Annika Andersson skaffade fjärde barnet sent
Skådespelaren Annika Andersson och hennes man Tomas har inte bara nyligen firat 30-årig bröllopsdag. De har också bytt efternamn.
Korenado är uppkallat efter halvön utanför amerikanska San Diego – där maken både friade och de spenderade sin första resa som gifta.
Under 2020 är det tidsmaskiner som gäller för Annika Andersson. Hennes egenskrivna buskis Alla tiders Åsa-Nisse på Vallarnas friluftsteater tvingades flytta fram ett år i tiden på grund av Corona. I pjäsen uppfinner Åsa-Nisse (Mikael Riesebeck) en tidsmaskin – som han och hustrun Eulalia (spelad av Annika) av misstag råkar hamna 70 år framåt i tiden med.
Och i kommande julkalender på SVT Mirakel upptäcker Annika och Johan Glans karaktärer ett konstgjort svart hål på vinden av sin herrgård. Där skapas ett maskhål genom tiden som binder samman december 2020 med exakt samma dag, timme och sekund som hundra år tidigare. Av misstag sugs en flicka in i hålet och byter plats med dottern i familjen som levde där 1920…
– Ja, nu är det bara science-fiction som gäller för min del, skrattar Annika. Det var en ren slump att det blev tidsresor i båda delarna. Min man Tomas och jag kom på idén med Åsa-Nisse och tidsresa och något halvår senare fick jag en förfrågan om att vara med i julkalendern – som också snurrade kring en sorts tidsförflyttning. Ett rätt kul sammanträffande.
Om Annika skulle fått chansen att åka tillbaka i tiden för egen del vet hon direkt till när.
– Det vore mysigt och roligt att återuppleva en dag när våra tre äldsta barn var små. Den tiden springer i väg så otroligt fort. När man är mitt i det tänker man sällan att det gäller att passa på och njuta.
I år fyller Caroline 30, Carl-Oscar 28 och Alexander 24 år – alla utflugna ur sitt föräldrahem i området Ringsegård, utanför Falkenberg.
Men minstingen och sladdisen Wilfred bor förstås kvar hos mamma och pappa, han fyller tolv i höst.
– Det var en helt annan sak att bli mamma som 40-åring, mot när jag var 22 år då dottern föddes. Man är säkrare på sig själv och kan lättare strunta i vad alla runtomkring tycker och tänker om hur man hanterar situationen.
Bytte efternamn
Även om Annika var mer osäker med första barnen säger hon sig aldrig varit någon hönsmamma.
– Nej, i så fall är nog min man lite mer orolig av sig. Därför är det ju bra att jag oftast är lugn, då kompletterar vi varandra. I bland kan det ju vara befogat att inte vara för lugn heller…
När Wilfred föddes var det mest anmärkningsvärda inte att Annika passerat 40-strecket.
– Nej, det är det ju många mammor som gör nuförtiden. Däremot är det många som undrat om han har en annan pappa, eftersom det skiljer tretton år mot näst yngsta barnet, säger Annika och skrattar.
Se också: Irene lämnade barnen för att hitta sig själv
Men så är alltså inte fallet. Annika träffade sin Tomas redan 1986 och de gifte sig 1989.
– Vi har hållit ihop många år och det är verkligen något att vara stolt över. Han är nio år äldre än mig och första gången vi träffades var redan när jag var liten och bodde hemma hos föräldrarna.
Då hade jag förstås ingen aning om att vi skulle bli ett par många år senare.
Under en resa till USA friade Tomas på halvön Coronado, utanför San Diego på västkusten. Dit åkte även paret på bröllopsresa, samt har besökt flera gånger under förhållandet.
I december förra året återvände de igen för att fira sin 30-åriga bröllopsdag. Och då följde alla fyra barnen med.
Den platsen betyder så mycket för paret att när de bestämt sig för att byta efternamn till något mer ovanligt än Andersson, valde just det.
Eller i alla fall väldigt likt det – nämligen Korenado.
– Det var faktiskt våra tre äldsta barn som drev på namnbytet mest och nu känns det jättebra. Men jag använder Andersson fortfarande som en form av artistnamn i karriären för annars vet ju ingen vem jag är, säger Annika och skrattar.
Någon speciell hemlighet eller formel för ett långt och lyckligt äktenskap, kan tyvärr inte Annika ge.
– Nej, ser man till de som varit gifta lika länge som vi finns det nog lika många förklaringar som det finns 30-åriga äktenskap. Det viktigaste är att man tycker om varandra väldigt mycket, att man har ungefär samma värderingar, har förståelse för varandra och accepterar varandras olikheter.
Dessutom är det viktigt att ha roligt tillsammans – kan man inte skratta ihop blir det svårt tror jag.
Med i pappas revy
En annan förklaring tror hon är att de aldrig riktigt hamnat i en massa rutiner och slentrian i vardagen.
