Fyraåringar på äldreboendet? Här gör barnens besök de gamla piggare

Efter reklamen: Se också: Fallkurs för äldre – så ramlar du rätt

Ballonger, varmkorv och glada skratt fyller den stora trädgården som hör till äldreboendet Attendo Maria Winkvist i Norrtälje. Det är dags för den årliga Attendo Lunken, och vädergudarna ler mot gårdens äldre och barnen från förskolan Vildnissarna som är på besök.

Alla har fått en nummerlapp och 74-åriga Claes S:t Clair siktar noga mot basketkorgen från sin rullstol innan han kastar iväg bollen, ivrigt påhejad av femåringarna Wilma Eliasson, Axel Lindblom och Othilia Matton.

– Heja, heja, ropar äldreboendets personal till alla som är på ingång mot mållinjen, innan motionärerna serveras diplom och kokt varmkorv med bröd.

Det är såklart inte fest varje dag på äldreboendets gård, men det är väldigt ofta fullt av lek och stoj.

Korvgrillning och luciafirande ledde till tv-serie

Det här är äldreboendet som medverkade i tv-serien Fyraåringarna på äldreboendet. Samarbetet med förskolan fortsatte även efter att tv-kamerorna slocknade.

– Ja, egentligen hade vi ju ett samarbete långt innan vi fick frågan om att vara med på tv. Äldreboendet byggdes för 10 år sedan och förskolan var vår närmaste granne. Det började med att vi bjöd över barnen för att grilla korv med oss. Sedan hade vi gemensamt luciafirande och julgransplundring också, säger Ingela Unosson, 52, som är konceptansvarig på boendet som har profilen sport och spa.

nöjeMikael Sandström fyller 65: ”Man ska inte varva ner – man ska varva om”

Det pågående samarbetet och närheten till förskolan bidrog till att äldreboendet valdes ut att medverka i TV4:s serie. Inspelningarna pågick fem dagar i veckan i sex veckors tid.

– Det var jätteroligt, och det var lite jobbigt ibland för våra gamla att orka med. Men de älskade det! Jag lärde mig också mycket, exempelvis att inte alltid vara så snabb med att hjälpa till. Våra gamla klarar mycket mer än man tror, och de växte mycket under inspelningsveckorna när de fick hjälpa barnen vid matbordet. De klev ur sin egen trygghetszon.

Claes S:t Clair: ”Barnens besök livar upp vardagen”

Claes, som var en av de äldre som medverkade i tv-serien, nickar och säger att det var så roligt att umgås tätt med fyraåringarna. Det bjöds på allt ifrån maskerad med dansstopp och båtutflykter, till utflykter i naturen och gemensamma måltider.

– Vi fick liksom våra egna ansvarsbarn. Jag hade en pojke som heter Vincent som tydde sig extra mycket till mig. Vi blev jättegoda vänner och han har till och med hälsat på hos mig efteråt, säger han.

Claes har bott på äldreboendet i sex år, sedan han fick svårt att klara sig efter en stroke.

– Jag var 67 år när jag blev sjuk under skidresa i fjällen. Min dotter var också med. Själv minns jag ingenting, men jag hade rasat ihop utanför ytterdörren till stugan. Det fanns människor runt mig som såg till att larma ambulans och jag har fått veta att jag låg medvetslös på sjukhuset ganska länge innan jag vaknade upp. Då kunde jag knappt lyfta huvudet från kudden, säger Claes och berättar att han kämpat och tränat varenda dag för att bli allt rörligare.

Han har alltid varit en aktiv person, som både åkt skidor och seglat mycket.

– Som tur är har jag en positiv grundsyn på livet, och jag trivs otroligt bra på äldreboendet. Det är extra roligt när barnen kommer. Barn är så direkta och de ser på oss gamla som vilka vuxna som helst. De ser ingen skillnad på oss för att vi är gamla och deras besök livar upp vardagen, säger Claes.

