Annika Andersson om utbrändheten: ”Glädjen försvann med stressen”
– Jag gick inte in i väggen, jag brakade in med buller och bång.
I snart 30 år har Annika Andersson roat i revyer, på scen och på tv. Hon hamnade i nöjesbranschen av en ren slump. Familjen bodde i en liten by i Västergötland och hennes pappa satte upp en revy för att samla in pengar till idrottsklubben. Då var Annika Andersson runt 18 år,
– Mamma sydde scenkläder, pappa och mina syskon skrev manus och skådespelade och till slut stod även jag på scen. Men jag blev inte frälst direkt, utan tänkte mig ett helt annat liv.
Hon skaffade barn tidigt och började jobba i affär. Tio år efter att hon stått på scen ringde telefonen. Det var skådespelaren och producenten Krister Classon som erbjöd henne en teaterroll på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg.
–I nöjesbranschen är det huggsexa om rollerna och vips blev jag erbjuden jobb utan att ens ha sökt. Det var tur att jag inte visste vart rollen skulle leda, då hade jag nog aldrig vågat ta den.
Älskar att få folk att skratta
Hon blev kvar på scen, och buskis, fars och revy blev hennes signum.
– Förr fnös branschkollegor åt teaterformen och recensenter rynkade på näsan. I dag möts vi av en helt annan respekt. Jag tycker banne mig att buskis har fått en pånyttfödelse, publiken är allt yngre och det är fint att se, säger Annika Andersson och fortsätter:
– För mig har det finaste som finns alltid varit att få folk att skratta, det är livets krydda och vi behöver mer av den varan för att må bra.
Hon har precis spelat sista föreställningen av ”Alla tiders Åsa-Nisse”, en show där hon var delaktig både som skådespelare och manusförfattare.
–Det har varit väldigt lustfyllt, men nu längtar jag efter lite ledighet.
Hennes kalender är just nu befriande tom i några veckor och det stressar henne inte det minsta. Tidigare var den ständigt fulltecknad.
Hon värnar lugnet i dag.
–Jag älskar att gå hemma och skrota. Förr jobbade jag alltid. Nu har jag insett att livet är för kort för att jobba ihjäl sig och jag har aldrig mått så bra som nu.
För drygt tio år sedan sa kroppen stopp. Hon hade jobbat mycket och rest kors och tvärs över landet för att vara med i teaterföreställningar och tv-program. Under flera år var hon fast panelmedlem i tv-programmen ”Parlamentet” och ”Time out” och hon prisades för teaterroller i komedierna ”Dagens dubbel”, ”Otroligt het” och ”Inte nu älskling”. Hemma hade hon fyra barn och en man, som också jobbade ”mer än heltid”.
–Kroppen lade av. Jag såg dubbelt, armarna slutade fungera och jag fick panik. Men en del av mig drog en lättnadens suck, eftersom jag var helt oförmögen att arbeta. Det var tydligt att jag behövde vila och starta om.
Hon skakar på huvudet.
–Jag har sparat mina kalendrar från den tiden och när jag tittar i dem blir jag rädd. Det fanns noll tid för återhämtning.
Annika Andersson har alltid haft nära till skratt, men då var glädjen som bortblåst och hon kände inte igen sig själv.
–Stundtals var jag ingen trevlig person. Jag fräste, sov för lite och det kändes som att hjärnan kokade över.
Funnit glädje igen
Hon blev sjukskriven för utbrändhet, men insåg också att hon behövde en livsstilsförändring. I dag har hon trappat ner för att hitta lugnet.
–Jag har sökt mig inåt och mediterar gärna. Jag jobbar fortfarande, och älskar mitt jobb, men jag är mån om balansen.
Hon säger att hon har blivit allergisk mot stress.
–Jag känner i kroppen om det blir för mycket och då ser jag till att stanna upp och samla in alla delar av mig som är ute på vift. På så sätt blir jag hel igen. Jag är en bättre människa i dag, både mot mig själv och mot min omgivning.
Glädjen är återfunnen.
–Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Livet verkar bara bli bättre och bättre. Mår jag så här vid 55 så ser jag verkligen fram emot att fylla 100, säger hon.
Fakta. Annika Andersson
- Fyller: 55 år den 8 maj.
- Gör: Komiker och skådespelare.
- Bor: I en villa i Falkenberg.
- Familj: Maken Tomas, barnen Caroline, 32, Carl-Oscar, 31, Alexander, 27, och Wilfred, 14. Till familjen hör även bengalkatten Wayne.
- Så firar hon födelsedagen: ”Vi hade brakfest när jag fyllde 50, så 55 blir lite lugnare. Firar med en middag med familjen: min favoritsysselsättning.”
- Om att fylla 55: ”Man blir klokare och inser att man trots allt vet ganska lite. Det finns så mycket som vi människor inte har full tillgång till att förstå. Det gör mig lugn.”
- På fritiden: ”Jag vill helst bara vara hemma och fixa med huset, jag gillar att greja och dona. Trädgården får däremot vänta tills jag blir pensionär. Jag mediterar mycket, det är mitt andningshål.”
- Drömmer om: ”Ett liv i total harmoni vore underbart.”
- Livsmotto: ”Jag har ett efter min pappa: Respektera alla, men ha inte onödigt stor respekt för någon.”