Bianca Kronlöf: Farmor fick mig att våga lämna mitt ex
Bianca Kronlöf hyllades för rollen som sjuksköterska i filmen Så länge hjärtat slår – långt ifrån stilen i humorprogrammet Full patte, som hon slog igenom med.
Men i båda finns engagemang och modet att säga ifrån. Som hos Bianca privat.
Det nya året kan föra med sig vad som helst för komikern, skådespelaren och föreläsaren Bianca Kronlöf. Dessutom författare, hon skriver just nu på sin första roman.
– Min plan är att slänga upp ungefär sju bollar i luften samtidigt, så kanske en av dem blir av. Eller så blir det flera och då är det kaos, säger hon glatt.
Även vid intervjun skulle det ha kunnat bli kaos – vi ses hemma hos Bianca, och den snart tvåårige sonen Levi har lite feber och hosta. Men han ligger lugnt i sin mammas famn och iakttar oss tills han somnar efter en stund.
Bianca Krönlöf: Jag tror inte på balans i livet
Och vad det gäller kaos eller inte, så deklarerar Bianca att hon inte tror på balans i livet, som så många längtar efter.
– Balans finns inte, om jag strävar efter det blir jag bara mer stressad. Det är antingen kaos eller vila för mig. Periodvis är det jättemycket, som vid en filminspelning. Man sover inte, det är massa jobb, man träffar nya män-
niskor hela tiden. Då tänker jag ”Ok, jag är trött, men jag är också väldigt inspirerad”. Sedan tar det slut. Och i stället för att gå in i en postproduktionsdepp tänker jag att jag hinner träffa barnen jättemycket, jag får sova, jag får städa mitt hus.
I en sådan period är Bianca när vi ses. Hon berättar att hon njuter av att gå runt i mjukisbyxor, hämta barnen tidigt på förskolan och gå till lekparken. Och det kan hon lugnt göra – 2024 slutade lysande för henne. Hennes roll som den modiga Hanne i Ella Lemhagens film Så länge hjärtat slår rosades, så även filmen.
– Jag är lite i chock efter att den fått så himla fint mottagande. Först var jag bara stolt och glad, sedan kände jag av Jante och blev nervös att jag missförstått. Men nu är jag svinglad!
Benhård feminist – men vill ha mer diskussion än ilska
I mångas medvetande är Bianca Kronlöf evigt ung, kaxig och förbannad. Den bilden satte sig efter genom-
brottet med Youtubesuccén Snubben, där hon karikerade en inskränkt och kvinnohatande ung man, och det vågade humorprogrammet Full patte, som hon gjorde ihop med systern Tiffany för SVT.
Det här är Bianca Kronlöf
Ålder: 39 år.
Gör: Skådespelare, komiker, föreläsare.
Familj: Maken Petter Oest, barnläkare. Barnen Nila och Levi. Mamma, pappa, systrarna Tiffany och Felicia. (Bianca fick heta så för att hon är gjord i Italien, Tiffany skulle fått ett finskt namn men det tyckte inte mostern utan föreslog Tiffany, och Felicia är lite omgjort efter mormor Alicia).
Bor: Hus söder om Stockholm.
Hon är fortfarande benhård feminist, antirasist och humanist, men kanaliserar det lite annorlunda. Hon beskriver det som att hon inte är lika skuldbeläggande längre, utan mer försöker att bjuda in till diskussion. Med boken Brev till mannen efterlyser hon mäns engagemang för jämställdhet, och hon föreläser, bland annat för gymnasieelever. 2022 fick hon Svenska FN-förbundets pris för mänskliga rättigheter, för att hon ”med satir och humor belyser rasism, sexism och andra orättvisor i samhället”.
Vad är du mest glad över att ha åstadkommit?
(Här blir Bianca tyst och funderar en stund, annars kommer svaren ständigt rappt och snabbt, som ett flöde.)
– När någon tjej efter en föreställning kommer fram och berättar att hon har lämnat en våldsam relation efter att ha hört något som jag och Tiffany pratat om. Att vi har varit förebilder och gett henne styrka. Det är fantastiskt.
Polisanmälde efter destruktiva relationen
Bianca vet hur svårt det kan vara. Hon har själv varit i en destruktiv relation, som började underbart och kärleksfullt men urartade.
Vad fick dig att lämna honom till slut?
