My utsattes för våld och sexuella övergrepp: ”Kämpade med självmordstankar”
Glädjen riktigt lyser om My Olsson, 26, när hon tar några danssteg ut i den stora lokalen på Dansfabriken i Ängelholm.
Här trivs hon som allra bäst när hon får kombinera sin ungdomsdröm om att dansa med att få lära ut modern dans och balett till unga tjejer.
– Jag tycker om att kunna vara en förebild för tonårsflickor, säger hon. Dansfabriken handlar inte bara om att dansa utan också om gemenskap och samhörighet och det är jag stolt över att vara en del av.
Men trots den synbara glädjen och positiva energin finns det ett stort mörker inom My. Ett mörker som hon alltid kommer att få leva med.
– Jag kommer aldrig att bli den jag var tidigare, men det betyder inte att jag inte kan må bra och vara lycklig. Jag får lära mig leva med det som hänt, säger hon.
Övergrepp, trauma och ätstörningar var inte bara nära att sätta stopp för hennes drömmar om att dansa - det var också nära att helt krossa hennes lust att leva.
– Jag har fått diagnosen posttraumatisk stress. När det var som värst såg jag inte att det fanns någon framtid för mig. Jag kämpade med självmordstankar för att jag inte visste hur jag skulle orka leva om det var så här mitt liv skulle vara.
Ung och blyg tjej
Mys helvete började när hon 15 år gammal kom in på Lunds dans- och musikalgymnasium som är en av Sveriges främsta och mest prestigefyllda gymnasieutbildningar inom dans och musik.
– Dans har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag var inte mer än fem år gammal när jag började dansa organiserat och mina föräldrar stöttade mig helhjärtat, berättar hon.
Därför tyckte hon det var som om hennes drömmar gick i uppfyllelse när hon antogs vid gymnasieutbildningen. Hennes mål var att få dansa balett professionellt.
Men problemet var att utbildningen låg i Lund och My bodde på landet i Utvälinge norr om Helsingborg.
– Jag och mina föräldrar tyckte det var bättre att jag var inneboende i en villa i Lund än pendlade fram och tillbaka varje dag.
My beskriver sig själv som en ganska blyg och försiktig tjej på den tiden. Hon hade aldrig haft några förhållanden och var helt oerfaren i kontakten med det motsatta könet.
– På nyårsafton 2011 gick jag på en fest i Lund. Där träffade jag killen som blev min första pojkvän. I början var han en drömkille. Han var väldigt kärleksfull, öm och bekräftande. Precis det jag behövde.
Den första tiden var deras förhållande bra, men sedan började My se sidor hos sin pojkvän som inte var särskilt trevliga, varningstecken som hon först inte reagerade på.
– Jag var naiv. Jag visste helt enkelt inte vad som var normalt i ett förhållande.
Det här är My
Namn: My Olsson.
Ålder: 26 år.
Yrke: Beteendevetare och danslärare.
Familj: Sambon Ahmed, 30, och hunden Inez och katten Fernando. Föräldrarna Lilian, 60, och Sven-Erik, 65, brodern Hampus, 33, och systern Amanda, 31, med de älskade syskonbarnen Julius, 4, och Lilja, 2.
Bor: Radhus i Jonstorp.
Ville kontrollera henne
Det började med att pojkvännen var väldigt kontrollerande och visade svartsjukebeteenden. Han brukade bland annat komma till hennes uppvisningar på skolan och satt i publiken.
– Mina klasskamrater tyckte det var gulligt att han tyckte om mig så mycket, men han kom inte dit för att han ville se mig dansa. Han kom dit för att han ville ha koll på mig.
På samma sätt mer eller mindre tvingade han My att följa med honom på hans idrottsträningar och han motsatte sig att hon träffade sina vänner på egen hand.
– Han ville isolera mig från alla andra. Samtidigt var han väldigt duktig på att dölja hur han var. Han framstod som en svärmorsdröm, men i själva verket var han en psykopat.
Man säger att man ska gå vid första slaget
Steg för steg ökade pojkvännens kontroll över henne och han började också utöva fysiskt och psykiskt våld.
– Man säger att man ska gå vid första slaget och givetvis började hans terror mot mig inte med fysisk misshandel. I början var det bara hårda grepp i armen och liknande och efteråt grät han och var ångerfull.
Mys föräldrar märkte inte hur destruktivt förhållandet var eftersom hon inte bodde hemma och när hon var hemma klarade hon inte tala om vad hon utsattes för. De gånger han följde med och träffade hennes föräldrar var han mån om att göra ett gott intryck.
– Han kunde som sagt framställa sig som en riktig svärmorsdröm.
