Anna växte upp med en alkoholiserad mamma – valde själv ett helnyktert liv

Det är 1980-tal i en liten by i Ångermanland. Anna Carlstedt sitter inne på kontoret hos kuratorn i skolan där hon går. För allra första gången berättar hon för en vuxen om hur hon har det hemma.

Hon berättar att hennes mamma är så djupt nere i sin beroendesjukdom att situationen där hemma har blivit helt ohållbar. Hon berättar att det är hon själv som måste sköta hushållet, handla och laga mat, passa sin lillebror – och dessutom ofta ta hand om sin mamma och se till att hon har fria luftvägar när hon ligger utslagen i soffan. Anna hoppas att hon ska få hjälp, men reaktionen blir inte den hon förväntat sig.

– Kuratorn sa något i stil med ”nämen din mamma är ju lärare, jag känner henne och hon har absolut inga sådana problem”. Jag fick gå ut därifrån och hem igen och efter det tog det många år innan jag pratade med någon om vad vi gick igenom, säger Anna.

Ingen pratade om alkoholberoende

Anna föddes i början av 70-talet och så länge hon kan minnas hade hennes mamma periodvis stora problem med alkohol. Anna beskriver sin mamma som en person som aldrig blev bakfull och vars kropp aldrig sa ifrån när det hade blivit lite för mycket. Därför hamnade hon snabbt långt nere i beroendet. Anna vet i dag att hon var långt ifrån ensam om att växa upp i ett hem kantat av missbruk, men då var det ingenting man pratade om överhuvudtaget.

Efter reklamen: Se video: Maria drack en bag-in-box om dagen: ”Alkoholen var min bästa vän”

– Det var aldrig någon som frågade om det utan det här var som ett slags officiell hemlighet som många av oss gick och bar på. Det var absolut tabu att säga något om det.

Hotade med att ta sitt liv

Anna blev en expert på att dölja det som pågick där hemma. Hon bjöd aldrig hem kompisar, hon täckte upp och hittade ständigt på orsaker till att hennes mamma var sjuk. Viljan att skydda sin mamma blev väldigt stark och i dag är det tydligt för Anna att hon hamnade i ett medberoende som det tog många år att ta sig ur. När hon till sist vågade föreslå för sin mamma att hon borde söka hjälp, slog mamman allt ifrån sig.

– Hon började hota med att om jag berättade det här för någon skulle hon ta livet av sig. Det kan låta brutalt, men det är väldigt vanligt. För henne var det helt otänkbart att någon utomstående skulle få veta.

Valde tidigt att inte dricka

Uppväxten präglade Anna på många sätt. Ett av de tydligaste är att hon själv tidigt valde att inte själv dricka alkohol. Det var inte ett helt enkelt beslut eftersom alkoholnormen var så stark bland ungdomar på den ort och i den tidsanda hon växte upp. Ändå var hon bestämd med att inte riskera att alkoholen skulle fördärva hennes liv på samma sätt som den hade fördärvat hennes mammas.

samhälle35 procent har försökt dra ner på alkoholen – så lyckas du

– Jag har alltid haft något rebelliskt i mig och jag vill inte bara göra som alla andra hela tiden. Jag tror att jag har det efter min farmor och mormor som båda valde sina egna vägar i livet. Så jag ställde mig utanför alkoholnormen och var beredd att betala priset för att göra det. Jag kunde bara inte förmå mig att dricka samma sak som hade förstört min mammas hälsa, jobb, vänskapsrelationer och ekonomi. Jag förstod aldrig vitsen med att hälla i mig det som förstörde vår familjs liv helt enkelt.

Engagerade sig i nykterhetsrörelsen

I tonåren började Anna i stället att engagera sig i nykterhetsrörelsen IOGT-NTO. För att bli medlem krävdes total nykterhet och för Anna var det en lättnad att få komma in i ett sammanhang där ingen alkohol förekom. Hon hittade en gemenskap där hon fick spela teater, åka på läger över hela världen och möta vuxna ledare som var nyktra. Ändå vågade Anna inte ens här prata om det som försiggick där hemma.

– Senare har det visat sig att många av oss som sökte sig till rörelsen hade samma bakgrund, men det pratade vi inte om förrän vi hade blivit unga vuxna. Det var tabu även inom rörelsen.

Blev första kvinnliga ordföranden

På 1990-talet var Anna en av de medlemmar som kämpade hårt för ett öppnare klimat inom organisationen.

– Vi ville tillbaka till rötterna. IOGT bildades på 1800-talet av Olof Bergström, som själv var alkoholist. Han flyttade till USA senare och söp ihjäl sig. Men det fick man absolut inte prata om inom organisationen, det var en stark kultur av att ”vi är minsann lite bättre människor för att vi inte dricker”. Många av oss drev då stenhårt på att nykterhet inte alls har med moral att göra.

Senare, när Anna själv blev organisationens första kvinnliga ordförande år 2009, jobbade hon hårt för att man skulle värva medlemmar som hade ett missbruk i bagaget.

– Det blev ett jäkla liv i organisationen, men snart kom riktigt gamla medlemmar fram och sa: ”Det var precis därför jag gick med i organisationen, för att min pappa söp så mycket. Det var katastrof hemma men ingen pratade om det. Hur kan vi hjälpa till?”. Det var fantastiskt. Många insåg då att vi inte var så olika som de kanske hade trott och vi kunde faktiskt börja prata om det här som så många av oss delade.

Började berätta sin egen historia

För Anna fortsatte samtidigt kampen om att övertala sin mamma att söka hjälp. Men alla försök var förgäves och år 2005 gick hon bort, 62 år gammal och med över 30 års missbruk bakom sig. Först då kände Anna att hon kunde börja berätta öppet om sin egen historia.

