Älskade – och hatade: Enid Blytons Fem-böcker
Och en självisk arbetsnarkoman som hellre skrev än lekte med sina barn.
Författaren Enid Blyton var både och, men över 80 år senare engagerar hennes historier fortfarande.
Syskonen Julian, Dick och Anne kan inte åka på sitt vanliga sommarläger. Istället får de tillbringa sommarlovet hos sin moster och morbror och kusin Georgina på engelska landsbygden.
Så börjar Fem söker en skatt, den första i en serie om hela 21 böcker om fyra barn och en hund som har en osviklig förmåga att hamna i äventyr bland gömda skatter, hemliga gångar, mystiska främlingar och tjuvaktiga besökare.
Hunden Tim är den femte i ”The Famous five”
Georgina, en pojkflicka som kräver att bli kallad George, har en hund som hon har hittat som valp uppe på heden, men som bor med en fiskarpojke i byn. Timothy, eller Tim, är den femte i gänget, lika viktig som någon av de tvåbenta.
Hemma får George inte ha någon hund, för mamma Fanny tycker inte om djur över huvud taget och pappa Quentin, den upptagna vetenskapsmannen, är rädd att en hund skulle förstöra trädgården kring Kirrin Cottage.
Eller är det Enid Blytons egen mamma och pappa som ger sin dotter de skälen att inte ha en hund i huset när hon växer upp?
Enid Blyton
- Enid Blyton föddes 1897 och dog 1968, 71 år gammal i alzheimers.
- 1924 gifte hon sig med Hugh Pollock som också var hennes utgivare. De fick två döttrar, Gillian och Imogen och skildes 1942, samma år som hon skrev den första Fem-boken.
- 1943 gifte hon om sig med kirurgen Kenneth Waters.
- Enids liv som film: Den sanna Enid Blyton (2009) där Helena Bonham Carter spelar Enid.
- Skrev 700 böcker som totalt har sålts i 600 miljoner exemplar.
Pojkflickan George var i många stycken Enids alter ego och hon ska ha berättat för sin litterära agent att hon baserat karaktären på sig själv.
”Verklighetens George var korthårig, hade fräknar, var stark och hade uppnäsa. Hon var rak och modig, hade hetsigt temperament och var lojal. Hon kunde tjura, precis som George kan. Vi växer av sådana brister – eller vi borde göra det! Gillar du George? Det gör jag”, skriver Enid i sin självbiografi The Story of my life (1952).
Enid Blytons stora kärlek till djur
Som vuxen skaffade sig Enid Blyton massor av djur – och skrev om dem. Det var igelkottar, fåglar, hönor, humlor, guldfiskar … Och katter och hundar förstås. Alla blev huvudfigurer i olika sagor för barn. Faktum är att hon skrev fler böcker om djur än om människor.
En av hennes egna hundar, foxterriern Bobs, blev lite av en kändis efter att hon börjat skriva brev från Bobs i tidningen Teachers World. Breven finns nu samlade i bokform; Bones and biscuits: Letters from a dog named Bobs. Bobs fortsatte faktiskt att skicka sina brev till Enids läsare tio år efter sin död.
Bobs hälsar med ett högt skall
Sina egna privata brev – och de var många – avslutade hon ofta med orden ”Bobs sends you a loud bark” (Bobs hälsar med ett högt skall) innan hon undertecknade med sin karaktäristiska signatur.
Så – om George är Enid Blyton själv och Tim den hund hon önskade att hon fått växa upp med som barn så är det kanske inte så konstigt att det är just George och Tim som spelar huvudrollerna i historierna om The Famous five, och deras äventyr.
I de fems värld är det alltid lov från skolan; sommarlov, jullov, påsklov och ibland ett kort mitterminslov på hösten.
I det engelska skolsystemets tre terminer (då som nu) är även påsklovet långt nog för ett ordentligt äventyr, som i Fem på smugglarjakt.
Även om sommarlovet är kortare än vårt svenska så räcker det till både för att leta skatter som i första boken, gå på rymmarstråt för att rädda hunden Timmy undan den elaka nya hushållerskan och hennes argsinta hund Tinker, som i Fem på rymmarstråt, eller att åka på husvagnssemester med en cirkus, som i Fem på tjuvjakt.
Lojaliteten viktig i böckerna om de fem
Genomgående är lojaliteten mellan medlemmarna i gänget. De står upp för varandra, skyddar och försvarar och ljuger inte för varandra.
Oftast är det väder för utflykter till stranden eller till Kirrin Island, ön som ägs av familjen Kirrin på mammans sida, och som George en dag ska ärva.
