Gunnel, 58, sa upp sig och började plugga till sjuksköterska
– När vi träffas i grupper och ska göra arbeten så uppfattar jag att jag trots min ålder smälter in och blir respekterad, säger hon.
Hur fungerar cellen? Hur verkar immunförsvaret? Hur fungerar skelettet och musklerna tillsammans? Det är frågor som har upptagit mycket av Gunnel Edgrens tid och tankekraft de senaste veckorna. Som blivande sjuksköterska har hon en hel del att lära in om människokroppen, och just nu är det alltså kroppens anatomi som står i fokus.
Första terminen på sjuksköterskeprogrammet vid Lunds universitet är i full gång och för Gunnel, som har jobbat inom det kommunala i hela 35 år, innebär det ett helt nytt kapitel i livet.
– Det är fantastiskt att få börja plugga igen, tycker jag. Att få tränga in i ett nytt fascinerande ämne, få styra sin egen tid och möta nya utmaningar i studierna, det är en sådan förmån, säger hon.
Jobbade inom det kommunala i 35 år
Att hon skulle återgå till skolbänken vid 58 års ålder var ingen självklarhet. Hon har arbetat inom den kommunala verksamheten sedan mitten av 1980-talet, först som socialsekreterare och sedermera som bland annat flyktingsamordnare, kvalitetsstrateg och enhetschef.
Karriären har varit lång och framgångsrik, och ändå var det något som saknades hos Gunnel. Det var under hösten 2018 hon för första gången började fundera på att byta yrkesbana.
– Jag kände mig stressad, sov dåligt och kände mig ofta otillräckligt. Jag hann aldrig med det jag skulle och dessutom hade jag ont i ryggen eftersom arbetet var så stillasittande. Jag arbetade med datorn eller satt i möten om dagarna. Jag behövde röra på mig, men hade aldrig tid. Jag var otillfredsställd helt enkelt och längtade efter förändring.
Erika är lastbilschaufför: "Otroligt mansdominerat"
Ville ha en direkt kontakt med människor igen
En otålighet började spira inom Gunnel och hon kände allt starkare att hon ville göra något nytt. Och det behövde hända ganska snabbt. Att det skulle bli just sjuksköterskeyrket var ett beslut som växte fram under några månader.
– Det är svårt att säga exakt när jag bestämde mig, det liksom mognade fram. Vår yngsta dotter, Alice, är sjuksköterska så det är klart att jag har följt henne och fått en inblick i hur utbildningen är upplagd. Jag tror också att jag saknade den direkta kontakten med människor som jag önskade mig när jag utbildade mig till socionom en gång i tiden, och som en sjuksköterska har dagligen. Den närheten till andra har jag med åren kommit långt ifrån.
Det slutgiltiga beslutet fattade hon under sommarsemestern förra året. Gunnel letade reda på sina gamla betyg från slutet av 1970-talet – och till hennes förvåning visade det sig att hon hade behörighet att söka in till sjuksköterskeprogrammet utan att behöva komplettera med något ämne som hon hade väntat sig. Betygen behövde räknas om till dagens betygssystem som bygger på meritpoäng. Och Gunnels gamla betyg var bra – hon fick höga meritpoäng.
– Jag sökte så fort de öppnade ansökningarna. I slutet av november fick jag beskedet att jag hade kommit in, det var jätteroligt.
Är äldst i klassen
Men redan i oktober hade Gunnel gått till sin chef inom Malmö stad och sagt upp sig. Många av hennes kollegor blev överraskade över hennes beslut.
– Men de allra flesta har varit väldigt stöttande och sagt att det är ett modigt och coolt beslut. De i min egen ålder var nog ganska så förvånade först, men har ändå varit väldigt positiva. Någon har till och med sagt att de hade velat göra något liknande själva om de hade vågat.
I januari 2020 var det äntligen dags. Gunnel tog sig till Lunds universitet och intog förväntansfullt sin plats på uppropet tillsammans med över hundra blivande studiekamrater. Att Gunnel är betydligt äldre än de flesta andra på sjuksköterskeprogrammet, blev hon snabbt varse.
– Jag kände att jag behövde förklara för dem jag satt bredvid där på uppropet varför jag hade börjat plugga till syrra trots att jag inte var 20, säger hon och skrattar.
– Men det handlade egentligen mer om mig än om dem, jag hade helt enkelt det behovet att berätta för dem.
Deltog i nollningen
Sedan den där första dagen på terminen har inte åldern varit någon stor grej, säger Gunnel. Visst har hon fått frågor om vad hon gjort tidigare och varför hon beslutade sig för att skola om sig, men hon har inte fått några negativa kommentarer. Snarare verkar hennes kursare tycka att Gunnel är rätt cool och inspirerande som vågat ta steget.
