Transkribering

• 00:00Jag brukar prata med henne och berätta hur mycket jag älskar henne, hur mycket jag saknar henne.
• 00:14Jag kan inte riktigt förstå hur jag ska klara att leva utan henne.
• 00:30För mig rasar hela världen när du får reda på det här om ditt barn.
• 00:37Vår framtid, vad kommer den att innebära?
• 00:41Man har ju alltid den där tanken att Elinora klarar sig kanske längre.
• 00:47Hon kommer vara en stark tjej.
• 00:50Man sätter på skyddsmekanismer direkt för annars skulle man krascha direkt.
• 00:56Det går aldrig att förlika sig med något sånt.
• 01:00Hon lärde sig att aldrig prata. Hon hade sina egna ljud. Vi visste precis vad hon ville.
• 01:17Hon var väldigt tydlig. Hon hade en fantastisk personlighet fast hon var begränsad i vad hon kunde göra.
• 01:27Men vi förstod henne och hennes assistenter.
• 01:31Elinoras framställning
• 01:42Klart det är otroligt krävande. Det är det på många olika sätt.
• 01:49Man är orolig hela tiden för sitt barn.
• 01:54Samtidigt är det det bästa som har hänt mig i mitt liv.
• 01:58Det är min underbara lilla flicka. Vi har haft så otroligt vackra stunder tillsammans.
• 02:04Hon har lärt oss så mycket.
• 02:14Emma hade alltid kontroll på Elinoras mående.
• 02:19Och det är otroligt att Emma hade den kontrollen.
• 02:23För Emma är inte sjukvårdsutbildad. Hon är Elinoras mamma.
• 02:25Och jag hör att Emma inte har kontroll här. Hon är livrädd.
• 02:30Nu hörde jag mitt barn i bakgrunden. Hon skrek inte men hon försökte göra det.
• 02:36För hon mådde så dåligt.
• 02:46Det kändes som att jag hade sovit tio minuter när hon kom och knackade på dörren.
• 02:52Då visste jag att det var slut.
• 03:05Elinora fick lyft mig på sin favoritmusik. Vi spelade Astrid Lindgrens barnbisar som vi alltid hade lyssnat på.
• 03:13Och Inga. Tycker du om hon också?
• 03:16Mm.
• 03:18Vi ville ge henne allt hon tyckte om. Vår närhet och kärlek.
• 03:25Det var otärligt att ligga bredvid henne samtidigt som det var så vackert.
• 03:31Man ville bara suga in varje sekund för man visste att det var den sista tiden med henne.
• 03:38Och sen så mötte vi en man från begravningsbyrån som på ett väldigt fint och värdigt sätt tog emot Elinora.
• 03:48Han frågade mig, får jag överlåna ditt barn?
• 03:54Så sa jag, överlåna? Jag får ju aldrig tillbaka henne.
• 04:00Så sa jag, överlåna? Jag får ju aldrig tillbaka henne.
• 04:06Han tog henne där.
• 04:11Den sista gången vi fysiskt såg Elinora.
• 04:30Det var full av kärlek, full av känslor.
• 04:34Faktiskt lite minnesluckor.
• 04:37Alltså bara att komma in och se den här lilla kistan.
• 04:41Det var så fruktansvärt.
• 04:44Och samtidigt när man då fylls av de här känslorna, av så många fina människor som kommit för att ta göd av henne.
• 04:52Och det här vackra.
• 04:59Ja.
• 05:19Det känns ju vansinnigt tunt.
• 05:23Jo, rättvist.
• 05:26Jag ska sätta upp dem på väggen sen.
• 05:30Jag har bara inte blivit färdig.
• 05:34Oftast så känns det väldigt tungt, energilöst.
• 05:39Man är trött, man är sorgsen, man är ledsen, man tänker mycket.
• 05:45Man vill bara för sig själv.
• 05:48Det är svårt att hitta balansen i livet igen.
• 05:51Vad ska mitt liv bestå av nu?
• 05:55Jag längtar bara efter Eleonora.
• 06:10Hennes liv ska inte ha varit förgäves.
• 06:13Hon har gett oss jättemycket kärlek, men det måste vara större än så.
• 06:17Och inget barnstöd finns det någon mening i.
• 06:19Ibland så säger folk att det finns en mening med allt.
• 06:23Men inte med döden, för det är totalt meningslöst.
• 06:26Men det här med livet, det är vårt ansvar att se till att Eleonora lever vidare.
• 06:31Det är det viktigaste av allt.
• 06:33Jag brukar prata med henne om den dagen vi ska ses igen.
• 06:37Att hon har lärt mig så mycket som jag bär med mig.
• 06:41Och att jag ska försöka göra något vackert av det.
• 07:03Textning.nu