Sigrid Bernson om sin sjukdom: Hela jag suddades ut
Hjärtklappning, stressutslag, andningssvårigheter, migrän … Symtom efter symtom lades på varandra, men Sigrid Bernson sopade sitt dåliga mående under mattan. Hon förstod inte att det berodde på utmattning och då det inte påverkade henne kognitivt körde hon på ändå.
– Det är ju mellan åren 20 och 30 som man jobbar för att få den karriär man sedan vill ska hålla och dit hade jag nu kommit, säger Sigrid som var ”mitt i livet” när hon till slut drabbades av utmattningssyndrom, UMS.
Det kändes som jag drunknade
Hon kunde vid den här tiden väcka sin sambo Robin i ren panik och säga: ”Nu dör jag, nu måste vi ringa 112.”
– Så här såg dagarna och nätterna ut tiden innan jag åkte in till sjukhuset för att få hjälp. Det eskalerade ganska fort.
Tankar hon aldrig trodde att hon skulle tänka började dyka upp: Tankar på en enkel utväg, tankar på att hon inte orkade kämpa mer.
– Allt var så jobbigt och det fanns ingenstans jag kunde sticka upp huvudet ovanför vattenytan för att få luft. Jag såg ytan samtidigt som jag sjönk längre och längre ner i mörkret. Det kändes som att jag drunknade.
Det här är Sigrid
Namn: Sigrid Bernson.
Ålder: 35.
Familj: Sambon Robin Bengtsson, sonen Viggo, 1 1/2 år, och bonussonen Wille, 10 år.
Bor: I Vallentuna utanför Stockholm.
Yrke: Entreprenör.
Aktuell: Med boken Jag vill aldrig må så dåligt igen (Norstedts förlag) som släpptes den 26 juli.
Vi ses i Vallentuna centrum, på fiket där hon suttit och skrivit det mesta av boken Jag vill aldrig må så dåligt igen.
– När jag, två år efter kraschen, till slut vågade dela med mig på mina sociala medier efter att ha hållit min UMS hemlig, insåg jag vilken lättnad det var att få berätta, men också hur mycket det betydde för andra. Det var egentligen det som gjorde att jag tog mod till mig att skriva den här boken.
Sigrid säger att det finns många som har drabbats av UMS som känner sig oerhört vilsna, som inte har någon koll på hur de ska bli friska.
– Jag förstår dem, för så kände jag också till en början. Det var liksom jag och Google.
Men hon betonar att hennes väg ur sin sjukdom inte är någon mall. Däremot hoppas hon att den ska vara en hjälp för andra på vägen.
Blev hypokondrisk
Det var under en jobbresa till Grekland hösten 2019 som till slut även den kognitiva delen slutade fungera i Sigrids hjärna. Hon minns fragment från hur hon i timmar ligger på en bänk på en flygplats i utlandet utan att veta var hon är eller vart hon ska. Hon vet inte ens hur hon ska kunna komma upp från bänken för att köpa en kaffe. Hon ser biljetten i sin hand, ser att det står en ort och en gate, men hjärnan kan inte koppla vart hon ska.
– Jag kunde inte ta in några intryck, var alldeles yr och kunde inte tänka några klara tankar. Då ringde jag hem till Robin och bara grät. Tack vare Facetime kunde han guida mig till rätt gate och vidare så jag hamnade på det plan som sedan tog mig till Arlanda.
Dagen därpå ringde Sigrid till vårdcentralen där läkaren på en gång konstaterade utmattning. Rekommendationen var sjukskrivning. Men som egen företagare kände Sigrid att det var mer jobb att sjukskriva sig och kontakta Försäkringskassan än att fortsätta jobba.
– Jag tänkte att det kanske räckte att dra ner på tempot lite. Jag var ju inte sjuk, bara lite utmattad.
Min hjärna var otroligt trött
I stället började Sigrid googla på sina symtom. Inte kunde väl samtliga handla om utmattning? Symtomen som Sigrid drabbades av stämmer dessvärre in på en lång rad allvarliga sjukdomar.
– Jag blev hypokondrisk, trodde att jag hade allt ifrån en hjärntumör till att jag var schizofren. Min hjärna var så otroligt trött. Trots vila på soffan så vilade ju inte hjärnan, det är enormt mycket kraft som oroliga tankar tar från hjärnan, konstaterar Sigrid.
Utmattning kräver vila
Så fort hon fick minsta lilla energi över drog Sigrid på med jobb igen, men i dag inser hon att det var som att springa på ett brutet ben.
– Här tror jag att faran för de flesta ligger, att i stället för att spara på den där energin och samla på sig ännu mer så kör man på.
I sin bok nämner Sigrid uttrycket ”Boom and bust”. Det syftar på att man gör mycket de dagar man har energi, sedan knappt någonting alls de dagar då energin är borta. Ena dagen mycket aktivitet – nästa sängliggande. Det här är enligt Sigrid ett farligt mönster att fastna i:
– Man blir sällan bättre i sin utmattning utan håller den snarare vid liv. För att kunna bryta det här mönstret måste man bli medveten om det, och därefter försöka hålla en jämn aktivitetsnivå – oavsett om man har en bra eller dålig dag.
Mitt i allt blev Sigrid, vars högsta dröm var att få bli mamma, gravid.
– Både Robin och jag var glada över nyheten, men hur skulle jag klara av att ta hand om ett barn, jag som inte ens lyckades ta mig upp från soffan, duscha eller ta en promenad?
Jag fick diagnosen utmattningsdepression
Det blev det absolut tuffaste beslut som hon och Robin tagit, men de valde att göra abort.
