Maria och dottern Majlis, 6, fick cancer samtidigt: ”Vi ska kämpa sida vid sida”
I vardagsrummet hos familjen Broström-Mettävainio på Mjölkudden i Luleå hänger en lång pärlrad från gardinstången. Varje pärla symboliserar ett moment i sexåriga Majlis långa cancerbehandling.
Majlis skulle snart fylla fyra år och mamma Maria Broström hade en bebis i magen när familjens liv kullkastades totalt för två och ett halvt år sedan.
– Majlis hade en feber som aldrig riktigt ville ge sig, den försvann under ett par dagar men kom sedan tillbaka om igen, berättar pappa Per Mettävainio, 38, och säger att de kontaktade vården.
Doktorn skickade hem dem för att vila eftersom snabbsänkan var normal. Hon skulle nog bli frisk snart.
Men febern försvann inte helt, och för varje dag blev Majlis alltmer blek och medtagen. När hon dessutom fick rejält svullna lymfkörtlar vid sidan av bröstkorgen kände föräldrarna på sig att något var riktigt, riktigt fel. De vände sig till hälsocentralen ännu en gång och den här gången råkade en barnspecialist vara på plats. Majlis fick en remiss till barnmottagningen.
– Vi blev inlagda på sjukhuset för en noggrannare undersökning. Det togs mängder med prover för att utesluta den ena diagnosen efter den andra. När vi till slut fick veta att vi behövde åka till Umeå universitetssjukhus började vi på allvar förstå att det kunde handla om cancer. Det är ju bara där det finns en onkologiavdelning, säger Maria.
Maria Broström
Ålder: 36 år.
Familj: Per Mettävainio, 39, Majlis, 6, och Märta, 2. I familjen finns också katten Boye.
Yrke: Tandsköterska och fastighetsförvaltare.
Bor: I villa på Mjölkudden i Luleå.
Instagramkonto: mariabrostrom
Per nickar och säger att när de tog hissen upp till barnavdelning 3 i Umeå och såg skylten ”Barnonkologiavdelning” var det som att få en käftsmäll. Det var då de verkligen förstod vad det handlade om.
– Det kändes som att vi med tunga steg skulle kliva in i den svartaste och svåraste av alla världar. Men så fort vi öppnade dörren till avdelningen förändrades allt. Det första vi fick vi se var en sjuksköterska i gladrandiga strumpor och en annan i personalen som lekte med barnen, säger han och fortsätter:
– Korridoren fylldes av glada skratt och skoj och en tung sten föll från våra hjärtan. Det här var ju en ljus och glad plats!
Majlis fick diagnosen leukemi
Diagnosen var dessvärre inte så ljus. Majlis hade drabbats av leukemi.
– Vi hade redan gråtit i två veckor innan vi fick beskedet. Kanske var det därför vi inte bröt ihop totalt när doktorn berättade det för oss, säger Maria.
Familjen blev kvar i Umeå i mer än en månad. Behandlingen påbörjades direkt och fortsätter i två års tid, men större delen av tiden kan Majlis få medicin hemma i Luleå och på hemsjukhuset i Sunderbyn, strax utanför Luleå. Det var skönt att få åka hem igen efter många veckor på barnonkologen, men det var också en svår tid.
– Majlis hade förlorat många av sina färdigheter. Hon kunde inte längre gå, pratade knappt och klarade inte ens av att vända sig i sängen själv. Hon hade en slang i näsan och var väldigt kortisonsvullen, säger Maria och fortsätter:
– Jag var så ledsen när människor stirrade på henne så jag ville knappt gå utanför huset.
Själv var hon gravid med lillasyster Märta och både mådde illa, var trött och extra känslosam.
Livet går trots allt alltid vidare och familjen fann sig snart i de nya rutinerna med Majlis mediciner, även om vardagen skuggades av en ständig oro.
– När någon säger att vi är starka vill jag bara säga att det är vi inte alls, men vi har inget annat val än att klara det här, säger Maria.
Eftersom Majlis skulle tappa håret valde Maria att också klippa av sig sitt långa hår och raka bort det sista. Hårmanen skänkte hon till peruktillverkning. Allt fokus låg på Majlis och Maria viftade bort sina egna magbesvär som graviditetskrämpor.
– Jag var ofta förstoppad, men det är ju inte konstigt med ett växande barn i magen. Magen fortsatte att vara besvärlig även efter att Märta föddes i oktober. Men kanske var det hemorrojder? Det gick att förklara allt med graviditet och förlossning. När jag till slut började blöda från tarmen insisterade Per att jag borde kolla upp mig.
Maria fick ändtarmscancer
Doktorn gjorde en rektoskopi och såg att det fanns något i tarmen. Kanske var det polyper? Efter en fördjupad undersökning med koloskopi och röntgen fick Maria veta att hon drabbats av rektalcancer, det vill säga ändtarmscancer.