Psykisk terror
Men bakom kulisserna blev den psykiska terrorn allt värre. Pojkvännen klankade ständigt ner på hennes utseende, jämförde henne med andra tjejer och sa att hon lika gärna kunde sluta drömma för hon skulle ändå aldrig bli en dansare.
Han slog mig på ställen där det inte syntes
– Det gjorde att jag slutade tro på mig själv. Jag har fortfarande svårt att ta emot komplimanger eftersom jag får för mig att de som ger dem inte menar det de säger.
My försökte vid flera tillfällen ta sig ur förhållandet, men pojkvännen hade ett järngrepp om henne.
– Han hotade mig med vad som skulle hända om jag försökte lämna honom. Han sa att han hade en tydlig plan på vad han skulle göra med mig och han sa att det kvittade om han dömdes till fängelse. En dag skulle han komma ut och då skulle han söka upp mig.
Ett år in i deras förhållanden hade den psykiska terrorn övergått till regelbunden fysisk misshandel. My fick ta emot slag om hon inte gjorde som pojkvännen sa.
– Han slog mig på ställen där det inte syntes. Om jag skulle råka få ett blåmärke i ansiktet tvingade han mig att stanna hemma från skolan.
Han utsatte henne även för sexuellt våld.
– Det är inget jag orkar prata om och det tog lång tid innan jag överhuvudtaget nämnde det för någon utomstående. Men det har lett till att jag kände mig äcklad av min egen kropp och att jag senare utvecklade anorexia.
Aller media stöttar Storasyster
Vi, som en del av Aller media, strävar ständigt efter att ge Sveriges kvinnor ett rikare liv. Därför har vi skapat Lauramånaden, en månad dedikerad åt att stötta en organisation som förbättrar kvinnors – våra medsystrars – liv.
I år stöttar vi Storasyster – Sveriges största stödorganisation för den som utsatts för sexuella övergrepp.
Du kan också stötta Storasyster! Swisha din gåva till 900 67 92 och märk med ”Gåva”.
#Lauramånaden2022
En dag i februari 2014 kände My att hon inte orkade längre.
– Jag hade kommit till en punkt där jag insåg att om jag inte tog mig ur förhållandet så skulle han ta livet av mig.
Flydde från pojkvännen
Samma dag flydde My från Lund och dansutbildningen hem till föräldrarna. Pojkvännen försökte få tag i henne och ringde under ett dygn 160 gånger på hennes mobil.
– Jag var livrädd för att han skulle komma hem till mina föräldrar. När jag hade försökt lämna honom vid ett tidigare tillfälle hade han tagit strypgrepp på mig.
Men han kom inte och hennes pappa hjälpte henne att skaffa nytt telefonabonnemang.
– Jag var naiv och trodde att det var över i och med att jag lämnat honom. Men i augusti, precis när jag börjat tredje året på dansgymnasiet, gick jag in i en djup depression.
My bröt ihop på skolan och mådde så dåligt att hennes mamma fick komma och hämta henne.
– Hon körde mig direkt till psykakuten. Det var då jag berättade för henne vad som hänt.
My blev sjukskriven hela höstterminen. I november kände hon sig stark nog att med stöd av en nära vän polisanmäla den förre pojkvännen.
– I polisförhöret var det första gången jag berättade allt som hänt i detalj. Polisen som förhörde mig var fantastisk, men det var svårt för mig att komma ihåg alla datum och slag.
Hittade trygghet
Han dömdes senare till en villkorlig fängelsedom på tre år för två fall av misshandel, vilket innebar att han aldrig behövde avtjäna någon tid bakom lås och bom,
– Vid det ena tillfället ursäktade han sig i tingsrätten med att han blivit provocerad av mig när jag vikte handdukarna på fel sätt, säger My och skakar på huvudet åt minnet.
– Han fick tre år villkorligt, men jag fick diagnosen posttraumatisk stress. För mig är det aldrig över.
My lyckades klara tredje året på gymnasieutbildningen och tog studenten med sina klasskamrater. Men hon hade förlorat lusten att dansa.
– Under våren skadade jag mig och fick besked av en läkare att mina knän aldrig skulle hålla för professionell dans. Det var ett oerhört tung besked. Jag hade tänkt söka in på olika dansutbildningar, men istället började jag arbeta inom vården.
My gick samtidigt till en psykolog för att bearbeta sina upplevelser, men hon kunde inte öppna upp sig helt och berätta vad hon verkligen varit utsatt för.
– Jag kände en stor skam och skuld och tyckte det var mitt eget fel som låtit det gå så långt som det gjorde.
Vändpunkten kom på våren 2017 när My googlade runt på nätet och stötte på den ideella organisationen Storasyster som hjälper tjejer och kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp.
