Amanda: Jag försökte förlåta min mans otrohet
Jag hade aldrig ens snuddat vid tanken på att Johan skulle ha en annan kvinna. Men nu var det som om allt föll på plats.
Sena kvällar då han arbetade övertid, mobilen som han aldrig la ifrån sig, nätterna då han satt framför datorn medan resten av familjen gått och lagt sig. Jag hade inte haft en aning, inte minsta misstanke, ändå visste jag.
Hjärtat bultade. Jag ringde flera gånger. Samma sak. Upptaget. I vardagsrummet var allt färdigdukat för familjen och mina svärföräldrar.
Min svärmor fyllde 75 år och högtidsdagen firades hemma hos oss. Det var medan jag höll på med de sista förberedelserna som Johans mobil ringde.
Han svarade och försvann direkt in i sovrummet och stängde dörren efter sig. En stund senare kom han ut i köket och sa att han skulle gå ut och ta en nypa frisk luft i kvarteret.
– Måste du gå precis nu? frågade jag.
Vi ska ju strax äta.
– Behöver lite syre. Jag är hemma om några minuter, fick jag till svar.
Jag tyckte det var rätt underligt men funderade inte mer på saken. Inte förrän maten stod på bordet och alla satt och väntade på honom. Ingen Johan dök upp.
Min man ringde hemliga samtal
Det var då jag ringde för att berätta att maten var klar. När sanningen slagit klorna i mig visste jag inte hur jag skulle orka med kvällen.
Svärmor som skulle firas, presentutdelning. När Johan väl stod i hallen gick jag dit och ställde honom mot väggen.
– Vad har du för hemligheter som gör att du måste gå ut för att prata i mobilen?
Han slingrade sig och skrattade.
– Jag har inte pratat med någon.
Inte förrän jag påpekat att jag ringt till honom flera gånger och att det varit upptaget hela tiden ”mindes” Johan att han ringt en jobbarkompis och påmint om ett möte efter helgen. Jag visste inom mig att det inte var sant.
Tydligen jobbade hjärnan på högvarv för nu förstod jag även vem han pratat med. Sandra.
Den unga kvinna som behövde så mycket hjälp med allt möjligt medan hennes man var bortrest.
Jag hade visst höjt rösten för nu stod svärmor i hallen. Irriterad. Varför stod jag och skällde på hennes son?
Jag försökte förklara att jag förstod att min man, det vill säga hennes son, hade något ihop med en kvinna som var nära 20 år yngre än han själv.
– Hon heter Sandra och är gift med en avlägsen kompis till oss, förklarade jag.
Svärmor blev ursinnig, likaså Johan. Hur kunde jag beskylla honom för något sådant?
Våra tre barn, mellan 15 och 19 år, kom ut i hallen. Jag skämdes för mitt utbrott, jag hade förstört ett födelsedagskalas, men jag var förtvivlad.
För barnens skull var jag tvungen att bita ihop och låtsas som om ingenting hänt.
Det blev middag vid det dukade bordet, det blev presenter, men stämningen var tryckt.
Hela tiden hade jag svärmors flammande blickar på mig. När det var dags för kaffe och tårta reste hon sig och krävde att jag bad Johan om ursäkt.
Inte en gång, inte två utan tre gånger tvingades jag förklara att jag skämdes och att jag var ledsen för att jag förstört kvällen.
Nu förstod även barnen vad det handlade om. Svärfar satt mest och stirrade ner i kaffekoppen och såg olycklig ut.
När svärföräldrarna åkt var Johan sur och ville inte prata. Han gick och la sig direkt. Barnen var däremot uppe och satt i ett av rummen nere i källaren och spelade spel. Jag smög in i sovrummet.
Det verkade som om Johan redan somnat. Eller också låtsades han sova. Så tyst jag kunde plockade jag åt mig hans mobiltelefon som låg på byrån bredvid honom. Sedan gick jag till badrummet och låste in mig.
