Elisabeth hade cancer: ”Sanndrömmarna räddade mitt liv”
– Tack vare sanndrömmarna sökte jag hjälp i tid.
Elisabeth Brolin bor på en gård i Färlöv i nordöstra Skåne med sin man Bengt. De två vuxna barnen bor i närheten. Hon möter på trappan i stövlar och rejäl jacka.
– Här finns alltid något att göra, så är det på en gård, säger Elisabeth som ständigt är i farten.
Hon gillar fart och fläkt, berättar gärna och har lätt till skratt. På bordet ligger en färgglad vaxduk och det sitter många kom-i-håg lappar på kylskåpet.
– Växter och framför allt blommor är mitt stora intresse och jag trivs med att vara ute i friska luften, arbeta med händerna och påta i jorden, säger Elisabeth som även tar uppdrag inom Farmartjänst.
Elisabeth och hennes man har slutat med mjölkkor för att satsa på växtodling, och det är maken Bengt som oftast sitter på traktorn.
Upplever spökerier på gården
Hon har även en stor känslighet och intuition som spelar stor roll i hennes liv. Under årens lopp har hon blivit allt mer tacksam för sina förmågor och ser det som en hjälp.
– Jag upplever ofta närvaro, och när det är riktigt stökigt och väsnas med spökerier här i huset då vet jag att något kommer att hända, men inte alltid vad det är.
– Det bara händer utan att jag styr det, säger hon medan vi sitter och samtalar i det rymliga bondköket
Elisabeth pekar mot en dörr:
– En gång öppnades och stängdes den där dörren mellan rummen flera gånger. Sedan såg jag en gestalt med en stor vid kjol skymta förbi, det kändes som ett minne från långt tillbaka och det känns som hon vill oss väl.
För fyra år sedan hände något. Under flera nätter drömde hon intensivt om cancer som spred sig i kroppen. Först slog hon bort det hela, hon mådde ju bra och var pigg och jobbade och tränade som vanligt.
Men veckorna gick och drömmen envisades med att komma tillbaka igen och igen och den blev allt starkare. Till slut kom drömmen upp i hennes medvetande även på dagtid. Då kände hon instinktivt att nu måste något göras.
Men att kontakta vårdcentralen och säga att man tror att man har cancer utan några direkta tydliga symptom är inte det lättaste. I början blev hon inte tagen på allvar och det höll på att sluta illa.
– Tankarna följde mig ständigt och gnagde. Ibland var det som om någon stod intill mig och ville göra mig uppmärksam på att något var fel.
Upptäckte knuta på halsen
Hon blev stressad av alla drömmar och tankar som inte lämnade henne ifred, hon kände sig ju inte sjuk, men en dag upptäckte hon en liten knuta på höger sida av halsen. Hon gav sig inte innan hon fick en tid för kontroll.
– Jag är envis när jag känner på mig att jag har rätt. Och jag kan bli riktigt förbannad och säga ifrån om det behövs.
Detta var i mars 2019. Det togs flera blodprover, hon väntade oroligt men fick beskedet att proverna var jättebra. Det behövdes ingen mer undersökning.
– Drömmarna fortsatte och jag var orolig. När jag ringde tillbaka i maj och ville ha en ny undersökning fick jag veta att eftersom proverna varit bra var det ingen fara.
Jag hörde en röst:”Du måste söka hjälp”
Elisabeth, som arbetade med såväl trädgårdar som vaktmästaruppdrag, befann sig en tidig morgon i juni i en källarlokal. Då hördes plötsligt en hög smäll, som om någon slog med en hammare mot metall.
– Jag hoppade till. Jag var ensam, mina verktyg låg i en zinkbalja, smällen kom därifrån men ingen hade rört något. Samtidigt hörde jag rösten inom mig: ”Nu måste du söka hjälp, det är allvar. Snart är det för sent!” Jag blev rädd och ringde direkt till vårdcentralen. De försökte lugna mig; ”Ta ett glas vatten, det är varmt i dag, du har säkert fått vätskebrist”.
– Men då röt jag till och sa; ”I kväll ska jag på studentfest och jag vet att det kommer en överläkare dit och då ska jag berätta hur ni behandlar era patienter!”
Då blev det fart, samma dag fick hon träffa en ny läkare som undersökte knutan på halsen. Sedan blev det bråttom. Prover togs på knutan och den nye läkaren sa att detta skulle ha gjorts redan i mars. Nu var det långt gånget.
Fick chockbesked av läkaren
Några dagar senare fick hon ett telefonsamtal på jobbet med chockbeskedet: ”Du har en elakartad cancer i lymfsystemet och kanske bara en månad kvar att leva.”
– De vågade först inte operera eftersom knutan satt illa till, vid halspulsådern. Några veckor senare i juli kom en specialist till sjukhuset i Kristianstad som klarade att operera bort knutan.
Efter uppföljande strålbehandling mådde hon bra, och fick veta att cancern var borta.
Men strax före julafton var Elisabeth och hennes syster hemma hos sin mamma.
– Plötsligt upptäckte jag en ny knuta på halsen. Jag ringde direkt till sjukhuset men det var svårt att få tid, många hade julledigt. Två veckor senare fick jag ännu en knuta. Efter nyår hittade läkarna fullt med tumörer i hela kroppen.
