivföräldrar. Ännu mer lycklig blev jag då vi äntligen fick lov att resa för att hämta hem vår lille Philip.
Jag kunde ju inte bli gravid
Många adoptivföräldrar har berättat samma sak som jag, men det var faktiskt så att jag kände igen honom direkt bland alla barnen. Det var som om vi alltid hade hört ihop. Han var bara ett och ett halvt år gammal och den sötaste lille killen i hela världen.
Väl hemma igen dröjde det inte länge förrän jag började må otroligt illa. Vi trodde länge att jag hade drabbats av någon magsjuka på resan. Efter ett par veckor gick jag till vårdcentralen för att få svar på om det var farligt.
Nu hade vi börjat bli riktigt oroliga. Efter en noggrann undersökning ställde läkaren frågan rakt ut med ett leende:
– Kan det inte vara så enkelt som att du är gravid?
Eftersom jag inte kunde få barn så svarade jag direkt att det var ju helt omöjligt. Men hon stod på sig och bad mig ändå att köpa ett graviditetstest på vägen hem.
Lydig som jag var så gjorde jag det bara för att läkaren hade sagt det, även om jag redan visste att provet skulle vara negativt. Döm därför om min förvåning när det kom upp ett litet streck i rutan som visade på graviditet!
Jag blev inte ens glad för jag var så övertygad om att det var ett misstag. Det var säkert en gammal förpackning som jag hade råkat köpa, var jag övertygad om.
Jag skickade ut Janne för att köpa ett nytt test, men bara för att få bevisat att läkaren hade haft fel, tänkte jag.
När även det andra testet visade samma positiva resultat kunde vi inte göra annat än att ta kontakt med mödravårdscentralen. Ett nytt test gjordes där, och visst var jag gravid.
Enligt sköterskan fanns det inga tvivel. Hon kunde ju dessutom säga vilken graviditetsvecka jag var i. Men jag kunde ändå inte ta till mig vad tester och sköterskan sa.
Mina äggstockar var blockerade
Det kunde ju inte vara sant. Först när det var dags för ultraljud där jag såg den lilla varelsen förstod jag att det verkligen var sant. Jag var gravid. Ett litet liv hade fått fäste i mig och Philip skulle få ett syskon.
Från att ha varit barnlösa under så många år blev vi med ens tvåbarnsföräldrar. En fantastisk son och en fantastisk dotter gjorde oss till en familj. Enligt min läkare måste min barnlöshet ha berott på att jag själv så gärna ville bli gravid att jag blockerade mina äggstockar.
Att jag skapade inre spänningar som förhindrade mig från att bli med barn. Kanske stämde läkarens teori, kanske inte. Men det spelade ingen roll när vi till slut fick två små gosiga ungar.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?
Mejla oss på [email protected]
Berättelsen eller delar av den kan komma att publiceras i andra tidskrifter eller digitala publikationer inom Aller Media Norden.