Johan hade kvar sitt gamla lösenord. I mobilen fanns massor av meddelanden till och från Sandra. Emojis med hjärtan tillsammans med ”puss och kram”, ”jag älskar dig”.
Det fanns till och med ett intalat meddelande från Sandra. Hon måste ha ringt medan vi satt och åt. Mitt hjärta bultade så hårt att jag nästan trodde att det skulle höras in i sovrummet när jag lyssnade på Sandras viskande röst:
– Kan du inte komma redan i kväll? När dina föräldrar åkt. Älskar dig så sanslöst mycket. Kan inte vara utan dig.
Jag gick in i sovrummet och tände taklampan. Johan satte sig upp i sängen.
– Nu har jag bevis, sa jag och höll upp hans mobil. Först stirrade han klentroget på mig.
Sen blev han ursinnig och skrek att jag inte hade rätt att snoka bland hans grejer. Tiden som följde var jobbig.
Jag upplevde det som allra värst att Johan ljög för barnen när han dyrt och heligt bedyrade att han inte hade något förhållande med Sandra.
Vår äldste son trodde honom inte och han lyckades lista ut lösenordet till Johans privata mejl.
Jag borde lämnat honom efter otrohetsaffären
Då hade det gått drygt en månad sedan svärmors födelsedagsfirande.
Både jag och barnen fick en chock när vi hittade alla kärleksmeddelanden. Hundratals. De senaste var skrivna så sent som kvällen innan.
När affären nu uppdagades lovade Johan att bryta med Sandra. Jag borde ha lämnat Johan då. Men han verkade vara ärligt ångerfull.
Han bad barnen om ursäkt och erkände att han varit en usel pappa som ljugit för dem.
Vi flyttade till ett hus en bit utanför stan för att försöka lappa ihop äktenskapet och börja om på nytt. Men det har varit svårt att att bli kvitt misstänksamheten.
Jag förvandlades till en sjukligt misstänksam person och det blev nästan ett tvång att kontrollera Johans mobiltelefon och fickor.
Jag trivdes inte med mig själv, det var som om jag gått igenom en personlighetsförändring. All trygghet var borta.
Det dröjde lång tid innan jag kunde lägga sveket från Johans otrohetsaffär bakom mig.
Något halvår efter att vi flyttat råkade jag stöta ihop med Sandra i en butik inne i stan. Hon såg generad ut.
– Vad skulle du med min man till? slank det ur mig innan jag hann hejda orden.
– Ja, det kan man fråga sig, sa hon. Jag behövde väl bli bekräftad.
Åren har gått och barnen flyttat hemifrån. Många, många gånger har jag ångrat att jag ställde till den där scenen på svärmors födelsedag.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Det hade varit bättre om Johan och Sandra brutit upp från sina respektive äktenskap och tagit konsekvenserna av sitt handlande och flyttat ihop. Fast egentligen vet jag inte om Sandras man känner till otrohetsaffären.
Utåt sett verkade det nog som om Johan och jag hade ett bra förhållande. Det hade vi inte. Vi gjorde inte längre någonting tillsammans.
Ingenting som är värt att nämna förutom kvällar i soffan då vi såg någon skaplig film på tv. Johan var inte intresserad av de förslag jag kom med. Han hade inga egna heller.
Han var trött och håglös. En gammal gubbe trots att han bara var lite över 50. Man kan bli oerhört ensam även i ett äktenskap. Till sist gav jag mig själv ett löfte.
Om ingenting hände inom ett halvår skulle jag lämna Johan. Ville han, precis som jag, göra något för att ge vårt äktenskap en nystart tänkte jag ge honom en sista chans.
Men då måste han verkligen satsa. Föredrog han att sitta och pimpla öl och whisky framför tv:n så fick han väl göra det, bara jag slapp se på.
Det började bli tröttsamt att höra att det var mitt fel att han måste dricka så mycket. Egentligen har allt varit mitt fel.
Det var i alla fall de svar jag fick när jag konfronterade Johan. Från att han behövde söka kärleken hos Sandra till att han måste döva tristessen med sprit.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]