– Jag läste att man kunde få en chattsyster, en volontär som man kunde chatta med. Jag skrev till dem och berättade lite om vad jag varit utsatt för. Jag antogs och jag fick en chattsyster som hette Sofia.
Långsamt kunde jag berätta vad jag varit utsatt för
My och Sofia bestämde sig för att de skulle maila varandra istället för chatta. En gång i veckan under sex månader mejlade de till varandra.
– Långsamt, långsamt kunde jag berätta vad jag varit utsatt för. Jag kände mig väldigt trygg med Sofia. Hon kunde fråga mig en vecka om jag ville berätta om de sexuella övergreppen. Ville jag inte det sa hon att då väntar vi en vecka till.
Ny kärlek
Ibland kunde det bli flera sidor långa mail, ibland bara några rader. Allt beroende på hur My kände sig.
– För mig funderade det bra. Jag behövde inte möta någon öga mot öga och berätta allt och jag satt inte hos en psykolog och kände mig pressad att öppna mig.
Det enda My vet om sin chattsyster är vad hon heter i förnamn och att hon är utbildad volontär på Storasyster.
– Jag hade gärna fortsatt att maila till henne efter de sex månaderna och jag hade gärna träffat henne, men jag förstår att det inte går. Det är så många andra som behöver deras hjälp.
Det här är Storasyster
Storasyster grundades 2012 och är i dag, med sina 140 volontärer, Sveriges största stödorganisation för den som utsatts för sexuella övergrepp.
Storasyster erbjuder olika typer av stöd:
- Mejl- och chattjour där den utsatta får en stödperson över chatt, mejl eller video.
- Juridisk rådgivning
- Medföljning till polis, vård- eller behandlingsinstanser
- Samtalsmottagning med stödsamtal, rådgivning och psykologisk behandling
- Samtalsgrupper för utsatta och anhöriga
- Alla personer från 13 år, oavsett könsidentitet, kan vända sig till organisationen. Även anhöriga är välkomna att ta kontakt för stöd och hjälp.
- Storasyster arbetar för att öka medvetenheten om och minska förekomsten av sexuellt våld. Organisationen erbjuder utbildningar och ger regelbundet ut rapporter kring ämnet sexuellt våld. Man har också grundat två sajter – stödefterövergrepp.se, där verksamheter som kan ge stöd till utsatta finns listade, och låtossprataomsex.nu där personer som upplever sexualitetsproblematik efter övergrepp kan få hjälp.
Den som vill komma i kontakt med Storasyster kan besöka hemsidan, storasyster.org.
Efter kontakten med Storasyster fick My tillbaka livslusten och framtidstron igen. Hon läste beteendevetenskap vid Lunds universitet och jobbar sedan förra året som handläggare på Ängelholms kommun.
Lusten till dansen kom också tillbaka. Hon gick en dansutbildning vid Hvilans folkhögskola och håller i dag i kurser på Dansfabriken.
Men det viktigaste som hänt är nog ändå att hon träffade sin sambo Ahmed - en man som hon kände att hon kunde lita på.
– Han är den lugnaste och tryggaste person jag känner. Men det tog tid innan jag släppte in honom i mitt liv. Jag har byggt upp väldigt höga murar runt mitt inre, säger My.
Hit kan du som utsatts för sexuellt våld vända dig för hjälp
Har du eller någon du känner utsatts för sexuellt våld? Hit kan du vända dig för hjälp, stöd och rådgivning:
- I akuta situationer ska du alltid ringa 112. Polisen kan komma till dig, ge råd, hjälpa till med en polisanmälan och se till att du får vård. Det är bra att polisanmäla ett sexualbrott så fort som möjligt, men det går också bra att göra det efteråt – även om det har gått lång tid sedan det hände. Om det inte är akut når du polisen på 114 14.
- Organisationen Storasyster erbjuder stöd och hjälp till den som utsatts på flera olika sätt, bland annat via chat, stödsamtal, samtalsgrupper, juridiskt stöd och medföljning till vårdinrättning och myndigheter. Läs mer på Storasysters hemsida.
- Den nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen når du på 020 50 50 50. Här kan du få stöd men också information om vart du ska vända dig för att få ytterligare hjälp där du bor, som polisen, socialtjänsten eller en kvinnojour. Du kan vara anonym när du ringer till Kvinnofridslinjen.
- Föreningen Tillsammans erbjuder bland annat stödtelefon och stödgrupper till utsatta.
- På Brottsoffermyndighetens hemsida frivilligtsex.se finns kontaktuppgifter till en rad organisationer och myndigheter dit man som utsatt för sexuellt våld kan vända sig, såväl vuxna som minderåriga.
- Hos Vårdguiden 1177 finns ytterligare kontaktuppgifter och länkar till instanser som kan hjälpa och stötta offer för sexuellt våld.