Mördaren i den gröna skogen – hade han fler offer på sitt samvete?
Hamburg, förmiddagen den 15 augusti 1989. Polischefen Wolfgang Sielaff satt på sitt kontor när telefonen ringde. Det var hans tjugoåriga systerdotter Yasemine som sa ”Mamma är borta.” Mamman hette Birgit Meier och bodde i en villa nära Lüneburg. Hon hade bett Yasemine att ringa och väcka henne tidigt på morgonen men svarade sedan inte i telefonen. Yasemin åkte dit och oroades över att bilen var kvar i garaget och att balkongdörren stod öppen så att Birgits omhuldade raskatter kunde gå in och ut som de ville.
”Vet pappa om det här?” undrade Wolfgang. ”Ja, han var här och frågar grannarna och har anmält saken till polisen”.
Pappan var Harald Meier, en framgångsrik tryckeriägare som träffat en annan kvinna och höll på att skilja sig från Birgit. Wolfgang ringde en kollega i Lüneburg och bad honom att behandla systerns hus som en brottsplats. Ändå slarvades viktiga spår bort, tex fanns ett främmande fotavtryck på det låga taket som aldrig dokumenterades. Ingenting var stulet och polisen ansåg att Birgit, som tidigare varit djupt deprimerad över skilsmässan, tagit sitt eget liv. Det var en bekväm teori eftersom polisen var fullt upptagen med att utreda två brutala dubbelmord som skett i skogen Göhrde i Lüneburgområdet.
I slutet av maj hade det gifta paret Reinold åkt på en skogsutflykt och några veckor senare upptäcktes deras döda kroppar. Medan polisen undersökte brottsplatsen mördades ett kärlekspar bara 800 meter därifrån.
Döden klibbar
Polisen misstänkte snart att Harald Meier mördat Birgit för att slippa betala nära en miljon D-mark i skilsmässopengar. Dessutom var Harald den siste som såg Birgit i livet, på kvällen innan hon försvann och han hade inget alibi för den följande natten. Polisen uppmanade bryskt Harald att bekänna men han vidhöll sin oskuld och luftade sina misstankar mot en fyrtioårig man, Kurt-Werner Wichmann som gjorde trädgårdsjobb i grannskapet. Birgit hade berättat för en vän att Wichmann ringt på hos henne under en genomskinlig förevändning och försökt ställa sig in på ett obehagligt sätt.
Wichmann hade växt upp i utkanten av byn Adendorf i Lüneburgsområdet. Bara fjorton år gammal hade han brutit sig in hos en småbarnsmamma med en kniv i handen och tagit stryptag på henne. Men vid den följande rättegången visade Wichmann prov på sin förmåga att manipulera människor och fick en mycket mild påföljd. Han blev sedan känd i grannskapet som en våldsam ung man som ofredade kvinnor, torterade djur och strök runt i skogarna med ett avsågat gevär av klen kaliber. Ouppklarade fall av mördade kvinnor och flickor började klibba kring honom. Tjugoett år gammal våldtog och misshandlade Wichmann en sjuttonåring och försökte sedan strypa henne. Påföljd? Fyra års fängelse.
Vid tidpunkten för Birgit Meiers försvinnande hade Wichmann övertagit sina föräldrars hus och gift sig med den f d skönhetsdrottningen Alice. Han hade olika enkla jobb men levde ändå flott med flera bilar. Pengar strömmade in från rika äldre kvinnor som vill ha den attraktive Wichmann som gigolo.
Husrannsakan
Trädgårdsarbetaren förhördes
År 1989 hördes Wichmann både om morden i Göhrde och om Birgits Meiers försvinnande. En man som liknade Wichmann hade nämligen setts vid det andra dubbelmordet i Göhrde. Men den misstänkte hade inga glasögon och då Wichmann bar brillor på sitt passfoto avförde polisen honom från utredningen. Vad gällde Birgit Meier hävdade Wichmann att han suttit hemma varje kväll i augusti med undantag för korta promenader med sin hund - något som Alice bekräftade.
Det dröjde tills nästa år innan polisen Klaus Werner gick runt på Birgits tomt för att skapa sig en bild över hur hon kunnat lämna huset. På baksidan fanns en grind mot ett skogsparti och när Werner följde en stig mellan träden kom han snart till Wichmanns hus i Aldendorf. Polisen försökte prata med honom men ”Det var som att glänta på dörren till en djupfrys, det strömmade ut iskyla. En oerhört avvisande och beräknande människa”.
Wichmann var också trädgårdsarbetare på kyrkogårdar och en av hans släktingar berättade för Werner att Wichmann blivit alldeles blek över ett skämt om hur lätt det vore att låta ett lik försvinna ner i en grav. I februari 1993 fick Klaus Werner till slut tillstånd att genomföra en husrannsakan. Det var Alice som tog emot polisen för Wichmann var på arbetet. Werner upptäckte en märklig ljudisolerad dörr på bottenvåningen och bad Alice om nyckeln men hon förklarade att bara hennes man och hans yngre bror fick gå in där. Werner ringde upp Wichmann och bad honom komma. Polisen väntade och väntade och bröt till slut upp dörren till vad som kom att kallas skräckkammaren.
