Mary Shelley skapade Frankenstein – världens mest kända monster
Mary Shelley var en politisk rebell och en pionjär inom science fiction.
Med Frankenstein skapade hon ett monster som fortsätter att skrämma och inspirera 200 år efter dess skapelse.
Mary Shelley slog igenom som författare i en tid då få kvinnor kunde leva på att skriva. Hon hade radikala idéer om kvinnans roll i samhället och levde ett liv fyllt av stor kärlek och djup sorg. Det kantades av fattigdom och död, men även av äventyr, bildning och kreativitet.
Hon föddes 1797 i London, i en liberal familj vars hem ofta besöktes av dåtidens intellektuella. Hennes mamma, Mary Wollstonecraft, var filosof och kvinnorättskämpe och skrev Till försvar för kvinnans rättigheter. Hon dog
i barnsängsfeber bara elva dagar efter att dottern Mary fötts.
Mary uppfostrades i stället av sin pappa William Godwin, politisk filosof, journalist och författare som blev en förgrundsgestalt inom anarkismen. Han undervisade henne själv och uppmuntrade henne att tänka fritt.
Båda föräldrarna argumenterade för att avskaffa äktenskapet och trodde på fri kärlek – långt innan ”The summer of love” och polyfamiljer. Deras politiska ideal påverkade Mary stort.
Fyra år efter moderns död gifte hennes far om sig med grannen Mary Jane Clairmont och Mary fick en styvsyster, Claire, och styvbror, Charles. Relationen med styvmamman var dock svår. Kort sagt: Mary hatade henne och hon favoriserade sina egna barn.
Blir kär i en poet och rymmer till Frankrike
Trots att London var en stor stad så fanns det inte så mycket för en ung kvinna att göra om dagarna, när man inte har skola eller jobb. Så Mary var nöjd när hon 1812 fick bo en tid i Skottland hos en bekant. Där skriver hon små berättelser och spökhistorier, och inspireras av det karga skotska landskapet. Och dagböcker vilket gör att man vet så mycket om hennes liv än i dag.
När hon återvände till London träffade hon den radikale poeten Percy Bysshe Shelley. Han hade relegerats från Oxford efter att ha skrivit en pamflett om ateism. Han umgicks i de intellektuella kretsarna kring hennes far och hade samma radikala ekonomiska åsikter – han ville donera familjens förmögenhet till fattiga. Det slutade tyvärr med att han själv blev fattig när hans aristokratiska föräldrar höll inne med pengarna.
I sann gotisk anda började Mary och Percy träffas i smyg – på kyrkogården vid hennes mammas grav. De blev kära, 16 och 21 år gamla. Han var redan gift, men hade separerat från frun. Mary beskrev honom som ”vild, intellektuell och gudomligt snygg”.
Men pappan var inte nöjd med relationen, vilket kan bottna i att Percy lovat att betala av hans skulder och sedan inte levererade. Mary blev besviken – hon tyckte poeten passade föräldrarnas ideal perfekt. Så de rymde till Frankrike och tog med sig Marys styvsyster Claire.
Frankrike var sargat av revolutionen och de fortsatte vidare till Schweiz, men snart tog pengarna slut och de fick återvända till England. Men en ”komplikation” hade uppstått: hon var gravid. Och nu var de utfattiga. Samtidigt födde Percys ex hans son, och han var förmodligen dessutom otrogen med styvsystern Claire. Förutom att den gravida Mary blev svartsjuk börjar idealen krocka med verkligheten. Var det verkligen så bra med fri kärlek?
Det här var Mary Shelley
Namn: Mary Wollstonecraft Godwin, efter giftermålet fick hon efternamnet Shelley.
Född: 30 augusti 1797.
Död: 1 februari 1851 (53 år).
Familj: Gift med poeten Percy Bysshe Shelley, tillsammans fick de fyra barn, men bara Percy Florence överlevde till vuxen ålder. Dotter till kvinnorättsaktivisten Mary Wollstonecraft och filosofen William Goodwin.
Känd för: Författare till Frankenstein och andra romaner och essäer.