– Och när vi träffas i grupper och ska göra arbeten så uppfattar jag inte att det är så stor åldersskillnad. Alla fokuserar på gruppen och arbetet. Sen har jag större erfarenhet av att skriva, och när vi pratar om offentlighetslagen eller patientlagen har jag såklart ett försprång och kan dra exempel från mitt tidigare arbetsliv. Men alla bidrar lika mycket när det kommer till inläsning och diskussion.
För Gunnel har det varit en självklarhet att gå in för studierna till hundra procent. Därför ville hon också vara med på den så kallade nollningen, eller insparken, för att lära känna de andra. Men hon var med på valda delar.
– Att åka till Helsingborg och tura över till Helsingör – det lät jag de andra göra själva. Men jag var med på quiz och på efterhäng en söndag efter en sittning då vi kollade på film. Jag tog med kakor till alla som jag hade bakat! Den novischgrupp jag var med i hade i uppgift att göra en liten teatersketch och det var jag också med på. Det var jätteroligt, alla är jättegulliga.
Tar längre tid att lära in nya saker
Att sätta sig i skolbänken igen vid 58 års ålder har både för- och nackdelar menar Gunnel. Även om hon har stor nytta av sin tre decennier långa arbetslivserfarenhet, sticker hon inte under stol med att det också finns vissa svårigheter.
– Kanske är jag lite ringrostig, det tar lite längre tid att lära in nya saker. Men mest av allt tycker jag att det är en fantastisk förmån att få läsa vid universitetet igen och att utbildningen är skattefinansierad. Att jag kan åtnjuta den här undervisningen utan att betala med mer än min tid.
Njuter av att kunna planera sin egen tid
Gunnel är i det närmaste euforisk när hon berättar vilken enorm frihetskänsla hon har upplevt sedan hon lämnade kontorslivet och började studera. Som student är hon inte bunden mellan åtta och fem. Att själv kunna lägga upp sina dagar och rå över sin tid ser hon som en av de största fördelarna med hennes nya liv.
– Som i dag – jag steg upp halv sju och gick en timmes promenad. Sen åt jag frukost och åkte in till universitetet. Jag hade föreläsning mellan nio och tolv och sen har jag haft resten av dagen fri. Jag kan käka lunch med min man, jag kan gå en runda och sen ägna kvällen åt att plugga. Den här möjligheten att styra min tid hade jag absolut inte när jag jobbade.
Inget studiemedel från CSN
Hur hon skulle lösa den ekonomiska situationen under studietiden var något Gunnel noga tänkte igenom innan hon fattade beslutet. Enligt rådande regelverk är hon inte berättigad till studiemedel via CSN – maxgränsen för det är 56 år. Rätten till studielån begränsas redan vid 47 års ålder.
Hon kan alltså varken ta studielån eller få bidragsdelen från CSN, utan är tvungen att bekosta sitt uppehälle med eget kapital. Gunnel konstaterar att hon är privilegierad som både har sparpengar att ta av och en partner som är välvilligt inställd till hennes livsförändring. Hon hoppas att reglerna för studiemedel ska ändras, så att fler kan få möjlighet till en andra karriär .
– Jag tänker att man måste ändra det, och jag vet att det finns ett förslag från regeringen att höja åldersgränsen till 60. För höjer man pensionsåldern så måste man höja den här gränsen också.
Ser fram emot att få börja jobba
Gunnel ser nu med tillförsikt på framtiden. Sjuksköterskeutbildningen är praktiskt inriktad och hon ser fram emot att få komma ut och göra praktik, så kallad verksamhetsförlagd utbildning, så småningom. När hon har gått alla tre år väntar en gynnsam arbetsmarknad och även om hon är beredd på att det är ett stundtals stressigt jobb ser hon fram emot att få börja jobba som sjuksköterska.
– Det är säkert slitigt, men jag menar också att det är alldeles fantastiskt. Man kommer människor nära och får ett utbyte på ett helt annat sätt. Jag har flera före detta kollegor som varit sjuksköterskor men senare jobbat som chefer kommunalt, och de har alltid sagt att jobbet som sjuksköterska är det roligaste jobb man kan ha och att de vill jobba kliniskt igen innan pensionen.
Rekommenderar andra att våga följa drömmen
Som sjuksköterska kan man jobba inom en rad vitt skilda verksamheter, konstaterar Gunnel. Själv vet hon inte riktigt vart hon ska söka sig, men hon hoppas att det blir en tjänst där hon också får nytta av sina tidigare erfarenheter.
För tillfället njuter hon av sin nyvunna frihet – och ägnar mycket tid åt att förstå det där med cellen och kroppen förstås. Hon rekommenderar alla i hennes ålder som funderar på att byta bana att göra verklighet av sina funderingar.
– Absolut! Man måste våga hoppa, ta steget. Om man inte är nöjd på jobbet måste man själv göra någonting åt det. Det går inte att vänta på att jobbet ska bli trevligare eller mindre stressigt, utan man har själv ett ansvar för sin egen hälsa och sitt välmående. Man ska inte tänka att "jag är ju snart pensionär, inte kan väl jag?". Det kan man visst!
