Mia och Sofie växte upp i sektliknande kyrka: "Vi var hjärntvättade"
De var nio och elva år när den nya församlingen Stockholm Karisma center kom in i deras liv. Sofie och Mias uppväxt och ungdomsår kom att präglas av ständigt engagemang i församlingen, vars teologiska föreställningar om änglar och demoner hämtas från Livets Ord.
Systrarna avstod en del av sitt studiebidrag i tionde till kyrkan, precis som de avstod mycket av ungdomslivet som andra jämnåriga levde. Annars skulle de ju hamna i helvetet.
Nu har systrarna skrivit en bok om åren i församlingen som de i efterhand betraktar som osund och sektliknande. Inte helt olik Knutbyförsamlingen.
– Innan vi engagerade oss i församlingen hade vi ingen tradition av att gå i kyrkan varje söndag, men Karisma center var något nytt och modernt som lockade många. I början hängde vi med våra storasystrar på möten, säger Sofie Twal Hedman, 40, och berättar att den nya pingstförsamlingen etablerades ungefär i samma veva som systrarnas föräldrar skildes och att mamman då kom att söka sig till Karisma center.
– Hon var plötsligt ensam med fyra barn och församlingen var jättevarm och välkomnande. Jag tror att gemenskapen fyllde ett hål hos oss alla och vi gick till kyrkan tillsammans på söndagarna. Vi såg upp till de äldre ungdomarna. Från början var det något nytt och coolt, säger Mia Fernando, 38.
Systrarna var utvalda till något större
Karisma center, som grundades av pastorerna Thomas Ardenfors och Sven Almkvist, hade hämtat sin inspiration från USA. Det var mycket jippo och gudstjänsterna liknade shower med ljus- och ljudeffekter. Målet var att bli 20 000 medlemmar år 2020. Som mest kom församlingen dock bara upp till 800 medlemmar, varav en del var kända personer som Runar Sögaard och Carola Häggkvist.
Det handlade om att gå till Karisma center eller hamna i helvetet
”Systrarna Hedman” blev tidigt ett begrepp i församlingen och de kom snart att helt uppslukas av arbetet i Karisma center. Genom profetiska tilltal fick de veta att de var utvalda till något större. De fick hålla i cellgrupper och ungdomsträffar och visste att deras uppdrag även utanför församlingen var att sprida ordet om Gud. De skulle omvända skolkompisarna och värva dem till församlingen!
– Jag tyckte att det där var jättejobbigt och obekvämt att förkunna inför mina jämnåriga. Under hela min skoltid lyckades jag inte värva en enda skolkamrat. Det var också ett misslyckande. Mia tyckte nog inte att det var lika jobbigt, hon var populär och fick hängda med de coola ungdomarna, trots att hon pratade om Gud, berättar Sofie.
Som en själslig våldtäkt
När klasskompisarna började festa och hänga med killar jobbade systrarna i kyrkan. Allt annat var otänkbart. De hade ju tidigt lärt sig allt om demonerna och helvetet. Ungdomarna fick veta att det pågick ett andligt krig med änglar och demoner och att det var viktigt att hedra sina ledare och ge så mycket de kunde – av både pengar och engagemang.
– Det var mycket som vi upplevde som bra i församlingen, men med tiden har vi förstått att det var väldigt osunt. Det var en gemenskap som var allt eller inget. Alternativet att bara engagera sig lite grann och göra annat på fritiden fanns inte. Här handlade det om att gå till Karisma center eller hamna i helvetet, säger Mia.
Det här är Mia:
Namn: Mia Fernando.
Ålder: 38 år.
Gör: Fysioterapeut.
Familj: Joseph, 41, Wollmar, 12, Wilfred, 10 och Waldo, 6. I familjen finns också golden retrievern Elda.
Bor: I Stockholm.
Medlemsmöten, söndagsgudstjänster, cellgruppsmöten, ungdomsmöten, bönenätter, hela undervisningsdagar – det var fullt upp och systrarna älskade det.
– Vi gjorde allt villigt och glatt, men det fanns heller inget alternativ. Hade du frågat oss i högstadieåldern skulle vi sagt att det var frivilligt och bara förenat med positiva saker. I dag vet vi att vi befann oss i en kraftigt osund miljö, säger Mia, och Sofie nickar och säger att predikanterna själv inte alls levde upp till det kompromisslösa idealet som predikades.
Andra tidigare församlingsmedlemmar har kallat det som medlemmarna utsattes för en själslig våldtäkt.
Det här är Sofie:
Namn: Sofie Twal Hedman
Ålder: 40 år.
Gör: Jobbar med internationella utvecklingsfrågor.
Familj: Jareer, 35, Albert, 8, Salma, 5 och August, 3. I familjen finns också mellanpudeln Olga.
Bor: I Stockholm.
Tvingades att ta banklån
Församlingsmedlemmarna skulle betala tionde till församlingen, annars stal de pengar från Gud. När församlingens ekonomi började kärva allt mer uppmanades medlemmarna till och med att ta banklån för att bidra med 25 000 kronor var för att rädda församlingen, vars ledare själva inte nöjde sig med enkla vanor i sin vardag. Samtidigt som varken räkningar eller löner betalades ut åkte ledarna första klass-flyg utomlands, och ingen kunde ifrågasätta något. Församlingen byggde inte på några som helst demokratiska grunder, och pastorerna såg sig som utvalda av Gud och med rätt att styra och ställa som de tyckte.