1815 födde hon, två månader för tidigt, en liten flicka som dör. Det sänkte Mary, hon gick in i en djup depression. Men redan året efter födde hon en pojke, William, och Percy ärver lite pengar. Det började gå bättre, och snart hände det som skulle förändra allt.
Idén till Frankenstein kom på semester med Lord Byron
I maj 1816 gav sig familjen ut på en semester som kom att ge upphov till monstrens monster: Frankenstein.
Tillsammans med styvsystern Claire reste de till Genève för att tillbringa sommaren med poeten lord Byron. Han hade redan haft en affär med Claire – som blev gravid. De hyrde hus vid Genévesjön, skrev, rodde på sjön och hade semester.
Hon såg framför sig hur ett lik kom tillbaka – hon såg sin spökhistoria
Men det var en regnig sommar och ofta fick de tillbringa flera dagar inomhus runt eldstaden. De underhöll varandra genom att berätta spökhistorier och Byron föreslog att de alla skulle skriva en egen spökhistoria.
Den kom inte till henne direkt. I stället fick hon plågsamt erkänna varje morgon att hon inte kommit på en historia. Tills en dag då de pratade om vad som ger liv och hur livet uppstår. ”Kanske kan ett lik återupplivas” lär Mary ha sagt. Hon syftade på den för tiden nya idén galvanism: Tanken att elektrisk ström skapar muskelsammandragningar.
Den kvällen när de alla dragit sig tillbaka kunde hon inte sova, hon såg framför sig hur ett lik kom tillbaka. Hon såg sin spökhistoria.
I ett förord till en senare upplaga av boken skriver hon:
”Jag såg den bleke studenten av ohelgade konster knäböja bredvid det han hade satt ihop. Jag såg den avskyvärda fantasmen av en man som sträcktes ut, och sedan, arbetandes med någon kraftfull motor, visa tecken på liv och röra på sig med en orolig, halvlevande rörelse. Skrämmande måste det vara; ty ytterst skrämmande skulle effekten av varje mänsklig strävan att håna världens Skapares häpnadsväckande mekanism. Hans framgång skulle skrämma konstnären; han skulle rusa bort från sitt avskyvärda hantverk, skräckslagen.”
Hon tänkte skriva historien som en novell, men hennes man uppmuntrade henne att utveckla den till en roman och hjälpte henne att redigera, så som hon redigerade hans verk. 1818 publicerade hon Frankenstein: eller den moderna Prometheus. En skapelse som skulle influera science fiction-genren och återskapas på film många gånger om.
När boken först publicerades var det anonymt med ett förord av Percy Shelley och en dedikation till William Godwin. Det fick folk att anta att Percy var författaren och än i dag är det flera som misstänker att han var en större del av boken än vad som framkommit.
Första upplagan publicerades i 500 exemplar. Den ogillades av kritikerna – men läsarna älskade den. Snart blev den teater och fick allt större spridning.
De två självmorden tystades ner
Frankenstein: eller den moderna Prometeus
Victor Frankenstein forskar vid universitetet i Ingolstadt och blir besatt av tanken på att skapa liv. Han sätter ihop en kropp av olika delar och lyckas väcka den till liv. Men när varelsen vaknar ryggar Frankenstein tillbaka i skräck och överger sin skapelse.
Varelsen lär sig prata och lär sig om samhället genom att studera en familj och börjar hjälpa dem i hemlighet. Men även de förskjuter honom när han visar sig. För att hämnas på sin skapare börjar monstret döda dem närmast honom. Frankenstein bestämmer sig för att döda sitt monster för att befria världen ifrån honom.
Romanens teman handlar om att inte leka Gud, att ta ansvar för det man skapar, om rädsla för det okända och att vara isolerad och ensam. Och så klart den stora frågan: Är varelsen ett monster – eller blir han det?
När sommaren 1816 är över flyttade paret till Bath, och Claire flyttar nära, för att dölja att Claire är gravid med lord Byrons barn. Men det fanns fler orosmoln på himlen. Marys halvsyster Fanny skrev i ett brev att hon var olycklig. Dagen efter hittades hon död på ett värdshus, med ett självmordsbrev och en flaska smärtstillande medel.
