Nas, 21, kan utvisas – men restaurangjobbet har gett honom hopp om framtiden
– Det här är inte bara ett jobb, det handlar om överlevnad, säger Anna.
På restaurang Trattorian vid fashionabla Norr Mälarstrand i centrala Stockholm har Nas Hosseini, 21, gjort sin praktik tre dagar i veckan. I uppgifterna ingår att ta beställningar, bära ut tallrikar med italiensk antipasti och väldoftande pasta till borden och se till att gästerna har det bra.
Han har jobbat extra här i två år, och under hösten fick han chansen att också göra sin praktik på restaurangen. Även om coronapandemin och de åtstramade restriktionerna har gjort att Trattorian, i likhet med tusentals andra företag inom besöksnäringen, tillfälligt fått dra ner på verksamheten och personalstyrkan är målet att Nas ska få en anställning som servitör när han går ut gymnasiet 2022.
– De har sagt att de ska anställa mig efter studenten. Jag har väldigt snälla chefer och jag älskar mitt jobb, säger Nas.
Fick stanna till följd av den nya gymnasielagen
Medan många ungdomar ser tiden efter studenten som en möjlighet att leva en bekymmersfri tillvaro med resor, ströjobb och fest, är verkligheten en annan för Nas. Som en av de drygt 7 500 ensamkommande unga som tillfälligt fick stanna i Sverige till följd av den så kallade nya gymnasielagen, är hela hans framtid direkt beroende av huruvida han lyckas hitta ett jobb eller inte.
Villkoren är lika glasklara som svåröverstigliga: Hitta en fast anställning, som omfattar minst två år, inom sex månader efter studenten – eller utvisas från Sverige.
– Just nu, under coronapandemin, är det jättesvårt att hitta ett fast jobb. Speciellt när man bara har sex månader på sig, säger Nas.
Nyligen lade regeringen fram ett förslag som innebär att kravet på anställningens varaktighet ska sänkas från två till ett år. Regeringen vill att förslaget ska börja gälla från och med den 3 december i år. Det lär dock inte hjälpa alla de ungdomar som tog studenten i somras och vars tidsfrist går ut nu i december och som förgäves har letat jobb mitt under brinnande pandemi. För dem väntar med stor sannolikhet nu utvisning.
Växte upp i en liten afghansk by
För Nas är Sverige framtiden, det är här han vill leva och verka. Att återvända till hemlandet Afghanistan är en omöjlighet. Där väntar den blodiga familjefejd som är anledningen till att han i dag har separerats från sin familj och bor på andra sidan jordklotet.
Livet hade kunnat se betydligt annorlunda ut. Nas växte upp i en liten afghansk by med sina föräldrar. Hans pappa odlade grönsaker och Nas fick från tidig ålder hjälpa till ute på fälten. Båda hans föräldrar var analfabeter.
– Min mamma var snäll mot mig och ville att jag skulle gå i skola. Men det fanns ingen skola i närheten. Några gånger fick jag gå till moskén, men där lärde vi oss bara om koranen.
Se också: Yenie om rasismen under barndomen
Tvingades fly med sin mamma från hemlandet
Problemen började när Nas var i tioårsåldern och hans pappa omkom i en bilolycka. Enligt Nas var det en nära släkting som hade mixtrat med bilen för att olyckan skulle ske. Orsaken var en konflikt om marken som hans pappa ägde.
Efter faderns död eskalerade problemen. Nas blev regelbundet misshandlad av sin släkting, som också ville skicka honom till militären i ett försök att bli av med honom och komma åt marken han ärvt av sin pappa. Hotet om att hennes son skulle bli barnsoldat blev för mycket för Nas mamma, som bestämde att de var tvungna att lämna sitt hem.
– Hon hade sparat lite pengar och bestämde att vi måste flytta till Kabul. Vi bodde där i några månader, men vi kände ingen och kunde inte gå någonstans. Jag var rädd hela tiden.
När deras släkting till sist hittade dem, tvingades Nas mamma fatta ett beslut som för alltid skulle komma att förändra hennes och hennes sons liv – att lämna Afghanistan. Med hjälp av människosmugglare tog de sig till Pakistan och vidare till Iran. Resan var tuff och ibland gick det lång tid utan mat och vatten. Nas och hans mamma är hazarer, en folkgrupp som länge har diskriminerats och förföljts både i Afghanistan och Iran. Risken att de skulle bli tillbakaskickade till Afghanistan var därför överhängande och att stanna i Iran var inget alternativ.
