Babben Larsson om livet, kärleken och sommarens fars
En gång skrev Babben Larsson, eller Barbro som hon heter egentligen, en ”bucket list”, sådant hon ville hinna innan hon dör. Det var rejäla mål, som egen pratshow i tv, skriva en bok, ge ut en platta, ha stor premiär på en show i Stockholm.
– Det gick 10–12 år och sedan var allt avbockat. Nästan utan att jag tänkt på det, säger Babben Larsson och låter nästan förvånad själv.
Sommarfars på Fredriksdalsteatern
En uppgift står nu för dörren utan att den varit med på någon lista: Spela i en fars i Skåne. Premiären är den 29 juni på den anrika Fredriksdalsteatern i Helsingborg. När vi ses och tar en fika i Solna nära Babbens hem ser hon mycket fram emot sommarens jobb. Speciellt att ingå i en gemenskap.
– Alla verkar väldigt proffsiga. Det är ingen som har attityden att ”det är jag och ni andra”. De gånger jag jobbar i en ensemble vill jag verkligen ha den känslan, att man gör det här tillsammans. Man peppar varandra och löser problem tillsammans. Det är inte alla gånger det fungerar.
Farsen heter Nötter och är skriven av Adde Malmberg som Babben arbetat mycket med. Den utspelar sig på en ekologisk kursgård och beskrivs som ”en modern fars i klassisk tappning där missförstånd, förväxlingar och humor står i centrum”.
Babben spelar en av kursdeltagarna, som alla har sina egenheter.
– Min karaktär är mycket matintresserad. Och även ganska intresserad av kocken generellt... Det är mycket situationskomik och upplägget är väldigt kul.
Från ståupp till tv-karriär
Mycket har hänt sedan Babben Larsson var ståuppare på Norra Brunn i Stockholm i slutet av 1980-talet och blev ett känt ansikte genom tv-programmet Släng dig i brunnen 1990. Nu är hon en av våra mest populära underhållare.
Jag vill få bekräftelsen från publiken
Det är långt ifrån höstacken och korna – som Babben älskade – på den gotländska gård där hon växte upp.
– Det är helt galet hur allting har utvecklat sig, det går ju inte ens att planera en sådan här karriär, konstaterar hon. Jag tror att min drivkraft har varit att jag vill få den här bekräftelsen från publiken och kollegornas respekt. Jag vill alltid göra det bästa jag kan.
Med långköraren Bäst i test (nu i TV4, tidigare SVT) har hon fått fans även bland den yngre publiken.
– Vi har fått så fina tackbrev! Det är tydligen allt från 4-åringar till farmödrar som tittar och skrattar tillsammans, och tonåringar som knappt vetat vad en tv-ruta är tidigare. Det är stort att vi lyckats åstadkomma det, det tycker jag faktiskt.
Varför tror du själv att du blivit så folkkär?
– Jaa du… Jag har ju fått många skratt. Vi gillar våra underhållare i Sverige – framför allt om man inte har trampat alltför mycket i klaveret eller åkt dit med fingrarna i någon jäkla syltburk.
Hon ser fundersam ut och berättar att hon tänkt mycket på det här med frekvenser.
– Som humorist kan du sända på en ganska smal frekvens, med en viss sorts humor som går hem hos en del. Men jag tror att de som blir riktigt folkkära sänder på en bred frekvens. De når många, och många gillar det de gör. Jag tror inte att det är svårare än så egentligen.
Kämpat med matmissbruk
Mitt i intervjun kommer en man fram från en annan del av fiket: ”Jag vill bara säga att jag hejar på er!” Med det menar han att han håller på Babben och programledarkollegan David Sundin i tv-frågesporten Alla mot alla. Babben fyrar av ett leende.
Det här är Babben
Namn: Barbro ”Babben” Larsson.
Ålder: 67 år.
Familj: Särbo, 32-åriga dottern Sofia.
Bor: Lägenhet i Solna, fritidshus utanför Enköping.
Gör: Programledare, komiker, skådespelare med mera.
Aktuell: I Nötter på Fredriksdalsteatern i Helsingborg 29 juni–11 augusti.
Faktum är att hon framstår som lika vänlig och gladlynt med sin klingande gotländska som vi är vana att se henne i tv-rutan. Men allt har inte varit frid och fröjd för denna mångsysslare, tvärtom. Babben har inte gjort någon hemlighet av att hon kämpat med olika svårigheter i livet, som matmissbruk och sockerberoende.
Hon hade en svår relation med sin mamma under uppväxten, och var inte van vid värme och kramar, något hon berättar om i sin självbiografi. Att prestera blev ett sätt att få kärlek, och följden blev att hon till slut jobbade så mycket att hon gick in i väggen.
Det har blivit mycket terapi genom åren. En väldigt speciell upplevelse var när hon och de andra deltagarna under en kurs fick iscensätta känslan av sin egen födelse, en övning som hon beskriver som tuff. Och överraskande.