Kriget som rasar i världen när de första böckerna skrivs och ges ut märker läsaren ingenting av och det har hon kritiserats för. Men Enid Blyton skrev förutom alla sina böcker (och de var många!) även dikter som publicerades i tidningar.
Några av dem handlar om hur trist livet blivit för barnen under krigsåren med ransonerad mat, inget godis, ingen choklad, inga julklappar och inga födelsedagskalas, så valet att låta gänget leva som om kriget aldrig existerat är naturligtvis medvetet.
Hon skapade helt enkelt en lantlig idyll som den såg ut innan kriget bröt ut – och långt från minerade stränder med förbjudande taggtrådsstängsel blev hennes värld den drömvärld som britterna både längtade tillbaka till och såg fram emot att få omfamna när kriget var över.
Pojkarna Julian och Dick är alltid väldigt modiga och ger sig gärna ut på farliga uppdrag. Anne blir ofta rädd och vill egentligen helst vara hemma i lugn och ro, och det är förstås Anne som lagar mat åt de andra. George är äventyrlig och vill göra samma saker som pojkar gör. Hon är upprorisk och kan bli väldigt arg om hon inte får sin vilja igenom.
Kanske var Georges humör ett bevis på Enid Blytons självinsikt. För den som ser framför sig en snäll sagotant omgiven av djur har inte lyssnat på hennes döttrar Gillian och Imogen.
Framför allt den yngsta dottern Imogen har beskrivit sin mor som en arbetsnarkoman som kunde ha humör som en trotsig tonåring och som hade närmare kontakt med sina läsare än med sina egna barn. Bland annat lät hon läsekretsen bestämma namnet på huset i Beaconsfield i Buckinghamshire, Green Hedges, gröna häckar, där hon bodde från 1938 till kort före sin död.
De fem frossar i mat
Maten är en annan viktig detalj i böckerna. De fem äter hela tiden, måltiderna beskrivs målande – och här finns ingen ransonering som de tre ägg per vecka som brittiska barn i verkligheten tilläts under krigsåren.
Tvärtom frossar barnen i hushållerskan Joannas goda mat och får med sig fyllig picknik på sina utflykter – allt efter en ”jolly good” frukost bestående av gröt och grädde, fattiga riddare, bacon och rostat bröd med marmelad.
I efterhand kan man också konstatera att det var smart av Enid Blyton att välja bort kriget ur den värld hon skapade. Kanske är det också därför som böckerna har hållit så länge? De har sålts i 30 länder och översatts till 50 språk och miljoner barn har lärt sig läsa med hennes böcker.
Miljöerna i Fem-böckerna har Enid Blyton hämtat från grevskapet Dorset i sydvästra England. Enid som var uppvuxen i Londons södra och i Kent delar kom till Dorset på semester första gången 1941 – och blev så förälskad i kustlandskapet att hon därefter återvände flera gånger om året under resten av sitt liv.
Kirrin Island är baserad på Corfe Castle på Isle of Purbeck. Det är i själva verket en stor halvö, men i Blytons fantasi blev Kirrin en ö en bit ut i bukten, lagom långt för ett gäng barn att ta sig på egen hand och tillräckligt avskuret för att vara skådeplats för strapatser.
Brownsea Island som är en ö mitt i bukten blev i böckernas värld Whispering Island. Både slottsruinen och ön ägs numera av National Trust och turister kan besöka dem.
Eftersom jag hade den här fantasin ville jag skriva
Men om miljöerna var hämtade ut verkligheten så fick fantasin fritt spelrum i historierna. I sin självbiografi The Story of my life berättade hon hur historierna kom till henne efter att hon lagt sig på kvällarna:
”Ihopblandade, lite som drömmar, men varje berättelse har sin tydliga tråd, och en början, mitt och ett slut.”
”Jag trodde att alla barn hade samma ’kvällssagor’ och blev helt förbluffad när jag insåg att de inte hade det. Eftersom jag hade den här fantasin ville jag skriva, för att få ner på papper vad jag hade sett och känt och hört i min fantasi.”
Flydde verkligheten när föräldrarna skilde sig
Enid Blyton var äldsta barnet och hade två yngre bröder. Hon älskade sin pappa högt, men stod aldrig sin mamma speciellt nära, så när föräldrarna flyttade isär 1910, när Enid var 13 år gammal, blev skrivandet hennes sätt att fly verkligheten och hon skrev hellre än hjälpte sin mamma med hushållsarbetet, till mammans stora förtret.