Blev beskjuten och tappade bort sin mamma
Flykten över landsgränsen till Turkiet skulle visa sig bli både farlig och ödesdiger. Nas berättar att han och hans mamma gick till fots över gränsen tillsammans med en stor grupp om ungefär 150 personer, när de plötsligt blev upptäckta.
– Det var mitt i natten och vi hade gått kanske en kilometer från den iranska gränsen. Då hittade poliser från Iran oss. De började skjuta in i gruppen. Alla sprang, vi bara sprang och det var helt mörkt. Det var natten då jag tappade bort min mamma.
Nas och hans mamma, som hade ont i ett ben och därför inte sprang så snabbt, kom ifrån varandra i tumultet. Medan han lyckades ta sig vidare, kom hon aldrig till uppsamlingsplatsen i Turkiet. Eftersom hon saknade mobiltelefon kunde han inte ringa henne. Smugglarna svarade inte heller när han försökte nå dem. Nas blev kvar i Turkiet i en ångestfylld månad, då alla hans tankar upptogs av vad som kunde ha hänt hans mamma. Till sist blev han tvungen att fortsätta flykten och bestämde sig för att följa med en kompis som hade en släkting i Sverige.
– Jag ville egentligen stanna och vänta på min mamma. Men min kompis sa ”du känner ingen här, du talar inte språket, du kan inte stanna”. Han lovade att hjälpa mig om jag kom med till Sverige.
Kom fram till Sverige och sökte asyl
Med tungt hjärta reste Nas genom Europa. Efter en mödosam färd kom han och hans vän fram till Malmö den 26 augusti 2015.
– Det var en svår tid, för jag var helt ensam. Min kompis flyttade direkt till norra Sverige, men jag stannade i Malmö eftersom det kom många flyktingar dit och jag tänkte att jag kanske skulle hitta min mamma.
Men hans mamma dök aldrig upp, trots Nas ansträngningar att söka efter henne med hjälp av Röda korset. Och bakslagen blev fler. Hos Migrationsverket fick Nas veta att det var svårt för dem att hantera hans asylansökan, eftersom han saknade dokument som kunde styrka hans identitet.
– Jag föddes hemma i vårt hus i byn och blev aldrig registrerad på något sjukhus. Mina föräldrar skrev aldrig upp vilket datum jag föddes, de bara antecknade årtalet på baksidan av en koran.
Fick avslag på sin asylansökan och blev hemlös
Avsaknaden av papper som kunde styrka hans historia, gjorde att Nas efter två år i Sverige fick avslag på sin asylansökan. Beskedet tog honom hårt, han mådde allt sämre och blev dessutom tvungen att lämna sitt gruppboende. I väntan på att hans överklagan skulle behandlas begav han sig till Stockholm för att bo hemma hos en kompis.
– Men efter två månader sa han att jag måste flytta ut, eftersom han skulle flytta ihop med sin flickvän. Jag hade bara en väska med lite saker och ingenstans att ta vägen. Jag blev hemlös och sov på tågstationer, på busshållplatser, på gatan.
Började skolan och fick en familj
I tre månader var Nas hemlös. Han drev vind för våg, hade sällan något mål för dagen och gick ofta hungrig. En dag fick han kontakt med en annan kille som tipsade om en skola där han kunde få hjälp. Nas följde med, blev registrerad på en gång och fick börja lektionerna redan samma vecka. Livet såg lite ljusare ut, och när Nas också blev erbjuden att bo hemma hos Joanna Ågren och hennes familj i utkanterna av Stockholm kändes tillvaron lättare. Efter att ha bott tillsammans i över två år har Nas nu blivit en i familjen.
– Jag kallar Joanna för mamma och jag har två småsyskon. När jag var liten önskade jag mig syskon, och nu har jag det. Jag älskar dem.
Det innebär den nya gymnasielagen
Ett år efter avslaget från Migrationsverket fick Nas veta att han kunde få stanna i landet med stöd av den så kallade nya gymnasielagen. Lagen var en tillfällig lösning som regeringen tillsatte 2018 och som möjliggjorde för vissa av de ensamkommande ungdomarna att stanna i Sverige, trots att de tidigare hade fått avslag på sin asylansökan, för att studera på gymnasiet.
Om man uppfyllde en rad kriterier kunde man få tillfälligt uppehållstillstånd i 13 månader för att söka och bli antagen till en gymnasieutbildning. Efter det fick man ansöka om att få uppehållstillståndet förlängt under studietiden och när man tagit examen kan man alltså få permanent uppehållstillstånd – om man lyckas få en fast anställning inom sex månader. Den nya gymnasielagen mottog massiv kritik från flera aktörer, men antogs ändå efter en kort beredning och remissrunda.
