Caroline: Jag blev galen på min bortskämda bonusdotter
Första gången jag träffade Freja var hon en charmig och lite blyg elvaåring med tandställning som knappt vågade öppna munnen.
Jag och min bonusdotter fick ett fint förhållande, men när hon blev tonåring förändrades allt.
Freja blev sur och tvär och orkade knappt svara när jag frågade henne något. Dessutom hade hon svårt att förstå att när hon var hos sin pappa, mig och min son Truls så var det våra regler som gällde.
Hon uppförde sig som en bortskämd prinsessa och hennes pappa gjorde inte mycket för att sätta gränser. Freja hade alltid bott hos sin mamma och eftersom det bara varit de två fick jag intrycket att hon kunnat göra lite som hon ville.
Hos oss skulle hon ta hänsyn till Truls, som var åtta år. Eftersom Freja var nästan dubbelt så gammal hade det alltid varit svårt att hitta saker som båda tyckte var roliga. Det blev inte lättare när Freja blev tonåring.
– Jag ooorkar bara inte följa med till djurparken, sa hon och himlade med ögonen.
– Kan du inte bara göra det för vår skull?
– Nä, det ooorkar jag inte, sa Freja surt.
Jag tittade på Mikael, min man och Frejas pappa, men han hade fullt upp med att röra i en gryta på spisen. När jag frågade rakt ut om han tyckte att det var okej så nickade han.
– Hon får själv bestämma. Hon kan nog behöva koppla av, sa han undvikande.
Städade upp efter bonusdottern
När Freja skulle börja gymnasiet sa hon att hon ville bo hos oss och inte bara komma på helgerna. Mikael blev jätteglad för han hade inte bott ihop med sin dotter sedan hon var liten och jag förstod honom, det hade varit hemskt om jag bara fått träffa Truls varannan helg.
Men även om jag var positivt inställd sa jag flera gånger till Mikael att det var viktigt att vi pratade med Freja om hur vi ville ha det hemma hos oss. Det handlade om några få regler som även Truls fick rätta sig efter.
– Hon får väl flytta in först, så tar vi det som det kommer, sa Mikael.
Det blev aldrig något samtal med Freja för Mikael var så glad över att äntligen få bo ihop med sin dotter. Jag smittades av hans glädje och tänkte att det nog skulle gå bra, nu var ju Freja faktiskt så gammal att hon kunde sköta sig själv, plocka undan och hålla ordning. Jag hade fel.
Hon uppförde sig som om vi andra fanns där för att underlätta hennes liv. När hon hade duschat lämnade hon en hög våta handdukar och smutsiga kläder på badrumsgolvet.
Jag bet ihop och plockade upp efter henne och sa sedan vänligt att hon fick göra det själv nästa gång.
När jag kom hem från jobbet var det kaos i köket och Freja hade inte ens plockat ur diskmaskinen trots att jag lagt en lapp att hon skulle göra det.
Mikael verkade blind när det gällde att se hur hans dotter uppförde sig. När jag bad henne hjälpa till kom det kontraorder från hennes pappa.
– Låt Freja slippa, hon har ju prov i morgon, sa Mikael och Freja marscherade triumferande från bordet utan att ens plocka undan sin tallrik.
Stirrade i mobilen hela middagen
Jag förstod naturligtvis att det var mycket läxor och prov på gymnasiet, men när jag en halvtimme senare tittade in på hennes rum satt hon och pratade med en kompis i telefon.
– Jag trodde att du skulle plugga till ditt prov, sa jag spydigt.Freja tittade irriterat på mig.
– Men nu pratar jag ju med Emma. Kan du stänga dörren?
Hon verkade inte ha ett uns dåligt samvete, utan var bara irriterad över att ha blivit störd. Jag blev så paff att jag bara drog igen dörren.
Mikael stod beredd som privatchaufför eller betjänt så fort Freja behövde hans tjänster. Han öppnade villigt plånboken när hon hade förälskat sig i en ny jacka eller mobiltelefon.
– Hon fyller ju år om två månader, kan det inte vänta? frågade jag försiktigt när Freja ville ha ett par dyra stövlar.
– Ja, men det är nu hon behöver dem, försvarade sig Mikael.
Jag blev trött på den jag blev tillsammans med Freja och Mikael: en sur och gnällig styvmor som krampaktigt försökte hålla fast vid bestämda mattider, bordsskick och fördelning av hushållsgöromålen.
Saker som Freja uppenbarligen tyckte var löjligt gammalmodiga.
– Kan du inte slappna av? var hennes svar på allt åtföljt av ett par himlande ögon.