Ingela Unosson säger att barnens raka frågor ofta ger upphov till diskussioner och de gamla svarar mer än gärna på barnens funderingar.

hälsa10 enkla övningar som förbättrar minnet

– De kan fråga en person som har ett amputerat ben ”Varför har du inget ben?” De är rättframma och tassar inte runt som katten kring het gröt, som vuxna ofta gör. De gamla svarar gärna på barnens frågor. De känner sig sedda och behövda och lever upp av besöken, säger hon och berättar att de gamla tycker om att titta på tv-programmet som spelades in i huset.

– Vi spelar fortfarande upp programmen lite då och då!

Yvonne Nyqvist, 80, och Anita Säberg, 74, har inte varit med i tv-programmet med fyraåringarna, som numera är åtta, men de får träffa förskolebarn varje vecka och uppskattar besöken. Gården står dessutom öppen för lek så ofta förskolebarnen vill. De har till och med egna små cyklar på äldreboendet.

Umgänget med de äldre utvecklar barnens empati

Just den här dagen har Axel, Othilia och Wilma färglagt bilder och spelat Memory med Yvonne och Anita.

– Jag och Wilma vann! skrattar Othilia och Axel säger att han tycker bäst om att vara ute och leka.

När det är dags att gå ut frågar Wilma ”Får jag hålla din hand?” och sträcker ut handen mot Anita, som snart har ett barn i var hand.

Förskolläraren Dimen Mustafa, 30, ler och säger att ett syfte med samarbetet är att barnens empatiska förmåga utvecklas.

– De får lära sig att vänta och att hjälpa till. Ibland kanske ett barn vill hjälpa till med att skjuta en rullstol och de lär sig att allt inte behöver gå jättefort. Barnen tycker mycket om att hälsa på hos de gamla och berättar alltid för kompisarna att de träffat Anita, Claes och Yvonne, säger Dimen och berättar att alla barn på för­skolan får hälsa på i äldreboendet och att de nästan dagligen nyttjar gården för lek.

Här finns side by side-cyklar där barn och gamla kan cykla tillsammans, och barnen får testa permobiler tillsammans med en vuxen.

– När barnen leker på vår gård ser jag dem genom fönstret från mitt rum och det är så roligt. Jag trivs jättebra på det här boendet, säger Yvonne.

Hon berättar att hon i många år jobbade i en bokhandel, det var hennes drömjobb.

– Jag har alltid älskat att läsa böcker och i mitt jobb fick jag både åka på bokmässor och träffa många författare. Jag har haft ett jättebra liv med två lyckliga äktenskap. När jag blev änka för andra gången flyttade jag från Roslagskulla hit till Norrtälje. Till och med här mötte jag människor som kände igen mig från bokhandeln, säger Yvonne och berättar att då blev hon glad.

– Visst händer det att man blir deppig ibland, men då tar jag fram allt positivt jag varit med om. Jag har haft ett så bra liv.

Barnen får de gamla att kliva ur sin trygghetszon

Anita, som gått bredvid och lyssnat, säger att även hon har levt ett rikt liv.

– Jag har varit skådespelare nästan hela mitt liv. Jag gick scenskola i Göteborg och har jobbat på många av de kända scenerna. Skåde­spe­landet var både mitt jobb och min hobby, mina barn fick ofta följa med på jobbet. Jag började spela teater redan i skolan. Vi hade jätteroligt, men kämpigt också, man skulle ju öva, öva och öva, skrattar Anita och säger att hon har väldigt roligt på äldreboendet också.

– Jag brukar bada på spat som finns i huset. Det är mysigt. Och sedan är det ju så kul att det alltid är olika upptåg på gång.

Förutom sångstunder och lek väntar både diskodans och halloweenparty för barn och gamla. Alla ser fram emot att klä ut sig och fira tillsammans.

– Barnens besök piggar upp oss, man blir så glad av att ses, säger Anita.

Hon kastar bollen i basketkorgen och styr sin rollator mot mål, där personalen skanderar ”Anita! Anita!” och ger henne ett diplom. Anita ler som solen och utbrister:

– Vilken härlig dag!

Efter reklamen: Det här är ålderism