Gör allt för att säkra sin framtid
Nas har gjort sitt bästa för att försöka säkra sin framtid i Sverige. Nu när praktiken på Trattorian är satt på paus till följd av de hårda restriktioner som bland annat lett till att de inkomstbringande julborden har fått avbokas, har Nas istället tagit extrapass på sitt andra jobb på Willys i Upplands Bro. Allt för att öka sina chanser att få en fast anställning på sikt. Han känner sig lyckligt lottad som har fått löfte om jobb efter studenten – även om framtiden fortfarande är oviss.
– Jag har kämpat mycket. Jag går i skolan och jobbar extra. Jag vill bo kvar i Sverige, jag älskar människorna här. I framtiden vill jag jobba som servitör och jag är jätteglad över att min chef säger att de ska anställa mig och att de inte lämnar mig. Men samtidigt kan man ju aldrig vara helt säker på vad som händer. Just nu är jag i alla fall glad och har mycket energi. Jag har ett bra arbete och min familj säger att de älskar mig och står bakom mig.
Hittade till sist sin mamma
Det är inte bara löftet om ett jobb som skänker Nas lugn. Förra året hände det som han nästan hade gett upp hoppet om att någonsin skulle ske – han hittade sin mamma, tack vare en nästan osannolik slump. Samma kompis som övertalade honom att komma med till Sverige, fick veta att hans mamma låg på sjukhus hemma i Afghanistan. I sängen bredvid låg en annan kvinna som berättade att hon hade kommit ifrån sin son under flykten på väg från Iran. När Nas fick se bilder på kvinnan såg han på en gång att det var hans mamma.
– Jag blev så glad och började gråta. Sedan fick jag prata med henne för första gången på fem år. Men mamma trodde inte att det faktiskt var jag, hon var säker på att jag var död. Inte ens när hon fick se bilder på mig – hon tyckte jag var smalare och såg annorlunda ut. Men när jag började prata om gamla minnen från vår by förstod hon att det faktiskt var jag. Hon bor i Kabul nu och har det okej. Jag skickar pengar varje månad för mat och medicin. Jag har sagt att vi kommer att ses en dag, men inte nu.
Restaurangchefen Anna fick en chock
Anna Karlsson Asperén, restaurangchef på Trattorian och den som ordnade med Nas praktik, blev chockad när hon fick veta vilka hårda krav som ställs på ungdomarna inom ramen för den nya gymnasielagen. Det var i samtal med Nas lärare som hon fick veta att hennes praktikant hotades av utvisning.
– Det är ju väldigt tufft, man kan inte ens föreställa sig hur det är. Ju mer jag fick höra om hans situation, desto bättre förstod jag att det här handlar ju om så mycket mer än ett jobb för honom. Det handlar om liv och död för honom och resten av de här ungdomarna. Annars är restaurangbranschen ofta ett ställe där man jobbar mellan olika utbildningar eller så, men får inte de här killarna en anställning inom sex månader skickas de ju tillbaka, säger hon.
”Restaurangbranschen behöver alltid arbetskraft”
Anna tycker att det är en märklig logik att först investera i ungdomarna, för att sedan inte ge dem rimliga förutsättningar att kunna stanna. Att hitta en anställning på minst två år är tufft för vem som helst som precis gått ut gymnasiet, och ännu tuffare är det förstås mitt under brinnande coronapandemi.
– Det är konstigt – samhället lägger en massa pengar och tid på att utbilda dem i svenska, men sedan skickas de bara tillbaka. Trots att åtminstone vi inom restaurangbranschen alltid behöver arbetskraft. De får en trygghet i det här landet och sedan ska deras tillvaro ryckas upp med rötterna en gång till, det är jättekonstigt.
Hyllar Nas och hans driv
Anna, som har jobbat med Nas ända sedan han började på Trattorian som så kallad ”runner” eller nisse för två år sedan, slås ständigt av hans motivation och imponeras över hur väl han lyckats trots förutsättningarna.
– Hans driv för sitt liv är otroligt och jag beundrar honom verkligen för det. Hade inte han varit den han är, så hade han inte varit där han är i dag. Om fler människor i världen skulle var som Nas hade nog världen varit ett bättre ställe, säger hon.
Framöver är chansen stor att Anna anställer fler i Nas position. Hon rekommenderar andra arbetsgivare att följa i Trattorians fotspår.
