Margareta, 94, jobbar fortfarande: Ålderism är orimligt
Margareta Eklöf är 94 år och fortfarande verksam som översättare.
Vi ses hemma i Margareta Eklöfs trevliga lägenhet på Östermalm i Stockholm. Självklart finns det bokhyllor med otaliga böcker, särskilt i arbetsrummet, även om hon rensat bort många med åren. Här står också en del av dem hon själv har översatt, som tjocka biografier om konstnärerna Frida Kahlo och Caravaggio.
Att denna pigga dam är född 1930 är nästan osannolikt. När hon var femton år var andra världskriget slut, det säger en del.
Något som hållit Margareta igång under livet är just arbetet. När vi pratar om att kvinnor över 50 kan ses som för gamla på dagens arbetsmarknad fnyser hon.
– Det är orimligt! Helt orimligt.
Hon drar en parallell till sin egen generation, när många kvinnor ville komma tillbaka ut på arbetsmarknaden efter att ha varit hemma med barn i några år.
– De hade lärt sig att sköta ett litet företag med allt vad det innebär av att organisera. Men det räknas inte.
Hon är själv ett levande bevis på att äldre kan fortsätta att vara lika vetgiriga och effektiva som vilken ungdom som helst.
Margareta har översatt 520 böcker, mest sakprosa som biografier och historia, men också essäer och romaner. Det blir över 200 000 sidor sammanlagt. Den senast riktigt uppmärksammade boken var Den andre, prins Harrys memoarer.
Margareta har trippla examen
Margareta växte upp på Visingsö som ett av tre syskon. Pappan var präst där, men familjen flyttade med tiden till Växjötrakten.
Redan som liten flicka fascinerades Margareta av språk.
– Det intresset är nog nästan lika gammalt som jag själv. Jag minns att jag tänkte på att mina föräldrar talade olika eftersom mamma var från norra Småland och pappa från södra. Och så hörde jag pappa predika i kyrkan, det var ytterligare ett sätt att tala.
Margareta Eklöf
Ålder: 94 år.
Familj: Två vuxna barn, fyra barnbarn. En son har gått bort.
Gör: Översättare/pensionär.
Bor: Lägenhet i Stockholm.
Att studera vidare var givet. Dugliga kvinnor fanns redan i släkten – mormorsmor blev tidigt änka och startade en framgångsrik restaurangrörelse, farmor, änka vid 26 års ålder, var brodös och mamma. Som prästfruar var Margaretas mormor och mamma ”oavlönade kuratorer” som hjälpte församlingsmedlemmarna med det som krävdes.
Efter studentexamen i Växjö 1949 bar det vidare till Uppsala för språkstudier.
– Jag tänkte bli lärare i språk, berättar Margareta.
Men livet tog en annan vändning. Margareta blev kär och gifte sig med Kurt Eklöf, som längre fram blev vice riksbankschef. Paret flyttade till Sydney, där maken hade fått arbete, och blev kvar i två år. Senare bodde de lika länge i Washington.
Det var väldigt spännande att bo utomlands
Att bara vara hemma och ta det lugnt medan mannen gjorde karriär var inget för Margareta. Tre barn föddes och under tiden tog Margareta examen i engelska, ryska och franska.
– Och jag läste vansinnigt mycket! Det var underbart. Det var väldigt spännande och intressant att bo utomlands och träffa massa nya människor.
Yrkesbanan ”vinglade lite hit och dit”, som Margareta säger. När barnen var små hoppade hon till exempel in en del som just lärare. Under tolv år var hon förlagsredaktör i Stockholm. Så, när hon var femtio, lade förlaget ner.
Då tog hon steget till att bli frilansande översättare.
– Jag var aldrig rädd att inte få jobb eftersom jag hade gjort översättningar på lediga stunder i flera år. Det var alltid roligt att sätta sig och skriva lite på kvällarna. Så jag skrev till mina uppdragsgivare att från och med nu översätter jag på heltid. Det kom en flod av arbete på en gång.
Sonen dog när han var 36
När jag över den andra koppen kaffe (som Margareta raskt hämtar innan jag ens hinner resa mig) frågar vilka som är hennes drivkrafter så kommer svaret snabbt och bestämt:
– Att tjäna egna pengar. Att vara självständig, ha en egen identitet och inte vara något bihang. Och att lära mig nya saker! Det har jag alltid tyckt om.
Varken den första maken eller mannen hon senare bodde ihop med, professor Leif Mutén, har tyckt att hon som kvinna skulle sluta jobba och bli hemmafru.
– Det skulle ändå aldrig ha fallit mig in.
Att ens barn dör är det värsta man kan vara med om
Även om Margareta verkar rejält tacksam och nöjd med sitt långa liv hittills har det funnits tunga perioder, särskilt en. Den äldste sonen dog när han var 36 år, efter att ha drabbats av hjärtmuskelinflammation.
– Mitt liv gungade ordentligt då, och förliste nästan. Att ens barn dör är det värsta man kan vara med om, det är emot naturen, säger Margareta stilla.
– Samma period var min man svårt sjuk. Det var gränsen för vad jag klarade av, och då var arbetet och disciplinen en livboj.
Hon beskriver att hon jobbade på även då.
– Någon dag efter att jag fått chockbeskedet satte jag mig vid datorn med en text jag hållit på med. Jag skrev några rader bara. Nästa dag kunde jag göra några till, och så blev det ett stycke. Sedan blev det en halvsida. Det var naturligtvis en flykt, men jag hade i alla fall någonstans att fly. Det var bara att överleva, men det hade varit väldigt svårt om jag inte haft den här disciplinen.
Disciplin är något som Margareta återkommer till när det gäller arbetet. Hon brukar jämföra med att sticka:
– Gör man några varv då och då och sedan låter det ligga för att ta upp det igen senare så kan det bli ojämnt och fult och man tappar maskor. Men om man sitter vid, läser och stickar och låter händerna bara gå så blir det jämnt och snyggt. Så är det med text också, om man bara har disciplin kommer man in i ett flyt.
Har du aldrig funderat på att gå i pension?
Margareta skrattar.
– Jo, det har jag sagt i trettio år. Men då ringer alltid något förlag och undrar ”Kan du ta den här?” Och jag har alltid tyckt att det varit roligt att ta mig an nya saker, jag kan inte säga nej till det som verkar intressant.
Har ett rikt socialt liv
Det finns fördomar om att äldre har svårare att lära sig nytt i arbetslivet, och kan vara mindre effektiva. Men Margareta har inte märkt av den inställningen hos sina uppdragsgivare, inte ens efter 70.
Hur har du gjort för att hålla igång det mentala?
– Jaa du … Jag har alltid varit aktiv, studerat och jobbat och det går inte en dag utan att jag läser något. Jag har gjort några vaga försök att hålla på med gymnastik och sådant, men det är förfärligt tråkigt. Gå ut och gå har jag heller aldrig gillat. Men jag har gjort väldigt mycket annat trevligt och har ett socialt liv.
Det är ett viktigt yrke
Hon visar en månadssida i kalendern – nästan varje dag finns en anteckning om något hon ska göra eller någon hon ska träffa.
Precis som för många andra är yrket en identitet för Margareta. Detta trots att översättarna är något av litteraturvärldens doldisar.
– Vi är försummade, men det är ett oändligt viktigt yrke, avslutar Margareta Eklöf.
Den här artikeln är en del av Allas granskning Bara en siffra.