– Det kändes viktigt för mig att göra det eftersom jag ville visa att det här kan drabba precis vem som helst. Vi var en utåt sett välfungerande familj, mina föräldrar hade bra jobb och vi bodde fint. På 70-talet förknippades alkoholberoende med social misär och gubbarna som satt på parkbänken. Jag ville visa andra barn att det går att få hjälp, att det inte är deras fel och att de inte behöver skämmas.

samhälleAnnelie var i alkoholens våld – nu kämpar hon för att bli förlåten av barnen: ”Måste ge dem tid”

Annas pappa tyckte först att det var jobbigt att hon så uppriktigt berättade om sin barndom. Skulle inte andra undra varför han inte satte stopp för sin dåvarande hustrus beroende?

– Men alla som lever med en beroende person vet att man inte kan hjälpa den personen om han eller hon inte själv vill. Min mamma ville aldrig ta sig ur det, så pappa hade inte en chans att hjälpa henne.

Vill inte tappa kontrollen

För Anna har det aldrig varit ett alternativ att dricka alkohol. Hon har än i dag aldrig ens smakat, trots att hennes man är krögare och verkar i en bransch där mat och dryck hör tätt ihop.

– Jag har aldrig känt att jag vill testa. För mig är alkohol förknippat med så mycket negativt, även om jag senare i livet har lärt mig att alkohol också kan vara en guldkant på tillvaron för många. För egen del känner jag fortfarande väldigt starkt att jag vill ha koll på läget. Ibland får jag frågan om jag blir illa berörd av att folk dricker i min närhet, men det beror ju på vilket sätt de dricker. Jag har absolut inga problem med att folk dricker vin till maten, men jag tycker att det blir problematiskt när alkoholen tar över helt.

Upplever att samhällsklimatet har förändrats

I perioder har Anna känt sig utanför i vissa sociala sammanhang till följd av sitt beslut att inte dricka. Hon konstaterar att alkoholnormen i samhället är stark och att alkohol är en stor del av våra högtider och andra festliga sammanhang. Idag upplever hon att klimatet har förändrats och att hon inte blir ifrågasatt lika ofta.

– Nu är det helt odramatiskt, nästan så att folk tycker att det är lite coolt. Men när jag var tonåring och ung vuxen var det jättesvårt. Folk antog jämt att jag var gravid eller hade magsår eller var chaufför för kvällen. Folk blev stressade när de fick reda på att jag bara inte ville dricka. Men det tycker jag är helt borta i dag.

Anna tror att det har att göra med att många offentliga personer har gått ut och pratat om baksidorna med alkohol. Att kunskapen hos exempelvis vårdpersonal, skolsköterskor och lärare också har ökat kan vara en annan bidragande orsak.

Rädsla för att tycka om alkohol

För hennes del har avståndstagandet till alkohol också att göra med en liten, men reell, rädsla över att historien ska upprepa sig.

– Tänk om jag testar och tycker att det är världens bästa grej? Det hade varit så jäkla onödigt. Jag kan ju ha ärvt min mammas gener och det är ingenting jag har lust att undersöka. Nu är jag 51 år gammal, varför skulle jag börja nu?

Anna uppskattar att det numera finns goda och kvalitativa alternativ till alkohol på många restauranger.

– För 30 år sedan fick man dricka vatten, men nu finns det fantastiska alkoholfria alternativ som man har lagt mycket omsorg på. Det finns ju både vin, öl och cider som är alkoholfria nu, det gör det mycket lättare att vara nykterist.

Svårt att förstå mammans val

Även om hennes mammas alkoholism i hög grad har påverkat Anna och de val hon har gjort i livet, säger hon sig inte hysa vare sig agg eller bitterhet. Men när hon själv fick barn – hennes två söner är numera vuxna – började hon på allvar fundera över de val hennes egen mamma hade gjort.

– Det blev omöjligt för mig att förstå hur man kan välja bort sina barn. Det är så otroligt svårt att begripa och där ligger också förklaringen till varför det är så svårt att sluta. Vi som har levt nära en alkoholist vet att i ena vågskålen ligger din familj och hälsa, dina vänner och ditt jobb. I den andra vågskålen ligger flaskan. Och för den som är beroende är det helt självklart att välja flaskan, trots att det utifrån är nästan omöjligt att begripa det valet. Jag fick gå i terapi för att förstå hur hon kunde välja bort oss.

Efter reklamen: Se video: Här är 8 tecken på att du dricker för mycket alkohol

Viktiga insikter och lärdomar

I dag kan Anna se att hennes uppväxt också har gett henne bra erfarenheter och lärdomar.

– Att leva i en ständig väntan på nästa katastrof gör att jag fungerar bra när katastrofen väl kommer. Jag börjar bara jobba och ta itu med saker. Jag tror att jag hade varit suverän på ett fältsjukhus till exempel. Och så är jag inte heller så dömande, jag vet att varenda människa kånkar runt med sitt bagage. Vi får vara snälla och varsamma mot varandra.

Kommer aldrig att testa

Några planer på att testa alkohol har inte Anna. Hon trivs med sitt beslut och har aldrig ångrat det. Som tidigare ordförande för IOGT-NTO är hon glad för den relativt återhållsamma svenska alkoholpolitiken.

samhällePsykologens tips: Så hjälper du en anhörig eller vän som dricker för mycket

– Jag älskar Systembolaget, det är en så fin uppfinning. Ja, det är lite krångligt och det är lite dyrt, men det är solidariskt. De allra flesta klarar av att hantera alkohol, men väldigt många gör inte det. Då kan vi andra gott tycka att det är lite krångligt.