Stina: Sociala medier hjälpte mig när jag blev sjuk

Efter reklamen: Se också: Yvette är multisjuk – sprider kunskap och glädje med sin dotter på sociala medier

I april 2020 drogs jag med en orolig mage. Vid den tidpunkten stängdes landet ner av coronakrisen och både min man, våra två tonårspojkar och jag hade fått ­viruset och varit sjuka.

Därför trodde jag först att magproblemen var en biverkning, men de inte bara fortsatte utan blev värre och till slut gick jag till doktorn. Han skickade mig vidare till närmaste sjukhus där jag fick ­diagnosen tjocktarmscancer.

Jag sökte efter svar

Plötsligt blev hela cancerpaketet en del av mitt liv. Jag var beredd på att sjukdomen skulle ta mycket plats i minst ett år och jag var fokuserad på att bli frisk.

Tidigt under behandlingen kom jag att känna mig ensam med min sjukdom. Min man Jens och våra söner Lukas, 16, och Ludvig, 18, stöttade mig så klart, men de tre har det gemensamt att de är slutna av naturen och inte mår ­särskilt bra av att visa känslor eller prata om dem.

relationerHelena: När han blev sjuk tog maktlösheten över

Vi bor på en stor gård som Jens tog över efter sina föräldrar, och jag flyttade från Nyköping till Skåne 2002 i kärlekens namn. Jag har aldrig ångrat mig, men genom åren har jag regelbundet känt mig som lite av en outsider i min nya omgivning.

Båda våra söner är lika intresserade av lantbruk som sin pappa och planerar att gå i hans fotspår, samtidigt som jag är utbildad fotterapeut och jobbar inom den lokala hemtjänsten. Genom jobbet har jag fått ett antal vänner genom åren, och de hörde ofta av sig för att höra hur jag mådde.

Jag behövde dock något mer, nämligen ett tydligt och snabbt svar på alla möjliga små nyheter, bra som dåliga, som hade med min sjukdom att göra.

Jens och pojkarna lyssnade när jag hade något nytt att ­berätta, men de svarade mest med nickar och frågade inte om så mycket. Jens torkade också ibland en tår, men förutom tårarna kom inget annat ur honom.

Lade upp ärliga inlägg från min sjukdomstid

Efter min första operation låg jag i sjukhussängen och kände mig eländig och såg ännu värre ut, och med galghumor tog jag ett foto på mig själv som jag impulsivt la upp på sociala medier tillsammans med några meningar om hur det var med mig.

Tidigare hade jag inte varit någon stor användare av sociala medier, men jag fick ett överväldigande kärleksfullt och stödjande svar på mitt inlägg, och det fick mig att må bra på ett sätt jag knappt förstod. Mitt mål var ju att bli frisk, så jag ­fortsatte.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Nästan dagligen ­under de kommande månaderna lade jag upp brutalt ­ärliga inlägg, med foton och text om framsteg och motgångar. Vid ett tillfälle var jag verkligen helt slutkörd, men jag lade fortfarande tid och kraft på att svara på de många kommentarerna och frågorna, och det gjorde att jag aldrig kände mig ensam längre.

Öppenheten på sociala medier hjälpte mig att bli frisk

Med tiden växte min krets av följare och vänner, och jag tog glatt emot alla kommentarer som mänsklig värme och intresse. Allt skedde digitalt, och många av de som skrev så fint och uppmuntrande till mig för att fråga om det ena eller det andra hade kanske haft svårt att uttrycka samma tankar om vi stått ­ansikte mot ansikte.

Det fina var också att när jag träffade någon av mina kontakter i verkliga livet behövde jag inte förklara så mycket, för de visste redan hur det var.

relationerEmelie: Våra liv kretsade kring mobilen — tills vi bokade en romantisk resa

Efter nästan två års behandling förklarades jag cancerfri, och jag är övertygad om att min öppenhet och mina vänner och bekantas stöd på ­sociala medier har varit en ­bidragande orsak. Vissa uppfattade min öppenhet som att jag gick över gränsen, men jag vet också att andra har känt sig mer delaktiga.

Jag har nästan kunnat återgå till mitt vanliga liv. Nu är det långt mellan mina inlägg igen, eftersom jag inte längre har samma behov av att bli lyssnad på. Men – den stora, digitala gemenskapen fanns där när jag behövde den.