– När jag väl ”kom ut” var den överväldigande känslan besvikelse. Det var jag inte beredd på. Jag är ganska säker på att det handlade om mina föräldrars besvikelse över att jag inte var en pojke. De hade ju bondgård, och de hade redan en dotter så jag tror att de ville ha en kille.
Det kände Babben av under sin uppväxt.
– Jag blev lite pojkflicka, jag hade min mörka röst, körde mycket moped, höll på med en del grabbiga grejer. Det var ett sätt att försöka få mina föräldrar att glömma bort att jag inte var en liten tjej. Vi föds in i en värld där man snabbt lär sig vad man ska göra för att bli omtyckt.
Man väljer sitt vapen som ganska liten
Ett sådant verktyg blev just skämtandet, som Babben började använda sig av redan som barn.
– För att lösa upp spänningar, lösa upp lite läskiga situationer i skolan kanske. För att få lite uppmärksamhet. Jag la någon dräpande replik och fick alla att skratta. Man väljer sitt vapen som ganska liten: Jag är stark, alltså slåss jag. Jag är duktig i skolan, alltså går jag in för det. Jag är snygg, jag kör på det. Vi humorister börjar nog upptäcka tidigt att vi kan få andra att skratta. Och börjar man öva tidigt så blir man bra.
Babben har hittat kärleken
I dag är Babben på en fin plats i livet. Hon fyller 68 i år och skulle kunna gå i pension, men fortsätter jobba för att det är roligt. Hon har många vänner och nära till sin vuxna dotter. På landet utanför Enköping finns fritidshuset som hon älskar att koppla av i.
Och så är det kärleken. Sedan fyra år tillbaka är hon lyckligt kär i en man. De träffades via en dejtingapp när hon var i stugan utanför Enköping, han kommer från de trakterna.
– Jag är så otroligt glad över honom, vi är soulmates på något sätt.
Hon berättar att han är yngre och jobbar som hantverkare. I övrigt har hon har bestämt sig för att hålla fästmannen – ja, för de är förlovade – hemlig. Hon vill inte att han ska dras in i något slags kändisskap.
– Han är en vanlig go kille som ska få slippa det där. Han är ju tillsammans med Barbro och inte med Babben.
Vad är det som gör att ni passar så bra ihop?
– Vi har lika värderingar och ganska många liknande erfarenheter när det gäller familjekonstellationer och sådana saker. Vi har båda gått på en del smällar på vägen, och det har gjort oss mer medvetna om vad vi inte vill ha.
Personer som är beroende hittar ofta varandra
Hon blir allvarlig.
– Jag har haft en ganska lång resa med mitt matberoende och arbetsberoende och sådana saker. Nu när jag har mer kontroll och mår bättre så träffar jag också en partner som inte är i något beroende. Tidigare har det varit ett problem – ofta hittar ju två personer som är beroende varandra. Någon dricker, en annan äter, någon jobbar för mycket … Det är ett väldigt friskhetstecken från min sida att jag har hittat en partner som inte har någonting av det där.
Värdesätter vardagslyckan
Babben beskriver en mysig och enkel vardag ihop, ofta i fritidshuset där de arbetar i trädgården eller tar det lugnt. Hon berättar om ett tillfälle nyligen när hon genomfors av lycka över en egentligen ganska tråkig syssla, nämligen när de åkte med trädgårdsavfall till återvinningen.
– Jag kände så tydligt att nu är allt som vanligt igen... Vi hade dubbla dödsfall i höstas och en massa andra komplikationer i familjen. Men nu rullar det på igen. De där enkla sakerna värdesätter jag så otroligt i dag. Det låter nästan fånigt att en biltur med kärra till återvinningen kan rymma så mycket lycka! Vardagslycka. Jag tycker att det är fint.
Hon och fästmannen har bestämt sig för att varken gifta sig eller flytta ihop.
– Man har fått sina vanor och ovanor, att vara särbo är en jättebra lösning för oss. Man får sitt eget space. Det blir lättare att hålla ihop på många sätt, man slipper träffas 24/7 och till slut explodera över någon skitgrej som har med tandkräm att göra… Dessutom är en av oss morgonmänniska och en är kvällsmänniska.
En kort sekund glömmer jag mig och frågar vem som är vad. Babben lägger upp ett gapskratt:
– Skojar du – tror du att en hantverkare är kvällsmänniska och artisten är morgonpigg? Hahaha!
Oavsett nattvanor kanske det blir en ny bucket list, och då ihop med särbon.
– Till exempel resor som vi borde göra, som att åka till Afrika och titta på djur. Plus stanna ner och vara mer på ett enda ställe. Fast nu ska jag till Helsingborg förstås, hm… men det ser jag verkligen fram emot.