– Det var min farmor, hon levde i en våldsam relation med min farfar. Så ville inte jag ha det. Och så min bästa vän. Hon såg hur stressad jag var av relationen. Hon sa att om jag skulle fortsätta vara tillsammans med honom så skulle vi inte kunna vara bästa kompisar längre.
Till slut valde Bianca också att anmäla mannen. Åtalet lades ner i brist på bevis, men hon är ändå glad att hon gick till polisen.
– Visst, det är jättesvårt att anmäla. Men jag vill råda alla i en sådan relation att göra det, för vi har ett fantastiskt skyddsnät. Jag fick tolv gånger gratis terapi genom Brottsofferjouren, och det gjorde att jag kunde hantera alla mina trauman, rädslor och tankar.
Att hennes farfar slog hennes farmor pratar Bianca öppet om i sitt Vinterprat i P1, en känslosam stund där hon själv börjar snyfta. I samma program, och i det Sommar som hon var värd för ihop med systern Tiffany, tog hon även med sin pappa respektive mamma och lillasyster en stund.
Att familjen är viktig för Bianca märks tydligt.
– Ja, den är jätteviktig. Jätteviktig! Ingen hade varit något utan sina föräldrar, på gott och ont, och jag är väldigt tacksam för det som mina föräldrar har gett mig. Som självförtroende. Jag sökte Scenskolan nio gånger, och min mamma sa bara att ”De bästa sättet att inte komma in alls är ju att inte söka”.
Bianca skrattar.
– De har varit så peppande! De har aldrig tyckt att jag ska skaffa ett ”riktigt” jobb. Vid alla konstiga, feministiska projekt som jag och Tiffany gjort har de stått längst fram och bara ”jaha, här springer de omkring nakna, vad spännande!” De är gärna med på ett hörn också, de målar, säljer t-shirtar, passar barn … Mamma har till och med stickat grejer gratis till julkalendern i tv.
Hon berättar att de umgås mycket allihop.
– Det är så roligt att få barn, för då ökar jag på med folk i vår grupp.
Outtröttlig kamp och hårt jobb
Men fler blir det inte. Två är lagom, tycker hon. Själv har hon två systrar, de växte upp i lilla Sorunda utanför Nynäshamn. På gymnasiet flyttade Bianca till Stockholm och gick teaterprogrammet, och 2007 kom hon in på teaterhögskolan i Göteborg.
Mamman är finska, pappan finlandssvensk och båda kommer från Vasa i Finland. De har inte själva konstnärliga yrken, utan pappan har arbetat som bland annat kock och stenläggare och mamman är sjuksköterska.
Det är ett sådant jävlar anamma i arbetarklassen
– De har alltid jobbat och slitit hårt, och det har de fört vidare till oss systrar. Det har varit inspirerande, vi jobbar också hela, hela, hela tiden. Det är ett sådant jävlar anamma i arbetarklassen. Man lär sig att om man jobbar hårt så blir saker och ting gjorda.
Hon tillägger:
– Däremot är det inte alltid man tjänar pengar.
En röd tråd genom Biancas yrkesliv är att stå upp mot orättvisor, främst när det handlar om kvinnor och män. Det har gett henne många beundrare, men också många som är arga. Till exempel när hon pratat öppet om sexism och grabbighet i komikerbranschen. Ändå fortsätter hon, och framstår som helt … ja, outtröttlig.
Är du inte rädd att folk ska tycka illa om dig?
Bianca spärrar upp ögonen och skrattar.
– Rädd? Jo absolut! Innerst inne vill jag att alla ska tycka om mig. Jag vill helst att alla ska säga ”Gud, vad du är snäll och rolig och det du gjort är fantastiskt”. Jag kan ha totalångest på insidan eftersom jag vet att folk kommer att bli arga och att det blir dålig stämning. Men jag vet också att det inte kommer att gå att vara tyst.
Så Bianca fortsätter att sticka ut hakan offentligt i frågor hon brinner för.
– Jag övar jättemycket innan, jag bollar med mig själv och andra men är ändå rädd och obekväm. Det är jättejobbigt att vara feminist, man ses som tröttsam och tjatig. Men jag skulle hata mig själv om jag inte var engagerad. När världen känns mörk och man undrar vart humanismen tagit vägen är det att engagera sig som ger mest energi och mest politisk tröst.
