Ana Wahlström är redo att ta över Skansen-akvariet efter pappa Jonas
– Fast det har jag varit de senaste åren. Men jag tror aldrig att pappa kommer lämna över helt. Det här är ju hans livsverk.
Ana Wahlström var fyra år när föräldrarna Jonas Wahlström och Christina Ollén adopterade henne från ett barnhem i Guatemala. I samma veva adopterade de lillebrodern Tito från Colombia. Men det svenska paret hade bara adoptionspapper för ett barn och ”fixade” det andra själv.
Redo att ta över på Skansen
I tidigare intervjuer har Jonas Wahlström berättat att dottern var ”den största levande varelse han smugglat in i landet”. Tullarna var mer intresserade av de silkesapor som också var med i sällskapet. Till historien hör också att Sociala centralnämnden tog fallet till domstol i Sverige. Men här hade föräldrarna framstående medborgare som vittnade om deras vandel (ett borgarråd i Stockholms stadshus och Expressens dåvarande chefredaktör). Åklagaren behövde inte lång tid på sig för att lägga ner fallet och önska föräldrarna lycka till.
Ana har hört sin pappa berätta historien många gånger. Men i ljuset av vad som kommit fram på senare år om chilenska barn som rövats ifrån sina föräldrar för adoption i Europa, på 70- och 80-talen, så är den inte lika enkel att berätta som förr.
– Han brukar ju stolt berätta att han smugglat ut ett barn men det låter ju inte så bra, säger Ana Wahlström och förtydligar. Båda adoptionerna var godkända av domstolarna i Guatemala och Colombia. Så brottet bestod i att de inte fick adoptera två barn samtidigt.
Har kontakt med halvbröderna
Ana Wahlström och hennes bror vet vilka deras biologiska föräldrar är. Ana har träffat och har kontakt med två äldre bröder. Och även om de har vuxit upp på olika håll har de gemensamma drag.
– Vi har alla ett öra som står ut och så är vi, vad jag kallar, intelligent vimsiga. Vi är intresserade av naturvetenskap och teknik. Sedan är vi fysiskt starka. Alla har ägnat sig åt någon form av styrketräning, säger Ana Wahlström som gjort flera thriathlon-tävlingar. Nu, med ett litet barn och jobb, räcker inte tiden till för den träning som krävs.
– Det var en tio kilo sen. Men jag har börjat med en app för att gå tiotusen steg om dagen. En dag på Skansen-akvariet brukar ge kanske 7 500 steg och så tar jag de sista härhemma med My. Hon gillar att jaga runt. Världens mest kvällspigga unge.
Livet i Cirkus Wahlström
När Ana berättar om sin uppväxt låter det som Pippi Långstrump och Villa Villekulla fast med närvarande föräldrar och lägenhet i stan. Och sedan får man tänka sig att Pippis häst, Lilla gubben, är utbytt mot lemurer och krokodiler.
– Det finns ett foto från när jag är liten och håller i en jättestor anakonda. Pappa sa åt mig ”håll i den så den inte rymmer”. Jag drog allt jag kunde men den slingrade sig iväg ändå.
Det fanns en bänk vid elementet i köket där fadern brukade ställa påsar och lådor med djur som var på väg till akvariet. Ana och Tito visste att det var bäst att låta grejorna på bänken vara i fred men det hände att kompisar som var på besök fick en ordentlig överraskning. Hennes mamma är också glad i bus och hyss men också den trygga och förståndiga i ett hushåll där det kunde hända att man fick jaga en apa genom lägenheten.
– Min mamma brukar ju säga att hon är intendent på cirkus Wahlström med två vilda barn och en tokig man.
Uppvuxen med de kubanska krokodilerna
Enligt den självberättade legenden började Jonas Wahlström sin karriär med att ta hand om elefanterna på Skansen när han var tolv. Han startade Skansens terrarier när han var 22 år, vilket senare blev Skansen-akvariet 1978 – som han har drivit sedan dess.
Ana är uppvuxen med djuren och med en pappa som tror på trial and error pedagogik. Det vill säga att Ana har fått prova tills hon fått kläm på uppgiften. Det var i alla fall så hon lärde sig backa med släp. Djuren och djurskötandet är hon uppvuxen med.
– Jag känner djuren sen barnsben. Jag vet vilka de är, vad de heter och vem de är släkt med.
Några av dem är så gamla att de har funnits med hela livet.
– De två krokodilerna är kvar sedan jag var liten, och en sengångare också.
De två krokodilerna är inte vilka som helst. 1974 gav Kubas ledare Fidel Castro krokodilbebisarna till den ryske kosmonauten Vladimir Shatalov. Han tog i sin tur hem dem till Moskva.
– Det är en väldigt speciell sort, nyfika, intelligenta och väldigt aggressiva. Han hade dem i badkaret. Hans fru var inte nöjd med att ha två sjövilda kubaner i badrummet, säger Ana.
Krokodilerna hamnade på Moskvas zoo som började leta efter ett passande hem för krokodilerna. Jonas Wahlström hade god kontakt med ryssarna och erbjöd sig att hjälpa till. Han döpte dem till Castro och Hillary.