Blodiga handbojor
Där stod bokhyllor fulla med barnpornografi och nazilitteratur. Det fanns mängder av skjutvapen, stötdämpare och sprängmedel. Knivar, dolkar och elpistoler. I fickorna på en vandringsväst hittade Werner bedövningsmedel och sprutor. Det fanns en handboja fläckat med blod. Den skickades för analys men inga DNA-spår kunde säkras. Wichmann hade fyllt anteckningsböcker med utklipp om brott han dömts för liksom andra brott som inträffat i hans närområdet. Bakom en dörr i skräckrummet fanns en öppning till garaget dit man kunde klättra ner via ett rep i taket. I en höjd på tomten upptäcktes en nedgrävd röd sportbil. Ur bagageluckan strömmade en stank av lik. Vem hade legat här? Bilen skaffades långt efter att Birgit försvann. Wichmann svarade inte på några frågor för han hade flytt samma dag som Werner ringt upp honom, ändå vägrade polischefen i Lüneburg att utfärda någon arresteringsorder. Men i maj var Wichmann inblandad i en trafikolycka i södra Tyskland och arresterades av den lokala polisen. Från häktet skrev Wichmann självömkande brev till Alice och bönföll henne att inte sälja huset. Hans yngre bror fick kryptiska meddelanden om olika platser i huset och på tomten. Så tog Wichmann sitt bälte och hängde sig i cellen. Efter självmordet lades brottsutredningen ner. Enligt tysk praxis får man inte utreda brottsmisstankar mot avlidna. De kan ju varken ställas inför rätta eller försvara sig själva längre. Även de insamlade bevisföremålen, t o m den röda bilen förstördes.
En enveten bror
Så gick åren men Wolfgang Sielaff kunde inte glömma sin lillasyster Birgit och han ville också rentvå sin svåger Harald som polisen fortfarande misstänkte. Detta trots att skilsmässopengarna bara var en mindre summa för den förmögne Harald. Efter att Birgit träffat honom kvällen innan hon försvann hade Birgit dessutom ringt upp sin mor och bekräftat att makarna skiljdes som vänner.
År 2003 var Wolfgang pensionär och han bildade en privat undersökningsgrupp tillsammans med vänner som var skickliga kriminalpoliser och jurister. Det är nämligen tillåtet att utreda ett brottsligt händelseförlopp och huruvida det finns en levande medhjälpare till ett brott.
Wolfgangs team skapade en tidslinje över Wichmanns liv där de lade in ouppklarade mordfall. Var Wichmann en seriemördare och hur stor var i så fall hans aktionsradie? Han hade haft flera bilar där han förvarade sovsäck och kartor över hela Tyskland och milmätaren visade bisarrt långa sträckor. Kunde Wichmann ha finansierat sin flotta livsstil genom uppdragsmord?
Hösten 2015 öppnade polisen i Lüneburg Birgit Meiers fall på nytt men de hade ett svårt utgångsläge. De skriftliga akter som åklagarmyndigheten förvarade var vattenskadade. Det verkade som den nuvarande åklagaren helst ville låta fallet försvinna i glömska. Oavsett vilka nya bevis som kom att hittas under utredningens gång vägrade han att bemyndiga någon ny husrannsakan. Lyckligtvis hade Wichmanns hus fått en ny ägare som var ytterst hjälpsam.
Svar och nya frågor
I källaren på det rättsmedicinska institutet i Hamburg upptäckte polisen de blodfläckade handbojorna från skräckrummet som låg och samlade damm. Modern DNA-analys identifierade Birgit Meiers blod. Men var fanns hennes kropp? Våren 2016 lät polisen öppna gravar på de kyrkogårdar där Wichmann arbetat – utan att hitta något. Men när Wolfgang undersökte Wichmann garage noterade han att något var konstigt med smörjgropen. Den var för flack för att stå i och för djup för att kunna arbeta liggande däri. I september 2017 stod Wolfgang, Harald, en rättsmedicinare och en murare kring smörjgropen. Muraren bröt upp cementgolvet och såg först bara sand. Gruppen tänkte ge upp när muraren drämde till med en hacka och upptäckte ett till cementskikt med ett runt hål. Rättsmedicinaren hoppade ner för att försiktigt gräva i hålet. Snart höll hon upp ett ben från en mänsklig fot. Wolfgang hade äntligen funnit sin syster. Birgit Meier hade skjutits i huvudet och sedan begravts med fötterna uppåt. Varför blev hon mördad? Kanske ville Wichmann kidnappa henne för att pressa pengar ur Harald.
Tack vare Wolfgangs ansträngningar återupptog polisen även undersökningen av Göhrdemorden och de hittade bortglömda prover från paret Reinolds bil. Där fanns hudflagor från Wichmann. Polisen utgår ifrån att han även mördade det andra paret. Men varför dubbelmorden begicks förblir oklart. Hela Wichmanns tomt grävdes nu upp och undersöktes av likhundar. Några kroppar upptäcktes inte i marken men däremot otaliga väskor, damstövlar, portmonnäer, knivar och till och med bildörrar. Var de souvenirer från mordoffer? Polisen har lagt ut bilder av föremålen på nätet i hopp om tips från allmänheten. Wichmanns yngre bror misstänktes för medhjälp men han vägrade istadigt att säga något och måste släppas. Idag undersöker Lüneburgpolisen Wichmann för över 200 brott i Tyskland och utomlands.