Bara två månader senare hittades Percys fru Harriet drunknad i Hyde park. Båda självmorden tystades ner. För att få vårdnad om Percys och Harriets barn gifte sig Percy och Mary i London den 30 december 1816. Giftermålet krävde underskrift av Marys far och de löste sin konflikt. Men rätten ansåg fortfarande att Percy var ”moraliskt olämplig” för att få vårdnad om barnen.
1817 födde Mary sitt tredje barn, Clara. Percy jagades av fordringsägare och han bor ofta hemifrån för att slippa undan. För att kunna leva ifred bestämmer de sig för att flytta till Italien.
Det enda som gav henne tröst var att skriva
De flyttade runt, fick nya vänner och ägnade sig åt att skriva och läsa och upptäcka nya städer. Men redan i Venedig, hösten 1818, dog lilla Clara av dysenteri. Nästa sommar i Rom dog även William, tre år, av malaria.
Mary blev deprimerad och det slet på relationen med Percy. Det enda som gav henne tröst var att skriva. Men så i november 1819 föddes hennes fjärde barn, Percy Florence. Han kom att leva i 70 år och ärvde titeln som baron efter Percys pappa.
Förlorade tre barn och sin stora kärlek
Trots tragiken med två förlorade barn skulle Mary se tillbaka på Italien med värme i hjärtat. Paret fick utlopp för sin kreativitet och Mary skrev romanen Matilda, den historiska romanen Valperga och pjäserna Proserpine och Midas under den här tiden.
De var moderna. Paret var vegetarianer och trodde på öppna relationer. Bland annat ska Mary ha haft relationer med en grekisk revolutionär man, prins Alexandros Mavrokordatos och med paret Jane och Edward Williams.
Mary blev gravid igen, men fick ett missfall 1822 och var nära att förblöda. Samtidigt fick Claire beskedet att hennes dotter dött av tyfus.
Förlusterna tog inte slut där. Under sommaren 1822 seglade Percy och två vänner till Livorno där de träffade lord Byron och Leigh Hunt. Under resan hem blåste det upp till storm och de kom aldrig hem igen. I ett brev från Leigh till Percy skrev han: ”Skriv gärna och berätta hur du kom hem, för de säger att du hade dåligt väder efter att du seglade i måndags och vi är oroliga.”
Mary och en vän åkte direkt till Livorno i förhoppningen om att hitta sin man i livet. Men tio dagar efter att männen avseglat spolades tre kroppar upp på land.
Mary hade nu förlorat tre barn och sin stora kärlek.
De sista åren har hennes litterära arv omvärderats
Hon återvände till England där hon levde själv med sin son. Hon redigerade Percys dikter och skrev eget material, bland annat biografier och för kvinnomagasin.
Först på 1840-talet började ekonomin ordna upp sig, då Percys pappa, baronen sir Timothy Shelley dog och överlämnade titeln och pengarna till Marys son.
Slutet av hennes liv kantades av sjukdom och hon dog 1851, 53 år gammal, i vad som tros ha varit en hjärntumör.
Ett år efter hennes död öppnade sonen och hans hustru hennes skrivbordslåda. Där hittade de lockar från hennes döda barn, Percys dikt Adonaïs och ett silkesinslaget paket som innehöll en del av Percys aska – och hans hjärta.
Hon hade fått det som en relik efter att hans vänner bränt hans kropp.
Under många år var Mary mest känd som Percy Shelleys fru och författare till Frankenstein. Först efter 1970-talets feministiska våg började hennes feministiska idéer och hennes andra litterära verk att uppvärderas.
Frankenstein filmatiserades första gången 1910 även om den mest kända versionen är från 1931 med Boris Karloff som monstret. Mel Brooks gjorde den satiriska Young Frankenstein 1974 och sedan dess har många versioner följt.
Från en spökhistoria för att underhålla sin man och sina vänner till att i dag räknas som en klassiker bland romaner.
Tänk att historien Mary Shelley började skriva 1816 än i dag, över 200 år senare, fortfarande inspirerar allt från halloween-kostymer till nya science fiction-författare.