Eftersom skilsmässa var förknippat med ett oerhört stigma, fick hon strikta förhållningsorder att säga att hennes pappa var ”på resa”.
Redan som 14-åring var hon med i en poesitävling och fick sin första dikt publicerad. Hon var en smart, populär och sportig tjej och valdes till ”head girl” sina två sista år i flickskolan.
På fritiden gjorde hon en tidning tillsammans med sina två bästa vänner. Hon var också en duktig pianist och blev erbjuden en plats på en musikhögskola, men valde att istället utbilda sig till lärare inom Froebel-pedagogiken, ett sätt att lära ut som tog avstamp i att lära genom att leka – helst i en trädgård, precis som hennes egen far som lärt henne om djur och natur.
Enids första bok var en samling av 28 dikter, Child whispers, som kom 1922 när hon var 25 år gammal. Bara två år senare bestämde hon sig för att ägna sig på heltid åt skrivande. Och fem år senare köpte hon sin första skrivmaskin, ivrigt påhejad av sin förläggare Hugh Pollock som också blivit hennes man. Fram till dess hade hon skrivit allt för hand.
Hon var oerhört produktiv. När hon fått sin idé skrev hon fort och utan en plan för vart historien skulle ta vägen. En bok kunde vara klar på en vecka och hon gick sällan tillbaka för att redigera sin text.
Allt som allt skrev hon 700 böcker och 2 000 kortare noveller, plus en lång rad tidningsartiklar och dikter. Den första Fem-boken, Fem söker en skatt (Famous Five blev de fem först 1951) – var bara en av 22 böcker hon skrev det året.
Kritiken mot Fem-böckerna
Planen var aldrig att skriva en lång serie, på sin höjd hade hon tänkt sig sex-sju böcker. Men succén var enorm och Enid Blyton satte inte punkt förrän med Fem tillsammans igen, 21 år och lika många böcker senare.
Men trots alla år som går mellan den första boken och den sista så blir George, Julian, Dick och Anne aldrig vuxna, möjligen tonåringar.
Filmer, spel, pussel, böcker ...
Böckerna om de fems gäng har gett upphov till en rad spin-offs.
• 2023 gjorde BBC tv-serien The Famous five, regisserad av danska Nicolas Winding Refn.
• 2012 gjordes filmen Vi fem som finns på svenska SF Anytime.
• Den franska författaren Claude Voilier fick ett unikt tillstånd att skriva vidare på de fems äventyr efter Enid Blytons död 1968 och skrev under tidigt 1970-talet och framåt hela 24 böcker på franska, varav 18 översattes till engelska och två till svenska; Fem på spionbal och Fem och slottsmysteriet.
• George och Tim har fått en egen serie av böcker tillägnade sig. Just George, skrivna av den brittiska författaren Sue Welford utspelar sig ett par år innan kusinerna kommer till Kirrin Cottage för första gången är och riktar sig till en lite yngre läsare.
• Lägg till det oändliga pussel, kortspel, dagböcker, samlingsböcker, tecknade serier (bland annat en av Disney), och till och med en kokbok med recept inspirerade av böckerna; Five go feasting.
JK Rowling som skrev böckerna om Harry Potter har kommenterat att det alltid var hennes avsikt att i motsats till Enid Blyton låta sina karaktärer Harry, Ron och Hermione bli äldre för varje bok.
– Jag ville inte låta Harry fastna i förpuberteten som den arme Julian, har JK Rowling sagt.
Enid Blyton levde gott på sitt författarskap, men kritiken mot henne var hård – både mot böckerna och mot henne som person.
Böckerna ansågs vara dålig litteratur och bannlystes på många bibliotek för att språket i dem ansågs för enkelt. Senare har hon kritiserats hårt för elitism, rasism och främlingsfientlighet – och för att böckerna är sexistiska.
Den första svenska översättningen av Fem-böckerna kom 1954 – med samma könsroller och främlingsfientliga uttryck som i originalet.
I en senare svensk översättning från 1970-talet har böckerna skrivits om och uttryck och stycken som ansågs förlegade eller förargande ändrats och matscenerna försvenskats, så att barnen äter bullar och sockerkaka, snarare än sandwiches med sylt och scones.
Även de brittiska versionerna har städats och anpassats för att bli med acceptabla i fråga om könsroller och integration.
Senare har röster påpekat att böckerna speglar den era och de synsätt som rådde när de skrevs och i nyare versioner har språket återgått till att vara närmare ursprunget och läsaren förväntas nu inse att de är skrivna i en annan tid.