Hennes attityd gjorde det inte enklare att hålla på reglerna för Truls. Han förstod inte varför hans bonussyster fick gå från bordet när han var tvungen att sitta kvar och det var svårt för mig att förklara det.
Jag var spänd av irritationen jag höll inne med och kände mig misslyckad som inte kunde hantera Freja. Jag var själv lärare och van vid tonåringar.
Jag visste att det var en fas som alla unga och föräldrar ska igenom, men mina professionella kunskaper var inte till hjälp hemma.
Det kändes inte heller rättvist att det var jag som skulle ta alla strider med Freja, medan Mikael var den snälla och roliga pappan som aldrig sa nej.
– Du gör henne en björntjänst genom att låta henne göra precis som hon vill, sa jag surt en kväll när Freja demonstrativt suttit och tittat i sin mobil hela middagen trots att jag sagt till henne flera gånger att lägga undan den.
– Hon väntade ju på ett viktigt besked, sa Mikael trött.
Och det skulle faktiskt vara trevligt om du inte var på henne hela tiden.
– Jag kanske bara ska applådera att hon över huvud taget behagar lämna sitt rum och komma ut och äta med oss, sa jag sarkastiskt.
– Kan vi inte bara försöka ha det lite trevligt tillsammans, suckade Mikael.
Frejas uppförande var otroligt tröttsamt. Mikael tog illa upp när jag kritiserade henne och tyckte att jag förstorade upp allt.
– När jag äntligen får bo ihop med min dotter är det väl inte konstigt om jag inte vill bråka med henne hela tiden, sa han.
Nära att jag och sonen flyttade därifrån
Jag förstod självklart att han ville vara en bra pappa och kompensera Freja för alla de år då han varit varannan helg-pappa, men situationen var ohållbar.
Skulle jag bara bita ihop tills Freja flyttade hemifrån om fyra, fem år? Men i så fall var risken stor att jag drabbades av kroniska kramper i käkarna om jag ens stod ut så länge.
Allt kulminerade en söndag häromåret. Truls var hos sin pappa och jag och Mikael hade tillbringat en trevlig helg hos min syster och svåger. Det kändes som att jag fått ladda batterierna.
Freja hade haft fest medan vi var borta, det märkte vi så snart vi kom innanför dörren. Det var tomma flaskor och glas överallt, köksgolvet var helt klistrigt, det var stopp i toaletten och någon hade spytt i trappan.
Själv låg Freja och sov i soffan i vardagsrummet. Fullständigt rasande gick jag fram till Freja och ruskade henne i armen.
– Har du haft fest, Freja?
– Kan du inte slappna av. Jag ska städa, men jag är så bakis, sa hon yrvaket.
Som vanligt tog Mikael henne i försvar, men den här gången fick jag nog.
– Jag orkar inte mer! Nu flyttar jag och Truls!
Jag var så förbannad och just då ville jag bara så långt bort från Freja, Mikael och det ölstinkande huset som möjligt.
I flygande fläng drog jag fram en resväska och kastade klädesplagg i den. Mikael såg helt förskräckt ut och till och med Freja verkade beklämd.
– Älskling, inte ska du flytta. Nu pratar vi om det här, sa Mikael och tog resväskan ifrån mig.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Vi satte oss ner och pratade och jag sa att de inte kunde fortsätta så här, vi måste ha regler som alla följde annars skulle jag och Truls flytta.
Jag tog en lång promenad och lät Mikael och Freja röja upp. På promenaden tänkte jag ut några regler som jag sedan tog upp när vi höll familjeråd ett par dagar senare.
Alla fick komma med synpunkter och så kom vi överens om de gemensamma regler som skulle gälla hemma hos oss.
– Vi är en familj och i en familj hjälps man åt, sa jag högtidligt medan vi alla skrev under på papperet med reglerna.
Naturligtvis blev Freja inte något dygdemönster bara för att jag satte upp ett papper med regler på kylskåpet. I början protesterade hon våldsamt när hon skulle göra något eller när jag bad henne lägga undan mobilen, men när jag pekade på papperet som hon ju också skrivit under gjorde hon surmulet som jag sa.
Det hjälpte förstås att vi bestämt att den som bröt mot reglerna inte fick någon månadspeng.
Det gick längre och längre mellan konflikterna med Freja och jag tror faktiskt att de nya reglerna fick henne att finna sin plats i vår familj.
Vi fick i alla fall en mycket trevligare umgängeston och jag upptäckte att min bonusdotter inte bara var tonåringen från helvetet. Hon kunde faktiskt vara både snäll och rolig.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]