Imenella utsattes för övergrepp av sin granne: ”Sa till mig själv att det aldrig hänt”
– Jag vill lära dem att ta plats.
Hon är bara 36 år men har varit med om mer än de flesta. Nu har Imen Mohamed, med artistnamnet Imenella, skrivit en självbiografi tillsammans med den Augustnominerade författaren Nina Wähä. Titeln är Jag ska vara drottning här.
– Titeln kommer från en känsla att jag ska klara det här, jag blir en drottning.
För en sak gör Imen klart: Hon vill inte att någon ska se henne som ett offer.
– Jag var rädd att det skulle bli en tycka-synd-om-bok. Jag har väldigt svårt för när någon känner empati för mig, det kommer nog från när jag var liten. Det jag hoppas är att boken ska kunna hjälpa läsaren att trösta sig själv, även om man har haft ett svårt liv. Du kan komma ut på andra sidan och vara okej.
Nej, Imen är sannerligen inget offer. Hon har kämpat sig fram som artist och lyckats. Hon har stått på scen framför kungaparet och varit med i Allsång på Skansen. Hennes första låt har över tio miljoner lyssningar.
Men det hon brinner för mest är att hålla i gratis dansklasser för tjejer.
– Jag vill lära dem ta plats. Styrkan i att kunna gå sin egen väg finns med i allt jag gör.
Som liten flicka var Imen med om sådant som ingen ska behöva uppleva.
Hon föds i Somalia, men efter en statskupp flyr mamman med dottern till Nairobi, och pappan är ute ur bilden. Mamman flyttar sedan i förväg till Sverige – landet i norr som hon hört att det går att få ett bättre liv i.
Under tiden placeras Imen hos olika släktingar, men behandlas illa. Hon får sämre mat än kusinerna, hon tvingas ta emot skäll och slag. Hon bränns med tändstickor. Hon beskriver den perioden som att hon är en bricka i ett spel snarare än ett litet barn.
Granne utsatte henne för övergrepp
Redan då fascineras Imen av musik och dans, och en manlig granne låter henne titta på MTV hos honom. Men han börjar utsätta henne för sexuella övergrepp. Det pågår tills Imen är sex år, och kommer att påverka henne långt efteråt.
Men just i stunden lär hon sig att se sig själv utifrån. Hon stänger ner.
– Länge sa jag till mig själv att det aldrig hänt, att jag hittat på det. Det var mitt sätt att överleva. På många sätt är jag jättetacksam att jag förminskade det som hände. För jag tror inte att jag hade klarat av min barndom annars, jag hade inte klarat mitt tonårsliv eller mina år efter 20. Jag hade inte överlevt om jag varit yngre och hamnat i den depression som jag hade nyligen.
Sedan förstod jag varför mamma lämnat mig
Hon gör en paus och tillägger:
– Så jag är tacksam över att jag inte kommer ihåg hur det kändes. Jag har fotografiskt minne och kan se alltihop framför mig, men inte hur det kändes där och då.
Imen tyckte att det var svårt att skriva om våldtäkterna, och tvekade om hon skulle ha med det i boken över huvud taget.
– Men jag vet att många fler har varit med om övergrepp som barn, och att de också kämpar.
Som liten tar en släkting dessutom Imen till en kvinna för att hon ska bli könsstympad, trots att mamman sagt att det absolut inte fick ske. Väl där lyckas Imen göra sådant motstånd att det inte går att fullfölja ingreppet.
Som åttaåring får hon äntligen komma till mamman i Sverige. Vid det laget har den lilla flickan stängt av sina känslor sedan länge. Hon skriver i boken: ”Jag är bara ett skal som landar på Arlanda.”
Snart bor hela familjen, även hennes tre systrar och hennes bror, i Stockholmsförorten Tensta.
Imenella kunde förlåta till slut
Under många år kunde Imen inte förstå att mamman flyttade i förväg. Men efter två stora uppgörelser kunde hon förlåta, och har numera en helt annan syn.
– Nu i vuxen ålder ser jag inte längre på det som att hon lämnade mig. Hon gjorde det hon trodde var sitt bästa, jag har fått en djup förståelse för det. Men där och då är det klart att jag blev jätteledsen ... I handling blev jag ju lämnad. Jag var övergiven. Det var som att mamma typ dog i mitt hjärta.
Imen ”Imenella” Mohamed
Ålder: 36 år.
Familj: Tre systrar, en bror, nio syskonbarn. ”Vi är en lite skum familj, jag har kusiner som också är som syskon.” En av Imens kusiner är sångerskan Cherrie.
Gör: Dansare, koreograf, danslärare, musiker.
Bor: Lägenhet i Solna.
Bakgrund: En av grundarna till den feministiska dansgruppen Unruly gang. Medverkat i bland annat Talang, som mellanakt i Melodifestivalen och turnerat med artisten Linda Pira. Har släppt flera låtar, bland annat Chagga och Moves, i den senaste sjunger mamman refrängen. Sätter också upp dansföreställningar.