– Detta beslut och denna sorg ledde till att jag försämrades ännu mer. När jag åter träffade min läkare fick jag diagnosen utmattningsdepression och jag började äta antidepressiva mediciner, berättar Sigrid.
Ställde in Let's Dance
Från proffsdansare till att knappt orka gå en promenad på fem minuter. Från att vara den glada tjejen till att gråta flera timmar om dagen. Sigrid var så sjuk att hon undrade om hon ens skulle överleva.
– Jag fick ställa in Let’s Dance och började undra om jag skulle klara av rollen som mamma. Det var som att hela jag suddades ut.
Inte förrän hon nådde den absoluta botten tvingades hon att acceptera läget. Ibland önskar Sigrid att hon hade gjort det tidigare. Då hade hon kanske sluppit bli så sjuk som hon blev.
Hon och Robin träffades genom Let’s Dance och han hade bara sett Sigrid frisk i några månader innan hon insjuknade.
– Det är ju inte helt optimalt för en relation, att man blir sjuk efter så kort tid in i förhållandet. Jag ville inte bli en stor börda för honom, men det blev jag såklart.
Dessutom hade Robin redan en son, Wille, som Sigrid verkligen inte ville oroa.
– Robin och Wille blev de två jag värnade om allra mest och den lilla energi jag hade emellanåt la jag på dem. Samtidigt var det så härligt att få hänga med Wille, barn är så mycket här och nu, vilket var positivt för mitt mående.
Utan Robin vid sin sida tror inte Sigrid att hon hade klarat sig igenom dessa år.
– Varken han eller jag trodde nog att mitt dåliga mående skulle bli så långdraget, men samtidigt var det tur att vi inte visste. Det som var skönt var att Robin hela tiden sa ”när du blir frisk...”, aldrig ”om du blir frisk...”. Han trodde på mig.
Stressmottagningen en vändpunkt
Men det fanns också ljusglimtar, som när paret fick nyckeln till sitt första gemensamma hus i Vallentuna, den plats de i dag kallar sitt hem. Sigrid minns att när de packade flyttlådor så tittade Robin på henne och sa: ”Den där tröjan kommer inte med in i vårt nya hem.” Sedan ett halvår hade Sigrid gått i en grå, stickad tröja dag och natt och för Robin andades den bara sjukdom.
– Vi gjorde faktiskt en grej av det, hand i hand tog vi med oss tröjan och kastade den i soptunnan.
De köpte också en motorbåt för att kunna komma ut i skärgården – den ultimata kompromissen för dem då Sigrid är uppvuxen på havet med föräldrar som båda seglade och Robins största intressen är motocross och husbil.
– Närheten till havet är bra för mig, dessutom är det avkoppling att fixa med båten. Både Robin och jag mår bra av att ha små projekt tillsammans, vi kan till och med tycka det är kul att byta filter i torktumlaren ihop, säger Sigrid och skrattar.
Sommaren år 2020 började Sigrid sakta må bättre, hon hade åtminstone återhämtat sig så pass mycket att hon orkade ta emot hjälp. Hon ville veta vad hon behövde göra för förändringar och vilka bitar hon behöver jobba på.
Stressmottagningen i Stockholm blev en vändpunkt. Men Sigrid berättar att den dessvärre bara finns kvar online och är privat.
– Politikerna tyckte inte att den behövdes vilket är enormt oroväckande med tanke på det ökade antalet som drabbas av utmattningssyndrom – inte minst kvinnor. Man blir i stället hänvisad till vårdcentralen och därefter eventuellt en psykolog. Grejen är att många inte är helt pålästa och lika kunniga om stress som man var på stressmottagningen.
Med hjälp av stressmottagningen fick Sigrid en helt annan insikt kring sin sjukdom.
– Jag insåg till exempel hur ofta jag behövde pausa. Jag behövde vila under och mellan aktiviteter under mitt tillfrisknande och jag behövde lära mig att göra det. Men i dag mår jag så pass bra att jag sällan behöver det. Dock har jag kunskapen och lärt mig lyssna in kroppen när den behöver pausa.
Lägre stresströskel
Sigrid har alltid sett sig som väldigt snabb, effektiv i allt hon tar sig för. Hon beskriver det som en tornado i huvudet och att vara effektiv har hon alltid sett som en av sina främsta egenskaper.
– Det var min livsstil. Men jag har behövt bli lite personlighetsförändrad, behövt dra ner på tempot. Lugnare och kanske lite tråkigare. Ibland upplever jag det som en sorg att jag inte pallar samma tempo längre och den befriande känslan av att inte ha någon gräns för hur mycket man orkar göra. Samtidigt mår jag ju bättre i dag, jag har en helt annan kontakt med min kropp och med mig själv nu.
I dag jobbar Sigrid åter hundra procent och sedan 1 1/2 år tillbaka är hon och Robin föräldrar till Viggo.
– När han väl kom var han så självklar. Det känns som att det var meningen att det var just han som skulle komma till oss. Jag är också så tacksam för Wille, han är väldens bästa storebror och jag njuter av båda grabbarna så mycket.
Sigrid hade tänkt, drömt och längtat så länge efter att få bli mamma och denna livsförändring påskyndande hennes tillfrisknande. Även om hon fortfarande inte ser sig själv som helt frisk så mår hon bra och känner sig lycklig i dag.
– Jag har en lägre stresströskel, men jag är extremt tillfreds med mitt liv, vad jag vill, med de människor jag har runt omkring mig och med min moralkompass.