– Dels för att det är för en bra sak – vi har lagt resurser och pengar på att utbilda dem och då borde vi också kunna ge dem en stabil grund i Sverige. Och dels för att de är en sådan enorm tillgång. Nas är väldigt lojal och duktig, han pinnar på hela tiden och vill lära sig nya saker. Och det förstår man för det här är inte bara ett jobb, det handlar om hans överlevnad.
Kampanjen Redo hjälper unga få jobb
En som gläds extra mycket åt Nas ljusa framtidsutsikter, är Kinna Skoglund. Hon är en av initiativtagarna till den ideella föreningen Arbetskraftsförmedlingen, som driver kampanjen Redo vars syfte är att hjälpa de unga som omfattas av nya gymnasielagen att hitta ett jobb – och därmed undvika utvisning. Föreningen fungerar som en länk mellan ungdomarna och näringslivet.
– För mig handlar det om att ta tillvara på resurser. De här ungdomarna är nyutexaminerade och motiverade, förmodligen mer motiverade än andra eftersom så mycket står på spel, säger hon.
Är kritisk till den nya gymnasielagen
Kinna har jobbat ideellt på olika sätt i över 30 år och är sedan 2015 särskilt involverad i kampen för att hjälpa de tusentals ungdomar som då sökte asyl i Sverige. Hon är en av grundarna till nätverket Vi står inte ut men vi slutar aldrig kämpa, som jobbar för att ensamkommande ungdomar som varit länge i Sverige ska få stanna.
Hon är starkt kritisk till den nya gymnasielagen.
– Systemet är inte gjort för att de ska lyckas, utan för att de ska misslyckas och utvisas. Det är designat för att inte så många ska få stanna och det tycker jag är otroligt cyniskt, speciellt när det handlar om väldigt unga personer.
Startade Arbetskraftsförmedlingen
I slutet av förra året blev Kinna kontaktad av några personer i näringslivet, som liksom hon själv är oroade för vad som ska hända de många ungdomar vars tidsfrist för att hitta ett jobb går ut i slutet av 2020. Gemensamt fattade de beslut om att starta Arbetskraftsförmedlingen.
– Vi förstod att vi hade ont om tid – cirka 1 500 av ungdomarna skulle ta studenten i år. Vi jobbade hela januari med att starta föreningen, och den är inte bara till för nyanlända utan för alla utsatta ungdomsgrupper som har svårt att nå arbetsmarknaden.
Genom att matcha ihop ungdomar med lämpliga företag, jobbar man genom kampanjen Redo för att hjälpa så många som möjligt att få stanna i Sverige. Föreningen har i dag ungefär hundra företag, organisationer och nätverk knutna till sig. Över 300 privatpersoner är medlemmar och ett hundratal volontärer jobbar för att lyfta fram ungdomarna för arbetsgivare.
Cirka 300 unga har hittills fått jobb
Kinna säger att kampanjen Redo hittills har fått fint genomslag hos näringslivet. Allt fler företagare hör nu av sig och vill anställa de här ungdomarna. Hennes gissning är Redo hittills har lett till att cirka 300 ungdomar som har tillfälliga uppehållstillstånd enligt nya gymnasielagen har fått jobb.
Debatt om amnesti
Under 2020 har en debatt om att ge de ensamkommande ungdomarna som fått stanna genom den nya gymnasielagen amnesti, blossat upp. Bland annat har en rad lokala S-föreningar riktat kritik mot det egna partiet och krävt amnesti. Så här har migrationsminister Morgan Johansson svarat på kritiken, när han intervjuades av tidningen Syre i november 2020:
– Den här lagstiftningen gav en grupp ungdomar som fått avslag på sin asylansökan en andra chans till uppehållstillstånd. Bara det i sig är en väldigt stor åtgärd som många andra grupper inte fått ta del av. Denna nya möjlighet att stanna skulle man få om man slutförde sin utbildning, fick ett stadigvarande jobb och inte begick några brott. En amnesti skulle i praktiken innebära att man inte ställde några krav alls.
– Många av ungdomarna har utbildat sig till undersköterskor, snickare, svetsare och vvs-are, yrken det är brist på i hela landet. Alla företagare vi pratar med säger att ”de här ungdomarna behöver vi”. De kan inte begripa kraven som ställs. Samtidigt är det svårt, för att inte säga omöjligt, för många att fastanställa i coronatider, säger Kinna.
Regeringen föreslog under hösten vissa lättnader i regelverket till följd av coronapandemin. Bland annat ska tiden att hitta ett jobb utökas från ett halvår till ett år. Dessutom ska alltså ett år räknas som en varaktig anställning, istället för de två år som nu gäller. Välkomna förändringar – men för sent, menar Kinna.