Krokodilerna har ynglat av sig och Ana har varit på Kuba med några av ungarna för att återplantera dem i hemlandet där Floridakrokodilen tagit över alltmer. Tillsammans med bland andra den kubanske veterinären Gustavo åkte Ana ut bland träsken för att leta lämpliga ställen. Poängen var att placera ut dem på platser där det inte fanns krokodiler sedan tidigare.
– Vi hade med oss en inspelning av en krokodilunge som ropar på sin förälder. När man spelade den så kom krokodilerna direkt. Och det hade ju inte varit någon idé att plantera ut där det redan finns, då hade de blivit dödade direkt.
När Ana stod där ute i det beckmörka träsket gick det upp för henne att hon glömt ställa en viktig fråga.
– Vad gör vi om det faktiskt finns krokodiler?
Av hennes berättelse att döma hade Gustavo antagligen lagt ner krokodilerna med lasso i så fall. Han var den typen. En Rambo utan kniv. Men som tur var dök inga krokodiler upp och ungarna kunde placeras ut. Fast Ana har, precis som många av sina kolleger, ”krigsminnen” från åren med djuren. Hon räknar till tre krokodilbett. Det första från när hon var tolv och skulle pussa djuret för en bild. Ett annat i handen och ett tredje i bröstet.
– Det är ett tips! När man bär något tungt är det ju vanligt att man bär dem i famnen mot kroppen. Gör inte det med halvmeter långa krokodiler.
Byggt om akvariet efter tragiska olyckan
I år är hela krokodilanläggningen ombyggd. Anledningen är delvis den tragiska olyckan när en gäst förlorade armen efter ett krokodilbett. Olyckan hände i samband med en privat fest och blev givetvis väldigt omskriven. Dagen efter olyckan fanns Jonas Wahlström på plats och berättade om vad som hade hänt för den församlade pressen. Om och om igen.
Personalen fruktade att besökarna skulle utebli efter olyckan. Men det blev tvärtom.
– Folk kom ju och ville se var det hade hänt, vilket kändes för jävligt. Alltså inte att det kom besökare utan att det var olyckan som drog. Det var så otroligt tragiskt och jobbigt, säger Ana Wahlström.
Lasse, mannen som blev av med sin vänstra arm när krokodilen bet till, har tagit förlusten med fattning. Som arkitekt behöver han kunna rita. Det gör han med högerhanden.
– Han har haft en så otroligt vacker inställning till livet och den här händelsen. Kan man bli förbannad på krokodilerna?
– Nej det går ju inte. Om de ser något spännande som rör sig över ytan så hoppar de ju upp och kollar vad det är. Det är instinkt.
– Vi har inte haft en sådan här olycka på 40 år och nu har vi byggt om så att det inte kommer att upprepas.
Vem är Ana Walström?
- Ålder: 39 år.
- Familj: Erik och dottern My, 2 år.
- Bor: Huddinge.
- Gör: Jobbar på Skansen-akvariet tillsammans med pappa Jonas Wahlström. Har varit aktuell för att ta över rodret efter pappa i flera år nu. Det är fortfarande aktuellt.
Att Ana skulle ta över efter sin pappa på Skansen har inte varit självklart. Hon har pluggat till lärare och jobbat som säljare. Men det kanske ändå alltid har varit meningen att hon skulle återvända till Skansen-akvariet.
– Det är ju det det handlar om här, att kunna förmedla kunskap och ett budskap. Så jag har ju nytta av min bakgrund.
Jobbar din bror också med djur?
– Nja, han håller på med djur på sitt sätt. Han har en sushirestaurang på Götgatan.
Skansen, och akvariet är, precis som många andra liknande verksamheter hårt utsatta i corona-tider. Så Ana sitter och jobbar med olika lösningar som kan fungera under rådande förhållanden. Som till exempel guidade turer för högst två personer. Men hon arbetar fortfarande som djurvårdare.
– Vi är inget stort företag så vi får göra allt själva.
Eftersom hennes man varit bortrest på coronarelaterat blixtuppdrag har det blivit ännu mer tid med dottern My. Gärna till 4 H-gården i Huddinge.
Är inte det lite mesigt?
– Inte om man älskar getter och höns. Det började i en liten annan ände för mig.
Fem snabba frågor till Ana Wahlström
Favoritdjur?
– Getter. Men jag byter favoritdjur en gång i halvåret. Jag är helt helt otrogen på det sättet.
Oanad talang?
– Jag kan lägga ett tusenbitarspussel på en kväll. Sedan har jag i alla fall kunnat alla världens flaggor. Om jag hade fått lite tid på mig att plugga så tror jag att jag skulle kunna fräscha upp den talangen.
Vad är du rädd för?
– Oj, en massa saker. Men mest för att något ska hända de jag tycker om. Och jag är lite rädd för hästar.
Resmål?
– Jag har alltid velat åka till Island, dit har jag inte hunnit än. Men jag älskar att vara i Polen. Jag har varit där mycket med jobbet och då har det blivit att jag återvänt med familjen. Sopot är till exempel en favorit.
Vision för Skansen-akvariet?
– Jag säger att vi ska fortsätta göra det jobb vi gör bra redan idag.