Anna: Mamma är fattigpensionär – flyttade hem till mig
Min mamma var hemma medan vi barn var små för att sedan under många år jobba halvtid.
Min pappa däremot jobbade heltid som bankdirektör och hans höga lön tillät att mamma var hemma och skötte hus och hem.
Vad mamma säkert inte räknade med var att pappa många år senare ville skiljas efter att han förälskat sig i en annan kvinna.
Huset såldes och det mesta gick till honom då det var han som stått för lån och utgifter.Mamma utbildade sig till undersköterska och arbetade som det tills hon gjorde illa sig i arbetet och blev sjukskriven under lång tid.
Vid 62 gick hon i förtidspension. I dag är hon 73 år och tvingas leva på en så liten pension att hon helt enkelt inte klarar sig. Barnledighet, långtidssjukskrivning och förtidspension har gjort att hon får en pension som är rent omöjlig att leva på.
Det tog lite tid innan min bror och jag insåg att hon har en så låg pension. Mamma som alltid lagat så god mat av bästa kvalitet kunde inte längre köpa bra råvaror.
Hon köpte heller inte frukt och grönsaker och det låg oftast bara billig korv i hennes kylskåp.
På senare år har hon inte haft morgontidning. Hennes kläder har hängt med länge och när jag ville följa med henne och köpa nya vinterskor så svarade hon att det kunde vänta.
Mamma hade en låg pension
Det är så orättvist att en kvinna som jobbat större delen av sitt liv, först i hemmet och senare ute i arbetslivet, ska behöva vända på slantarna. Ändå hade hon bytt sin trerummare mot en liten tvåa för att få ner hyran.
Få saker ger så mycket ångest och oro som att ha dålig ekonomi och inte veta hur man ska klara sig fram till nästa pension.
En kväll när jag var extra upprörd och min man och jag satt och pratade om det här så frågade han varför jag inte frågade mamma om hon ville bo hos oss.
Tanken hade aldrig slagit mig. Våra barn var utflugna så det stod ett rum helt tomt förutom det vi gjort om till gästrum. När jag fick vänja mig vid tanken var den ju inte dum alls.
Jag vet inte vad jag hade väntat mig för reaktion från mamma men i alla fall inte den som blev.
Först tittade hon på mig som om jag skojade. När hon insåg att jag menade allvar började tårarna rinna nerför hennes kinder och hon kramade mig hårt.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Drygt ett år har nu gått sedan mamma flyttade in hos oss och det fungerar verkligen jättebra.
Visst finns det stunder då vi alla känner att vi går på varandra lite men då drar vi oss bara undan var och en för sig. På samma sätt som min man och jag brukar göra.
Det känns som om mamma har blivit yngre. Hon är först uppe på morgnarna och fixar kaffe och frukost åt oss.
När vi kliver upp har hon redan läst både lokaltidningen och Dagens Nyheter och kan berätta det viktigaste som har hänt.
Hon går med hunden ner till parken varje morgon där han får springa lös bland de andra hundarna i rastgården och själv har hon fått nya vänner.
Jag försöker inte göra en solskenshistoria av det här, men en sak som är uppenbar är att mamma äter med bättre aptit nu när vi äter tillsammans. Vi uppskattar hennes mat och hon känner sig behövd.
Ibland får jag frågan, även från min bror och svägerska, hur vi kom på idén att göra något så osvenskt som att ha en äldre människa boende hos oss.
Då tänker jag på att vår mamma valde att stanna hemma med Erik och mig tills jag var elva år bara för att hon ville att vi skulle få en bra start i livet. Så varför skulle jag nu inte kunna göra något för henne?
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]