– Jag följde med när Maria skulle få beskedet och mantrat i mitt huvud malde: ”Låt oss bara inte få höra att det inte finns något att göra. Låt oss få en chans, låt det gå att bota”, säger Per.
Jag var så rädd för att inte få se mina barn växa upp
Maria BroströmMaria nickar och säger att hon började gråta.
– Jag är så rädd för att behöva lämna mina barn, att inte få se dem växa upp. Vi var ju redan så tömda på energi på grund av oron för Majlis och nu måste vi orka kämpa mot denna cancer också. Det känns tufft. Hur mycket ska vi behöva klara av?
Doktorn vid hemsjukhuset rekommenderade operation av tarmen med efterföljande cytostatika och strålning. Men Maria bad om ett andra utlåtande från Södersjukhuset i Stockholm.
– De sa att de skulle valt att stråla och ge cellgifter före operationen. Det kan ge fler biverkningar men minskar risken för återfall. För mig var valet enkelt, jag ville göra allt för att minska risken för ett återfall. Därför inledde jag min behandling med strålning i Umeå.
Nära och kära gav stöd
Per och Majlis följde också med till Umeå när det var Marias tur att behandlas. Lilla Märta fick stanna hemma med farmor och farfar – som omedelbart ställde upp för att stötta familjen och flyttade hem till familjens hus när Maria fått sin diagnos.
– Deras hjälp är ovärderlig. Mamma och pappa har tagit hand om nästan alla nätter med Märta, så att vi fått lite vila, säger Per.
Han och Maria berättar att även syskonens och vännernas stöd betyder mycket.
– Vi har fått otroligt mycket stöd. Vänner har kommit med matlådor när vi inte orkat tänka på att laga middag och de har förbehållslöst erbjudit sin värme och hjälp. Det är guld värt.
Leukemi hos barn
Leukemi är en cancersjukdom som uppstår i benmärgen. Blekhet, trötthet, bensmärtor, blåmärken som inte försvinner, svårläkta sår samt infektionskänslighet kan vara tecken på leukemi.
Akut lymfatisk leukemi är den vanligaste formen av leukemi, drygt 90 procent av barnen som drabbas av varianten överlever.
Varje år drabbas cirka 300 barn i Sverige av någon form av cancer. Ungefär en tredjedel av dessa drabbas av leukemi.
Källa: Barncancerfonden
Majlis har berättat för vännerna på förskolan att mamma också har cancer och att mamma också har fått en likadan venport på bröstkorgen som hon själv har.
– Majlis har frågat om jag kan dö och jag har sagt att det kan hända, men att vi nu ska kämpa sida vid sida för att bli friska. Det är vad vi fokuserar på.
Startat insamling till cancerdrabbade barn
Trots tårar, sorg och oro för både Majlis och sig själv valde Maria att dra i gång en insamling till förmån för barncanceravdelningen vid Umeå universitetssjukhus, där Majlis bland annat vårdas.
– Det är ett år sedan vi kastades in i det helvete som det innebär när ens barn får cancer. Det som gör att man klarar av att se barnet gå igenom svåra saker som inga barn borde behöva gå igenom är de fina stunderna när barnet är glatt. Därför kände jag att jag ville samla in pengar så att jag och Majlis kan köpa små leksaker att dela ut på avdelningen, säger Maria och konstarerar:
– Små saker som kan sprida lite glädje bland de små.
Det är skönt att fokusera på barnens glädje i stället för våra egna sjukdomar
Maria BroströmMaria tänkte att det kanske kunde bli 5 000. Efter bara tre dagar var insamlingen uppe i hela 70 000 kronor!
– Jag är överväldigad, nu blev det mycket mer kul för pengarna än vi kunnat föreställa oss. Vi kunde fylla bilen med leksaker att skänka bort. Det är skönt att fokusera på barnens glädje i stället för att bara grubbla över våra egna sjukdomar.
När familjen åkte de nära 30 milen till Umeå universitetssjukhus för att påbörja Marias behandling bodde de på Hjältarnas hus, ett tillfälligt hem för de barnfamiljer där ett barn har drabbats av sjukdom.
Både Majlis och Maria såg fram emot att under samma resa komma med presenter till de cancersjuka barnen, det blev inte bara en resa med oro och tråkigheter. Efter det har mor och dotter kunnat sprida glädje och dela ut leksaker vid flera tillfällen.
Sedan den här intervjun gjordes är Majlis klar med sin behandling och hade en ”friskhetsfest” på Teknikens hus i Luleå i somras. Hon ska i mars operera ut sin venport, vilket hon längtat efter.
Mamma Maria har nyligen gjort en så kallad stominedläggning, där hon nu blivit av med stomin.
”Vi är glada och lyckliga, njuter varje dag att vi får vara tillsammans men samtidigt är vi väldigt slitna efter de här 2,5 åren”, hälsar Maria Broström i ett mejl.