5 julkalendrar som fått tittarna att rasa – minns du de utskällda SVT-klassikerna?
SVT:s julkalender får både vuxna och barn att bänka sig framför tv:n varje år. I årets kalender Snödrömmar får tittarna följa en sydsamisk familj som driver en skidanläggning i fjällen. Problemet är att just den här decembermånaden har det inte kommit någon snö, och det blir upp till de två syskonen Ristin och Aila att försöka lösa mysteriet.
Serien har hyllats unisont av både recensenter och tittare. Är det något som annars kan väcka starka reaktioner så är det just julkalendern. ”För läskigt”, ”för politiskt”, ”för ockult”, har det ibland hetat, samtidigt som anmälningarna till Granskningsnämnden strömmat in.
Minns du de här, i vissa fall bortglömda, i andra fall kultförklarade julkalendrarna som fått tittarna att gå i taket?
Serien har hyllats unisont av både recensenter och tittare. Är det något som annars kan väcka starka reaktioner så är det just julkalendern. ”För läskigt”, ”för politiskt”, ”för ockult”, har det ibland hetat, samtidigt som anmälningarna till Granskningsnämnden strömmat in.
Minns du de här, i vissa fall bortglömda, i andra fall kultförklarade julkalendrarna som fått tittarna att gå i taket?
Marias barn (1987) – visade bilder på barnmord
I flera år hade SVT fått kritik för att julkalendrarna inte lyfte högtidens religiösa budskap. Kanalen svarade därför med att lägga tomtar, troll och mysig julstämning på is för att istället ta med de unga tv-tittarna på en 24 avsnitt lång resa med fokus på Jesus födelse, berättat ur Marias perspektiv.
Särskilt fartfyllt blev det inte då varje avsnitt presenterades i tecknade stillbilder. Läskigt blev det däremot när det visades upp hur Herodes soldater begav sig ut på gatorna för att döda alla gossebarn. Tittarna möttes en decembermorgon med bilder på nedfläckade väggar av blod samtidigt som det spelades upp ljud av riktiga barnskrik.
Resultatet? Marias barn räknas än i dag som en av de mest utskällda julkalendrarna genom tiderna.
Albert och Herberts jul (1982) – hyllade julkalendern fick kritik från oväntat håll
Vad gör älskade Albert och Herberts jul på listan? Det kan tyckas konstigt med tanke på att många i dag ser julkalendern som en riktig klassiker. Albert, spelad av Sten-Åke Cederhök, och Herbert, spelad av Tomas von Brömssen, bjöd in tittarna i sin ruffiga träkåk på Skolgatan 15 i Haga i Göteborg, där det levererades både göteborgsskämt, slapstick och gammal hederlig jul (om Albert fick bestämma). Vad fanns det att bli sur över?
Jo, en hel del tydligen. När Albert och Herbert hade premiär fem år tidigare på SVT gick det så långt att Sveriges skrothandlare protesterade mot serien, vilket man kunde läsa om i tidningen Nordisk Skrottidning. Anledningen? Programmet gestaltade skrothandlare som personer som saknar både hyfs och bildning och på det lever "som ett svin och uppträder som ett äckel”...
Broster, Broster! (1971) – året då ingen var nöjd
Det stormade rejält när Broster Broster hade premiär den första december 1971.
Handlingen kretsade kring pappa Ludde, mamma Linda och deras familj som väntade tillökning (eftersom de inte visste om det skulle bli en syster eller bror kallade de barnet i magen för "broster", därav julkalenderns titel). Ludde jobbar som julgransförsäljare och är orolig för att bli av med jobbet, när han en dag hittar en magisk portal...
Trots en gedigen skådespelarensemble med kända namn som Carl-Gustaf Lindstedt, som tidigare spelat Gubben i omtyckta Gumman som blev liten som en tesked, Claire Wikholm, Magnus Härenstam och Hans Alfredson så fick kalendern kritik från alla håll och kanter. Somliga tyckte den var allt för vänstervriden eftersom ämnen som köpkonsumtion och miljöförstöring lyftes. Andra tyckte den var för "kristen" eftersom den i samma veva var en modern tolkning av julevangeliet. Och sen fanns det de som helt enkelt tyckte att julkalendern bjöd på för lite jul... Kort sammanfattat: Ingen var nöjd.
Klart spår till Tomteboda (1968) – tittarnas dom: En av de "dummaste" kalendrar som sänts
Förutsättningarna var inte de bästa tänkbara när Klart spår till Tomteboda hade premiär. Året innan hade Teskedsgumman tagit sig rakt in i den svenska folksjälen, och bara några veckor innan premiären hade SVT ansett det vara en god idé att sända Teskedsgumman i repris. Förväntningarna var som man förstår galet höga på den nya julkalendern.
Handlingen som innehöll en stins på tågstationen Tomteboda, en tomte som krävde ett specialdesignat tåg, samt en köttätande växt som helst åt oxfilé och rostbiff ansågs av de flesta tittare som rörig – och korkad.
Trolltider med trollkalender (1985) – inte ens författaren Maria Gripe var nöjd
Det är sällan som en julkalender varit så populär att SVT känt sig manade att sända den en andra gång. Trolltider är ett av undantagen. I fem års tid tjatade tittarna mer eller mindre i hålet på de ansvariga på kanalen med syftet att få se kalendern igen. Och 1985 lyssnade SVT.
Den här gången visades julkalendern med ett litet tillägg. Efter varje avsnitt sändes en kortare lucköppning där folklivsforskaren Ebbe Schön även passade på att berättade om olika slags väsen inom folktron. Även om tittarna gillade Trolltider så uppskattade långt från alla det nya segmentet. Från vissa håll kom kritik att Trollkalendern kunde uppfattas som satanistisk och ockult. Kritiken var stundtals så massiv att den dåvarande kulturministern Bengt Göransson ställdes till svars i riksdagen.
Och det var inte bara lucköppningen som fick tittare att reagera. Även pappkalendern och dess utformning synades. Bakom varje lucka gömde sig saker som inte var kopplade till själva Trolltider utan i stället Trollkalendern med Ebbe Schön och det han avhandlat. På julafton möttes till exempel barn och vuxna av Oden som dolde sig bakom lucka 24. Till och med författaren till Trolltider, Maria Gripe, kritiserade pappkalendern för att den saknade koppling till hennes verk.
Källa: SVT, Wikipedia, boken Julkalendern genom tiderna (skriven av Caroline Cabot)