– Vi var övertygade om att lättnaderna skulle komma i våras, nu kom de ett halvår för sent. Vissa av lättnaderna tar minst sex månader att få igenom eftersom det krävs en lagändring, så de kommer inte att gälla förrän i mars eller april nästa år förmodligen. Så de vars tidsfrist går ut nu i december, runt tusen personer, kommer inte att omfattas. Men det finns förändringar som går att göra redan nu, utan lagändring. Dem skulle regeringen kunna genomföra direkt – om de ville.
Gör allt hon kan för att hjälpa
Även om Kinna är smärtsamt medveten om att hon och kampanjen Redo inte kommer att lyckas hjälpa alla de som riskerar att utvisas i december, känns det bra att göra allt hon kan.
– Det ger en känsla av att jag har gjort skillnad, att jag står på rätt sida historien. Jag kan inte rädda alla i det här läget, vi måste jobba för att vindarna i samhället vänder, men under tiden går det att göra skillnad för så många man kan. Jag träffade nyligen en kille som hade tre veckor på sig att hitta ett jobb. Jag sa till honom att inte ge upp, vi lade upp inlägg på Facebook och försökte på alla sätt hitta något. Tre dagar innan tiden gick ut fick han ett jobb. Häromdagen skickade han bilder på sina kollegor och företagsskylten till mig. Det känns så otroligt roligt.
Fakta: Det här är nya gymnasielagen
- Under 2015 sökte drygt 163 000 människor, de flesta från Syrien och Afghanistan, asyl i Sverige. Det var en markant ökning jämfört med åren innan (2014 sökte ungefär 81 000 människor asyl). Av de som sökte asyl 2015 var ungefär 35 000 ensamkommande barn och ungdomar.
- Många fick vänta länge på besked om de skulle få asyl eller inte. Och många fick till sist avslag.
- 2017 antog regeringen en tillfällig lag, gymnasielagen, som innebar att de nyanlända under 18 år som fått avslag och som gick i gymnasiet och skötte sina studier, skulle få möjlighet till förlängt uppehållstillstånd för att slutföra studierna.
- 2018 föreslogs en liknande lag, som skulle gälla personer som hunnit fylla 18 år. Det kallas för den nya gymnasielagen.
- Den nya gymnasielagen trädde i kraft den 1 juli 2018. Ungefär 7 500 ungdomar hade beviljats uppehållstillstånd fram till hösten 2019.
- Nya gymnasielagen går ut på att man först beviljas uppehållstillstånd i 13 månader för att hitta och påbörja en utbildning. Tillståndet förlängs sedan under studietiden. Efter avslutad utbildning har man ett halvår på sig att hitta ett jobb och visa att man kan bli självförsörjande. Först då kan man beviljas permanent uppehållstillstånd.
- För att kunna få stanna med stöd av lagen, var man tvungen att uppfylla flera krav. Bland annat att man hade sökt om asyl senast den 24 november 2015 och då registrerats som ensamkommande. Man skulle ha väntat minst 15 månader på sitt avslag och man skulle ha fyllt 18 år innan avslaget kom.
- Det finns en rad krav för att man ska kunna få permanent uppehållstillstånd efter studenten. Anställningen ska exempelvis vara varaktig och omfatta minst två år från den dagen Migrationsverket fattar beslut i ens ärende. Jobbet får inte vara subventionerat av statligt bidrag. Provanställning räknas inte.
- Lagen har varit omdebatterad sedan starten. Bland annat har Sveriges kommuner och regioner (SKR) varnat för att pressen på lärarna blir för stor när deras betygsättning och närvarorapportering kan ligga till grund för en människas hela framtid. De har också påpekat att det finns otydligheter i lagen som leder till oro och ångest hos ungdomarna. Man har också påpekat hur svårt det är att uppfylla alla krav som lagen ställer efter avslutad gymnasieutbildning och ifrågasatt nyttan i att erbjuda tusentals unga utbildning när chanserna att ta tillvara på deras kompetens sedan är små.
- I oktober 2020 lade regeringen fram ett lagförslag som innebär att tiden för att hitta ett jobb förlängs från sex månader till ett år. Kravet på anställningstiden sänks samtidigt från två till ett år. Det senare har gått ut på en snabb-remiss och väntas börja gälla redan den 3 december 2020, medan det första kräver en lagändring och därför troligtvis träder i kraft först under våren eller sommaren 2021.
- Källor: Riksdagen, Redo, Sydsvenskan, Riksdagen, Dagens nyheter, SVT