Några knutor opererades bort, men inte alla.
– Trots allt kände jag på mig att det skulle gå bra, min tid var ännu inte kommen och jag ville verkligen leva.
Då, under våren 2020, hade det precis kommit en ny medicin som kunde kombineras med cellgifter så att de blev mer effektiva. Plötsligt fanns det en chans! Elisabeth fick frågan om hon ville testa trots risken för tuffa biverkningar. Hon kanske måste ligga inne på sjukhuset i ett halvår.
– Jag kände på mig att detta var min möjlighet att överleva. Och det märkliga var att jag klarade det fint och mådde så bra. Efter varje behandling räckte det med en halv dags vila. Sedan var jag pigg och kunde åka hem och jobba.
Cancern försvann.
– Jag ser det som meningen att jag hade turen att få testa denna nya behandling som till allas förvåning och glädje visade sig fungera mycket bra på mig.
Sedan dess går Elisabeth på regelbundna kontroller var tredje månad.
– Ibland har man hittat spår av att cancern försöker komma tillbaka, men en kort tids behandling har hjälpt. Jag mår bra och jobbar på som vanligt.
Elisabeth Brolin
Ålder: 56 år.
Familj: Man och två vuxna döttrar.
Gör: Odlare, jobbar på Farmartjänst.
Bor: I Färlöv, Skåne.
Kläder och mode har alltid varit ett stort intresse, Elisabeth har alltid varit stolt över sitt vackra mörka hår och är noga med att vårda sitt yttre. Trots trädgårdsarbetet har hon långa välmanikyrerade naglar.
– En dag när jag gick på stan sprang ägaren till enklädaffär ut efter mig och frågade om jag var italienska. Vi började prata och sedan fick jag uppdraget att mannekänga åt henne och visa kläder vid olika evenemang. Det passar mig perfekt för jag gillar att visa upp mig och synas.
Under hösten fotograferades hon för en ny klädkollektion som lanseras på Instagram.
– Tänk att en ”bonnakäring”som jag platsar i modebranschen! Det är helt enkelt en av flera sidor av mig, skrattar Elisabeth.
Hade en sanndröm
En annan sida är just hennes inre vägvisare och intuition och att hon ofta kunnat förutse vad som ska hända. Som den där kalla vinterkvällen 1987 då hon åkte med sin mamma i bilen och halvsov. Plötsligt såg hon i drömmen hur de sladdade och åkte av vägen.
– Jag tänkte ”Ok det är bara att fortsätta sova” men minuten efter snurrade vi runt på motorvägen, nerför en slänt och där hamnade bilen i diket. Den gången klarade vi oss utan större skador.
Några år senare när hon körde hem från jobbet kände hon ett stort motstånd men körde i alla fall. Inuti huvudet hörde hon att hon snart skulle köpa en ny bil. Sedan såg hon för sin inre syn hur hon krockade med en röd skåpbil.
– Kort efteråt såg jag den röda skåpbilen komma rakt emot mig – i verkligheten! Jag svängde reflexmässigt åt sidan och bromsade, men den körde ändå rakt på min bil. Föraren hade inte sett mig. Även denna gång hade jag änglavakt och klarade mig med lättare skador tack vare att jag var ”förvarnad” och hann stanna.
Och ja, hon fick skaffa en annan bil. Händelsen skakade om henne och efter det undviker hon att köra om hon känner på sig att något kan hända.
– Ibland har det varit lite obehagligt att ha speciella förmågor, att kunna se och veta saker i förväg och ha kontakt med andra sidan.
Hon berättar om när hon låg svårt sjuk i tonåren.
– Plötsligt såg jag ett ljussken och en äldre kvinna som stod i dörröppningen. Vi kommunicerade genom tankarna och hon peppade mig ”fortsätt kämpa, ge inte upp!” Jag fick ny kraft och repade mig. Senare såg jag ett gammalt foto och kände igen kvinnan – det var mammas farmor som kommit för att stötta mig.
Pappan hade gåvan att se speciella saker
– Det har varit tufft när jag sett folk som jag vet inte fanns i livet längre. Min pappa var likadan. Han hade gåvan att se det andra inte såg. Plötsligt kunde han säga: ”Den personen kommer att dö strax.” På frågan hur han visste det kom svaret: ”Jag såg nyss att han gick över vången.” Det betydde att personen var på väg till den andra sidan.
Elisabeth växte upp på en gård utanför Hörby. Pappan var lantbrukare men handlade också med hästar, köpte och sålde och födde upp en del. Där föddes hennes hästintresse.
– Ibland hade vi så många som 19 hästar i stallet, säger Elisabeth.
Hon har alltid tyckt om att sköta om hästarna och älskar att rida.
Numera har hon och dottern några hästar på en annan gård här i närheten som familjen också äger.
– När vi köpte vår nord-svenska häst kände jag pappas närvaro och hans röst; ”Det här är ett bra köp, en bra och grann häst!” Jag ser alltid hästarna genom pappas ögon. Förr tyckte jag det var obehagligt när pappa kom fram på det viset, men nu är det bara fint och positivt. Hästarna är viktiga, jag trivs att vara nära dem, de har en känslighet, ett sjätte sinne.