– Delvis på grund av eller kanske snarare tack vare våra jobb – där vi båda har farit runt en hel del. Sedan har vi alltid låtit varandra blomma ut i våra yrken och annat. Vi har inte hindrat varandra från att utvecklas vidare, utan tvärtom supportat och hjälpt varandra.
Annika är född och uppvuxen i lilla Mårdaklev i de västgötska skogarna.
– Jag hade en fantastisk uppväxt med många kompisar. Den enda nackdelen var väl att jag inte kunde lära mig att spela trummor. Då hade jag behövt åka till Svenljunga tre mil därifrån. Jag fick spela fotboll i stället.
Hon älskade också att spela sketcher på roliga timmen i skolan – och 1986 fick Annika vara med i pappa Tores nyårsrevy i Mårdaklev. I orkestern satt Krister Claesson och Stefan Gerhardsson – som tio år senare ville ha med henne i farsen Hemlighuset på Vallarna i Falkenberg.
Där kom det stora genombrottet – som lett till massvis av farser, revyer, teatrar och tv-program. Inte minst på just Vallarna – där en stor del av de 15-talet sommarteatrar hon medverkat i spelats.
– Det är något alldeles speciellt att spela utomhus på den tiden av året när vi svenskar lever upp som allra mest.
Även om det är som en stor salong kommer man närmare publiken och det blir på något sätt lite lättsammare. Man ser ju åskådarna på ett annat sätt från scenen mot inomhus och det blir ju också annorlunda med alla yttre omständigheter – som olika ljud och vad det är för väder.
– Ett starkt minne kommer från en premiär, som fullständigt regnade bort… – Det var så halt på scenen att vi skådespelare bara halkade runt. Tur att ingen gjorde sig illa, Sedan var det en gång då det var otroligt varmt. På scenen hade vi två stolar klädda i svart skinn. Minns att Siw Carlsson brände sig på låren när hon satte sig. Men när det gäller egna missöden blir det ingen lång lista vad gäller Annika. – Nej, jag har nog aldrig fått någon sådan där rejäl blackout där jag inte har någon aning om jag ska säga. Bara att jag kommit av mig lite grand och då är vi bra på att hjälpa varandra.
I sommar blir det dock ingen teater, utan både skådespelare och publiken får vänta till 2021 på grund av pandemin.
Min man är kreativ och idérik
– Om det finns några likheter mellan mig och min kommande karaktär Eulalia. Ja, det skulle väl vara att båda två är ganska krassa i så fall. Vi inser att saker och ting är som det är och håller inte på och tjafsar. Sedan kanske hon har en lite mer ilsken framtoning som person än jag. Hoppas jag i alla fall, säger Annika och skrattar.
Alla barnen verkar ha ärvt sin mammas kreativa ådra.
– Min man är också kreativ och idérik, så det är kanske naturligt att barnen blir det också. Vår dotter Caroline håller på med film, foto och gör musikvideos. Och yngsta sonen Wilfred spelade Emil i Lönneberga både på en utomhusteater i Falkenberg och på Lisebergsteatern rätt nyligen.
De äldsta sönerna Carl-Oscar och Alexander stod på scenen när Annika förra hösten regisserade krogshowen En musikalisk kryssning på Harrys i Falkenberg – och den det blir en ny krogshow med dem där.
– Jag är lyckligt lottad som får umgås och hitta på roliga och kreativa saker med min familj. Jag kan inte tänka mig något bättre, ler Annika.
Sju snabba frågor till Annika
Hur ofta googlar du dig själv?
– Det händer så gott som aldrig. Jag har ju koll på det jag har gjort och det som står på nätet som jag inte gjort vill jag inte veta.
Vilket yrke hade du haft om du inte blev komiker och skådespelare?
– Hm, det vet jag faktiskt inte. Kanske något inom vården. Jag tycker om att arbeta med människor.
Hur mörkrädd är du – vågar du sova ensam hemma efter att ha sett en skräckfilm?
– Jag är inte ett dugg mörkrädd. Men skräckfilmer kollar jag inte på ändå, jag är övertygad om att det inte är bra för människan att se på sådant.
Är du pedantisk eller slarvig i hushållet?
– Måste jag välja något blir det slarvig. Jag föredrar att prioritera socialt umgänge.
Har du någonsin åkt dit för fortkörning?
– Ja, det har hänt en gång och då var det på en sådan där fartkamera. Det kom en böteslapp hem i brevlådan några veckor senare. Jag märkte när de tog bilden så jag var beredd.
Vilket sällskapsspel är du bäst på?
– Svarte Petter är ett underskattat sällskapsspel enligt mig.
Vad skulle du göra om du vann en miljon kronor och var tvungen att spendera alla samma dag?
– Jag skulle slänga in dem i ett antimobbningsprojekt som jag redan sponsrar.