Både Sofie och Mia har skrivit dagböcker genom hela uppväxten, och boken som de skrivit om åren i församlingen bygger på anteckningar ur dessa. De har också varit viktiga för Sofie och Mia när de bearbetat allt de varit med om genom åren.
– Mina dagböcker i 15-, 16-, 17-årsåldern genomsyras av att jag älskar gemenskapen och vill vara en del av den. Men det har börjat skava, för även om man utsätts för kärleksbombning genom profetior så det är väldigt lätt att bli utfryst. Vi såg hela tiden nya personer som lyftes till himlens höjder och fick ledarroller, som plötsligt bara försvann bakvägen. Det var otroligt utstuderat vem som var utvald och fick ord från Gud. Men det gällde att inte ifrågasätta och att alltid ge hundra procent, säger Sofie.
Blev manipulerade
Utåt sett var hon och Mia mycket välartade tonåringar. De söp inte, rökte inte och hängde inte med killar.
– Mamma var en hårt arbetande ensam förälder som inte såg allt det vi såg. Att vi stannade kvar trots att det började kännas fel i kroppen berodde på att vi fått veta att vi var utvalda för ett större ändamål. Vi var så hjärntvättade. Pastorerna jobbade med maktmissbruk och manipulation. Som uppmärksamhetstörstande tonåringar svalde vi allt med hull och hår, säger Mia.
Karisma center stod för en mycket värdekonservativ gemenskap. Idealet för kvinnor var att utbilda sig till omvårdande yrken eller att bli rika. Något annat var inte riktigt okej. Samboskap var absolut inte tillåtet och man förväntades hitta sin partner inom församlingen – en icke kristen, eller ens svenskkyrklig, skulle inte funka.
Församlingen blödde ekonomiskt och alla storslagna planer som ledarna haft blev inte de succéer de hade förutspått. Fem pastorer hade tagit sig all makt och alla fick inte gå in i alla rum. Ju mer pengar medlemmarna skänkte desto mer tid fick de med pastorerna.
– Efter skolan städade jag lokalerna gratis och det var en ära att städa pastorernas kontor. Det kändes som att jag var på slottet, säger Mia som hade sin framtid utstakad som pastor i församlingen.
Lämnade pingströrelsen
Sofie som är den äldre systern började allt mer känna att det hon ville göra i livet inte var kompatibelt med församlingens ideal.
– Jag ville utbilda mig på universitetet och jag ville resa ut i världen – men inte som missionär. Jag ville ställa kritiska frågor, men det fanns inte utrymme för det.
Sofie började gå kvällskurser på universitetet och gick inte längre på alla träffar. Parallellt drev maktmissbruk och ekonomisk vanskötsel församlingen i konkurs.
Längre fram hade Sofie hade gift sig med en församlingsmedlem, och när de skilde sig tog de tidigare församlingsmedlemmarna alla mannens parti.
I samma veva som skilsmässan tog en av Sofies och Mias närmaste vänner sitt liv. Hon hade också varit medlem i Karisma.
Allt hände under samma period och Sofie hamnade i en livskris. Hon hade redan börjat fjärma sig från den sektliknande tillvaron, men säger att det ändå kändes ungefär som att hela staden man vistats i förintas.
– Jag gick ur hela pingströrelsen och sökte samtalsstöd och svar på andra bibeltolkningar hos Svenska kyrkan. Jag hade ett stort behov av att ta del av andra sätt att tolka bibelord, säger Sofie.
Drog paralleller till Knutby
Mia var mitt uppe i bibelskolestudier på heltid i Karisma center när kraschen kom.
– Jag hade börjat vantrivas men kunde inte sätta fingret på varför. För mig blev konkursen en lättnad. Jag kände mig fri. Jag var 18 år och behövde inte längre vara en statist. Nu fick jag spela huvudrollen i mitt eget liv.
Den innersta kretsen i Karisma center var en sekt
Mia flyttade till Göteborg och utbildade sig till fysioterapeut. Hon la locket på sin bakgrund och berättade inte för sina nya skolkamrater om församlingstiden.
– För mig blev det ett drastiskt uppvaknande 2020 när Knutby-församlingen imploderade. Då började jag dra paralleller till Karisma center och jag mådde så dåligt att jag började gå i terapi hos en terapeut som hade kunskap om religiösa trauman. När Sofie frågade om vi inte skulle skriva den här boken sa jag nej till en början. Men i takt med att jag började läsa mina dagböcker och kom ihåg allt mer kändes det rätt.
Församlingens ledare fortfarande aktiva
Nu läste systrarna för första gången också varandras dagböcker, och slogs av hur lika de tänkt och hur de våndats över alla tuffa krav från församlingen – trots att de aldrig pratat med varandra om saken. Ifrågasättande var ju en synd!
Redan som tonåring skrev Sofie i sin dagbok att församlingen riskerade att bli en sekt.
– Och ja, den innersta kretsen i Karisma center var en sekt. Vi har varit med i en sekt, säger Mia, som hoppas att så många som möjligt kommer att läsa systrarnas bok Även den minsta fanatiker behöver sova ibland: En berättelse om Karisma Center.
– Det otroliga är att de forna ledarna i Karisma center fortfarande är maktfaktorer i samhället. Ungdomspastorn i Karisma är huvudpastor i Hillsong, som lockar många unga och som bygger på samma värderingar som Karisma. En av de två grundarna arbetar i regeringskansliet och en annan är redaktör på en kristen tidning. Det här är inte en berättelse som utspelade sig för 20 år sedan. Den utspelar sig än i dag!