Hon poängterar:
– Folk kan undra hur jag orkar. Men jag orkar inte att INTE göra något, det är för deprimerande.
Upplevde systerskap efter sveket från vuxenvärlden
Sin mamma beskriver hon som ”en väldigt stark 70-talsfeminist”. Själv upptäckte hon strukturerna i mellanstadiet, även om hon inte riktigt kunde sätta ord på det.
– Jag minns när vi lekte Mörka rummet, en lek där man i princip fick tafsa eller pussa på vem man ville. En kille gick lite för långt med en tjejkompis, hon tyckte det var obehagligt och började gråta. Vi pratade med de vuxna, som blev jätteupprörda – men inte på killen. Det var ett svek av vuxenvärlden, och den första gången jag kände riktigt systerskap. Jag minns det väl.
I dag har hon själv en dotter och en son. De är små ännu, Nila är född 2020 och Levi 2022, men hon har förstås tänkt en del på vad hon vill lära dem.
– Jag är ingen uppfostringsexpert, men jag tycker att det viktiga är att prata med båda två samtidigt om viktiga saker, inte tänka att de är två helt olika sorter. Men just nu handlar mitt föräldraskap mycket om sådant som ”Ät inte sand” och att storasyster inte ska ligga på lillebrors huvud ...
Vad händer då för Bianca 2025? Det vet hon inte ännu. Romanen ska bli klar, och hon har gjort ett par provspelningar för filmer. Vad det blir av det vet hon inte ännu. Som frilansare har hon vant sig vid osäkerheten.
– Helst vill jag filma, både tv och film, det står högst på min önskelista. Det svåra är att det inte går att bestämma själv när man får roller. En tredjedel av provfilmningarna blir inte ens av och hälften får du inte. Jag har lärt mig att hantera tystnad, nej och ja som blir besvikelse eller ja som faktiskt blir. Det är skitjobbigt, men jag har alltid en skuggplan: När jag inte får jobb försöker jag styra ihop egna projekt för att inte bli bitter. ■
5 frågor om nyår
Vad hoppas du av 2025, privat och i omvärlden?
– Vad det gäller det privata så har jag alltid samma nyårslöfte: I år ska jag börja betala alla räkningar i tid och få bättre ordning på min ekonomi. Och i år har jag faktiskt varit lite duktig, jag har skaffat ny revisor och börjat pensionsspara. Så jag är lite på gång, men skulle vilja ha en större ekonomisk kunskap, få koll på pengar.
– För omvärldens del hoppas jag att allt lugnar ner sig. Det är som att man får ta ett djupt andetag innan man kollar nyheterna. Jag önskar att människor kunde börja prata i stället för att ligga i olika skyttegravar.
Vad var bäst och sämst för dig 2024?
– Det bästa var filmen, Så länge hjärtat slår. Det sämsta var vår resa till Thailand. Tidsskillnaden gjorde mina barn galna, vi blev alla magsjuka vid olika tillfällen och då fick vi hänga på hotellrummet. Det var som en väldigt dyr vab! Så jag kommer inte att lämna Europa förrän mina barn är tio år.
Vilken är din bästa nyårsafton?
– Den när min kille friade till mig, 2017. Han friade redan vid frukosten, och så hade han byggt upp med olika stationer under dagen. På kvällen slutade det med fest med kompisar och att vi berättade att vi förlovat oss.
Hur skulle du helst vilja ha din nyårsafton?
– Jag vill vara med familjen. Det spelar egentligen ingen roll om vi firar hemma eller hos andra, just nu önskar jag bara att barnen bestämmer sig för om de ska sova eller inte, så att man vet att man kommer att få äta middag. Jag tycker om att fira med andra människor som har barn så att det blir en vuxenfest kryddat med barnkaos. Och jag älskar ju hummer, vad som helst med hummer, så det vill jag gärna äta.
Hur mycket gillar du nyårsafton i förhållande till andra helger?
– Den är överreklamerad! Jag tycker ofta att någon blir för full, någon vill titta på fyrverkerier, någon vill se Ring, klocka ring på tv, någon vill bara sitta i tvättstugan med sin hund. Det blir stressigt, och så har man jättefina kläder fast man ska vara ute och det är svinkallt och det glömmer man alltid bort. Det vore bättre att spela ner det lite.