Peter Karlsson mördades brutalt – 30 år sedan hockeymordet i Västerås
Men han kom aldrig hem, utan mördades av en 19-årig man med nynazistiska sympatier.
I mitten av 90-talet var Extremes i Västerås känd som en av de bästa nattklubbarna i landet, så häftig att till och med internationella artister ibland kom dit och spelade.
Fredagskvällen den 10 mars 1995 var det kallt ute och kön ringlade sig lång. Sångerskan Carola var inbokad som liveartist.
Peter Karlsson mördades när han lämnade krogen
Vid 23-tiden kom hockeyspelaren Peter Karlsson, 29, dit. Peter var en lokal kändis, en av stjärnorna i elitserieklubben Västerås IK, även om han den gångna säsongen varit utlånad till Örebro. Han gick upp till den stora baren på nattklubben med en annan ung man som han bjöd på öl och lakritsshots.
Peters sällskap gick iväg för att titta på Carola varpå fyra yngre killar, runt 20 år gamla, kom fram till Peter i baren. Någon form av argumentation uppstod och vakterna sa till Peter att det var dags för honom att gå hem.
Klockan var ungefär halv två på natten. En vakt ledde ut Peter för att undvika slagsmål. Han ledde även ut en av de yngre killarna.
Exakt vad som hände de närmsta fyrtio minuterna är oklart, men efter två på morgonen upptäckte en jourhavande glasmästare vid namn Göran att en person låg på magen på en cykelväg i korsningen av Karlsgatan och Kassörsgatan.
Det är blod överallt
Han stannade sin bil, trodde mannen var full, tänkte att där kunde han ju inte ligga när det var så kallt ute. Men mannens tillstånd var långt mycket mer kritiskt än så.
– Det är blod överallt. Det är som en slaktarbod. Ett tag trodde jag att han hade blivit skjuten med ett hagelgevär. Sådana skador var det, minns Göran i P3 Dokumentär Hockeymordet i Västerås.
Han larmade genast räddningstjänsten.
Klockan 02:11 gick larmet om att en man låg på en cykelbana med knivhugg i bröstet. Strax därefter anlände den första polisbilen. På brottsplatsen befann sig då även ett yngre par som gjorde livräddningsförsök i väntan på ambulans.
Jag tänkte: ”Det måste vara han”
Yttre befälet Sven Åke Hammar, som var först på plats, trodde sig känna igen mannen på marken. Var det inte hockeyspelaren Peter Karlsson? Det var dock svårt att se eftersom mannens blod pumpade ur hål från knivhugg i ansiktet, huvudet och magen.
– Det är groteskt. Han har i princip huvudet mot mitt knä när han drar sina sista andetag. Jag tänkte ”Det måste vara han”, berättar Sven Åke i dokumentären.
Den mördade mannen var ishockeyspelaren Peter Karlsson.
Media spekulerade i motivet bakom mordet som blev en riksnyhet. Expressen trodde initialt att det hade rört sig om ett fyllebråk, men det skulle visa sig mördaren var en ung nynazist som hatade homosexuella. Och Peter var homosexuell.
– Vi kan konstatera att Peter gjort närmanden mot killar förut, framför allt när han varit onykter. Men de närmandena har varit försiktiga och taffliga. Han har lagt armen runt deras axlar, frågat en om en god natt-kram innan han lämnat krogen, frågat om de ska ta sällskap, berättar utredaren Anders Pommer i P3 Dokumentär.
Peter var inte heller öppet gay. I utredningen framgick det att han endast hade berättat om sin läggning för ett fåtal vänner.
– Det märks hur laddat det var på den tiden för folk sa ”Stackars anhöriga. Inte nog med att han har blivit mördad, sen får de reda på det här. Att han är homosexuell”. Som att det var en sorg som var nästan lika stor, fortsätter Pommer.
Många tips efter mordet på Peter Karlsson
Morgonen efter mordet hade allmänheten börjat lämna blommor och tända ljus på brottsplatsen. Tipsen strömmade in till polisen. Det fanns en tidslucka på 40 minuter från att Peter lämnat nattklubben till att glasmästaren hittat honom mördad på cykelbanan.
Ingen av dem som försökt ta hand om Peter på plats hade sett någon springa från platsen.
En person som stått vid ett gatukök hade sett en person han trodde var Peter förföljas av två skrikande män. Ytterligare ett vittne hade vid 01:50 sett två män gå mot platsen där Peter senare hittades mördad. Den ena av dem hade halvlångt lockigt hår som Peter Karlsson. Den andre, som bar en beige jacka, viftade med armarna och skrek.
Tisdagen den 14 mars togs Anders Pommer från spaningsroteln in i polisutredningen eftersom man fortfarande inte hade hittat mördaren. Ett av Anders huvuduppdrag var normalt sett att hålla kolla på de mer extrema grupperingarna av ungdomar i staden.
– Både på vänster- och högerkanten var dom mycket mer aktiva på den tiden. Det var AFA och högerextremister, skinheads och så vidare. Ditintills hade huvudspåret varit ett gäng från Enköping som Peter kommit i dispyt med inne på krogen, berättar Anders.
