Psykologens tips: Så hjälper du en anhörig eller vän som dricker för mycket

Om man är orolig för att en person i ens närhet dricker för mycket är det en god idé att ta upp frågan med henne eller honom – oavsett om det känns jobbigt på förhand. Det slår Sara Wallhed Finn, psykolog och medicine doktor på Beroendecentrum i Stockholm, fast.

– Att uttrycka oro innebär en väldigt stark förändringspotential. Många som söker hjälp gör det för att någon de bryr sig om har uttryckt oro, säger hon.

Efter reklamen: Se också: Maria drack en bag-in-box om dagen: ”Alkoholen var min bästa vän”

Så pratar man med anhörig om alkoholberoende

Det är med andra ord viktigt att ta upp sin oro, men minst lika viktigt är det att tänka på hur man gör det. Att ställa sin anhöriga eller vän mot väggen är inte särskilt lyckat. Tänk i stället på hur du själv hade velat att en anhörig tog upp det om rollerna var omvända.

– Konfrontativa metoder ska vi inte ägna oss åt. Det kan leda till att man låser fast positionerna. Att däremot uttrycka en oro, omsorg och utgå från att beskriva det man själv har observerat brukar fungera bra.

samhälle35 procent har försökt dra ner på alkoholen – så lyckas du

Tidpunkten är också avgörande.

– Ta inte upp det på kvällen när personen är berusad, utan vänta hellre till dagen efter när han eller hon har nyktrat till. Hitta en schysst plats där du kan uttrycka din omsorg och oro för personen. Försök att undvika generaliseringar utan beskriv bara vad du har sett.

Alkoholberoende fortfarande stort stigma

Alkoholberoende är fortfarande starkt stigmatiserat i vårt samhälle, poängterar Sara. Medan stigmat kring exempelvis depression och annan psykisk ohälsa har lättat de senaste åren, lever det kvar kring beroende.

– Det hänger ihop med en rad olika faktorer. I Sverige bidrar kopplingen till social problematik. Även om vi vet att alkoholberoende slår igenom samhällsklasser och finns överallt, har många kvar bilden av att det är mannen på parkbänken som har problem – inte vi andra. En annan faktor är okunskap om att det finns olika svårighetsgrader av alkoholberoende. Också uppfattningen att man inte kan repa sig från ett beroende – vilket är helt felaktigt – bidrar också.

Stigmat leder till att många drar sig för att prata om att de dricker för mycket och även söka hjälp.

– Det finns en skam kring alkoholberoende på ett sätt som det inte gör för andra vanliga hälsoproblem. Det kan ha att göra med rädsla för hur andra ska reagera om man berättar och många känner att det inte finns någon att prata med om sina alkoholvanor. Om vi skulle få till fler samtal med varandra om alkoholvanor tror jag att det skulle leda till en hel del positiv – vi skulle kunna minska stigma och fler skulle kunna känna stöd i sina funderingar kring förändring.

Extra skamfullt för kvinnor som har ett beroende

Särskilt skamfullt kan det vara för kvinnor att berätta att de har ett beroende. På Beroendecentrum där Sara jobbar har man genomfört studier som visar att både män och kvinnor anser att alkoholberoende är mer stigmatiserat för kvinnor.

samhälleIda Högström var medberoende: ”Det som hände hemma fick man inte berätta för någon”

– Jag tror att det hänger ihop med den traditionella kvinnorollen, att det är skamligt att förlora kontrollen. Det finns en tydlig koppling till den historiska uppfattningen att ett beroende hör ihop med moraliskt förfall, att man är en svag person. För män har det länge varit mer accepterat att bli berusad, medan kvinnor gärna får dricka så länge det är måttligt. I en studie jag håller på med nu är kvinnorna också mer rädda för konsekvenserna av att söka vård än männen. Det kan exempelvis handla om en rädsla att förlora vårdnaden om barnen, och det gör att de väntar längre med att söka vård.

Efter reklamen: Se video: Här är 8 tecken på att du dricker för mycket alkohol

Så vad ska man göra om en person i ens närhet inte vill prata när man för frågan på tal?

– Släpp det här och nu och fråga om man kan ta upp ämnet igen senare. Om man märker att det fortsätter hända incidenter, men personen inte vill prata om det kan man prova att ändra sitt eget beteende. Exempelvis kan man välja att inte dricka med den personen, utan hitta på annat i stället. Om man inte når fram med ord kan man säga att man kanske inte vill ses fredag kväll över ett glas vin, men gärna lördag morgon för att ta en promenad.

”När det var som värst drack jag åtta flaskor vin om dagen”

hälsaCatrine slutade dricka tack vare Maria och en app

Och om ilska eller irritation är den första reaktionen – vad gör man då?

– Man kan prova att spegla reaktionen – exempelvis genom att säga ”jag märker att du tycker det är jobbigt att prata om dina alkoholvanor”. Om det ändå är svårt att komma vidare kanske man får släppa det för nu. Du kan testa att ta upp frågan vid ett annat tillfälle och vänta inte för länge. Att prata om det är ju också ett sätt att avstigmatisera beroendeproblematiken. Vi skulle exempelvis aldrig tveka att fråga någon som brutit armen hur den personen mår, men när det gäller alkohol tror jag att många drar sig för det. Det är synd.