Aktuell: Med självbiografin Jag ska vara drottning här (Norstedts), skriven ihop med Nina Wähä, och dansföreställningen Power up på Kulturhuset stadsteatern Husby.
Men nu fylls Imens röst av värme när hon pratar om sin mamma, som gick bort 2022, 67 år gammal. Eller ”gömde sig” som är ett somaliskt uttryck för att ha dött.
– Mamma blev min bästa vän efter att vi pratat ut och hon fattat vad jag varit med om i barndomen.
Hon beskriver sin mamma som ”supermodern”.
– Vi har aldrig haft någon hederskultur i min familj och hon gjorde aldrig någon skillnad på mig och min bror. Hon var närvarande och stöttande, men jag var i och för sig inte busig precis – jag varken drack eller tog något annat. Hon stöttade mig alltid och var stolt över min framgång.
Mamman Xabiba Wanaag var själv en känd somalisk sångerska, som turnerade med sitt band med jämna mellanrum. En del av musiken spelades in hemma i familjens vardagsrum.
– Hon blev en förebild för mig – bara att vara sångerska och stå på scen är feministiskt där hon kommer ifrån. Jag såg hur kaxig hon kunde vara mot männen i bandet, säger Imen och skrattar till.
Imen har prövat många vägar inom kreativa områden, samtidigt som hon jobbade inom hemtjänsten. Hon blev dansare och koreograf, hon har skådespelat och satsat på musik.
Det som ligger Imen varmast om hjärtat är ändå dansen. I sexan gjord hon egna koreografier och uppträdde inför klassen. Knappast anade hon då att hon skulle tävla och undervisa i bland annat Paris, Ryssland och Los Angeles.
– Gemenskapen när jag började dansa var otrolig. Det var så skönt att vara i ett tryggt sammanhang där det var tillräckligt att dansa. Jag fick bekräftelse utan att behöva vara kaxig, stark eller spela översittare mot någon. Jag fick nya vänner och vi uppfostrade varandra.
Gratis lektioner i dans
Den andan för hon nu vidare till en ny generation. 2012 startade hon danskollektivet Unruly gang. Varje vecka håller hon lektioner helt gratis i Husby. Till varje klass kommer det minst 30 tjejer från olika håll.
Att det inte kostar något är ett måste för Imen.
– Jag vill ge tillbaka till förorten, för att ha ett fritidsintresse är en lyx som inte alla har råd med. När jag själv var tonåring och tog danslektioner hade vi inte råd med terminsavgiften men läraren lät mig fortsätta utan att betala.
En annan sak som är viktig är att dansklasserna ska vara som ett skyddat, eget rum.
– Det är jättemånga tjejer med slöja som kommer dit, ibland kan det vara någon som har skyddad adress eller bor på SIS-hem. De förlitar sig på mig och jag vill ge dem självkänsla och lära dem att ta plats. Jag är inte bara deras lärare, utan deras psykolog och storasyster.
Hon ler och tillägger:
– Och de räddar mig också, varenda dag, även om de inte vet om det.
För till slut kom barndomens trauma ifatt. Imen blev djupt deprimerad och började gå i terapi – något hon länge vägrat.
– Där jag kommer ifrån är psykisk ohälsa tabu, ett privilegium som man inte har råd med. Men terapin hjälper mig. Man kommer ju aldrig över ett sådant här barndomstrauma, men man lär sig leva med det.
Kärleken är det svåra
En svårighet i livet är fortfarande kärlek, menar Imen. Hon varit förlovad och fått ta emot tre frierier, men lever nu som singel även om hon skulle önska sig egna barn framöver.
– Där sexuellt trauma främst visar sig är väl i en kärleksrelation. Om jag skulle hitta en person som förstår mig och vad jag varit med om, alltså verkligen förstår, vore enda sättet att ha en relation. Ovillkorlig kärlek till en partner känns svårt, jag har nog en lite skev bild av det. Kärlek för mig är det jag känner för mina syskonbarn och min familj.
I boken skriver Imen om hur hon genom åren tampats med dålig självkänsla och att hon haft svårt att lita på människor. Men hon verkar samtidigt väldigt målmedveten.
– Absolut, men ibland har det varit jobbigt att vilja prestera. Ett tag gick jag bara in för musiken, och då kände jag mig värdelös som dansare i stället. Men jag är en hybrid, jag vill hålla på med olika grejer.
Är det någon skillnad på Imen och Imenella?
– Ja. Imenella är den som står på scen och uppträder. Hon är bra på att vara framgångsrik och är duktig på allt. I alla fall att få det att se ut som att hon är duktig på allt! Hon har jättemycket pondus, är självsäker och tar ansvar. Imen är mer avslappnad, hon ligger hemma och tittar på serier …
Imen slår fast:
– Båda är jag.