Hans jobb blev att kolla bland de kriminella grupperingarna i Västerås om någon visste något.
Av en kontakt i den kriminella världen fick han tips om en person som visste mer. Källan, som ville vara anonym, gav ett namn på en misstänkt gärningsman, en 19-åring, tidigare känd av polisen, som på mordnatten skulle ha ringt en annan person och varit väldigt stressad. Samtalet skulle dessutom ha handlat om en knivskärning.
19-åringen hade varit på Absolut den aktuella kvällen, en krog som låg bara 150 meter från nattklubben Extremes. En åklagare godkände genast hämtning och husrannsakan.
Gärningsmannen öppnade med kniv
Samma kväll knackade Anders på hos 19-åringen.
– När vi kommer hem till den misstänkte öppnar han dörren och har en kniv i handen, men det blir inga våldsamheter. Det visar mer på hur skärrad och rädd han var i den här situationen. Han trodde inte att det var polisen som knackade på.
Den misstänkte togs in på förhör. Anders upplevde honom som nervös, men samtidigt avstängd och ganska lugn. Han drog sin berättelse om kvällen ifråga, men när han var klar började Anders och hans kollega komma med invändningar:
– När vi börjar ifrågasätta honom blir han riktigt stressad. Det leder till att han plötsligt gör en ordentlig svängning och säger att han har en minneslucka.
19-åringen påstod nu att han inte mindes något från att ha lämnat krogen. Samtidigt förhördes hans kompis i rummet intill och denne kom med helt andra uppgifter. Enligt kompisen skulle den misstänkte ha sagt sig vara orolig över att han kunde ha begått ett mord.
I 19-åringens lägenhet hittade polisen bland annat en morakniv, en blodig strumpa, en beige mockajacka, en mobiltelefon, en plastpåse med sprutor och ampuller med rysk text.
På vardagsrumsbordet låg nazistiska flygblad med grova budskap som uppmuntrade till fri jakt på kommunister, invandrare och homosexuella. I versaler stod det på ett av dessa: ”Homosexuella har ingen rätt att leva.”
Jag tror jag dödade honom
Den mordmisstänkte nekade till anklagelserna, men när ett antal personer i hans närhet förhördes försökte ingen dölja hans nynazistiska sympatier eller hans hat gentemot homosexuella. Man fick även tag på den vän till gärningsmannen, vilken han gått till efter att ha mördat Peter.
Denne berättade att 19-åringen knackat på hans fönster mitt i natten, suttit gömd utanför fönstret i några buskar och sagt rakt ut:
– Jag har stuckit ner en bög. Jag tror att jag dödade honom.
Peter Karlsson dödades med 64 knivhugg
Efter att ha konfronterats med bevisen polisen hade valde gärningsmannen att erkänna. Han hävdade nu att hans motiv varit att Peter utsatt honom för sexuella närmanden.
Mördaren hade varit påverkad av både alkohol och amfetamin då han högg ihjäl Peter. Dessutom gick han på anabola steroider. Åklagaren Nils Hallonstens tes var att orsaken till att 19-åringen högg Peter hela 64 gånger var påverkan av olika substanser.
Samtidigt uppmärksammade media att mördaren ifråga var medlem i både ett skinheadgäng och i en nynazistisk organisation, liksom att han tidigare hade åtalats för misshandel av en somalier. Ändå lades orimligt stort fokus på att Peter varit homosexuell.
19-åringen hävdade i förhör att han varit rädd för att bli våldtagen och därför fortsatt hugga Peter fram till att han låg på marken. Men enligt rättsläkaren hade de många hugg Peter fått i ryggen kommit då hans kropp varit i fixerat läge, det vill säga då han redan låg på mage med ansiktet mot marken.
I den rättspsykiatriska undersökning som gjordes kom man fram till att 19-åringen hade en antisocial och paranoid personlighetsstörning. Han visade ingen ånger under förhören.
Dömdes till 8 års fängelse för dråp
Måndagen den 3 maj startade rättegången i Västerås tingsrätt. Försvarssidan hävdade att överfallet varit en impulshandling, att 19-åringen skulle dömas för dråp, medan åklagarsidan menade att 19-åringen skulle dömas för mord.
Eftersom det inte fanns några vittnen var det bara 19-åringen som fick ge sin version av händelseförloppet.
Gärningsmannen påstod att han bara hade försökt försvara sig med kniven, sa att det aldrig skulle ha hänt om han varit nykter, men polisen Sven Åke Hammar, först på plats under mordnatten, tycker att helheten ändå pekar mot mord:
– Om du tappar fattningen i en situation och hugger någon med en kniv kan jag se att det kan vara någon form av dråp, men 64 knivhugg. Då tycker jag att det är mord, säger han i P3 Dokumentär.
Efter två dagars rättegång dömdes 19-åringen till åtta års fängelse för dråp.
Domen överklagades till hovrätten som fastställde tingsrättens dom. Sedan gick målet vidare upp i högsta domstolen, men även där låg fokus på att gärningsmannen skulle ha blivit provocerad. De fastställde hovrättens dom.
Sedan drygt 25 år tillbaka är han en fri man.