36-åriga Anna får Allers guldhjärta: ”Jag vill sprida glädje till äldre”

Efter reklamen: Se också: Pausgympa

I matsalen på äldreboendet Smeden blandas ett sorl av skratt och prat med musiken i bakgrunden. Ett 40-tal personer är samlade här. Förutom dem som bor på boendet har seniorer från hela kommunen slutit upp för att delta i dagens sittgympa.

– Det här är veckans höjdpunkt på måndagar och torsdagar, säger Anna Hilmersson, och kramar om en av deltagarna.

Anna Hilmersson är Vardagshjälte i Kil

Att denna 43-åriga tjej har de äldre i fokus och sprider glädje i sitt jobb, kan ingen undgå att se. Anna älskar sitt jobb som undersköterska, hela hon utstrålar livsglädje då hon går runt i lokalen och tar sig tid att prata lite och dela ut en kram eller två, och det är med både stolthet och ödmjukhet hon kommenterar den uppmärksamhet hon fått.

I år har hon fått Allers Guldhjärta och i fjol ett diplom från Kils kommun, som i september utsåg henne till den allra första mottagaren av kommunens nyaste utmärkelse, Vardagshjälte i Kil.

– Jag blir jätteglad, men samtidigt lite genererad. Jag har väl inte gjort något speciellt? säger hon.

I motiveringen står bland annat: ”Anna Hilmersson får utmärkelsen Vardagshjälte i Kil för sitt initiativ och arbete med nostalgikvällen för äldre i kommunen. Anna och dem hon engagerat har visat att alla vi kan göra skillnad genom att ta initiativ och ställa upp för varandra. Tillsammans är ledordet, både i genomförandet och upplevelsen för de äldre”.

Sommarkollo för seniorer lockar

samhälleSommarkollot som lockar pigga seniorer

Bakgrunden till utmärkelsen är festligheter för kommunens äldre, oerhört uppskattade evenemang som blivit en stor succé.

– Många äldre är ensamma och har det tufft ekonomiskt, och skulle aldrig ha ekonomi att göra något sådant om de vore tvungna att betala för det, så jag gjorde detta för att ge våra äldre något roligt att se fram emot, säger Anna.

Hur fick hon då denna tanke, en idé som av vissa sågs som en omöjlig uppgift att genomföra? Allt började med att hon år efter år såg andra kommuner genomföra arrangemang, och tänkte att detta måste väl även kunna göras här i Kil?

Så en dag för sex år sedan, skrev Anna ett antal inbjudningskort och delade ut till boenden inom det hemtjänstdistrikt hon själv arbetade i, och så satte hon upp affischer här, på äldreboendet Smedjan: Hon skulle arrangera seniorcruising, i klassiska raggarbilar.

– Det var på vinst och förlust. Jag funderade nog hur detta skulle gå – kommer det att vara något intresse? Eller blir det den flopp som vissa siade om?

Fixade sponsorer på egen hand

Anmälningarna började att trilla in, hon fick fullt upp med att söka personer med raggarbilar, som kunde köra de äldre. Samtidigt gällde det också att få ihop fika till alla som anmält sig, så hon började leta sponsorer. Ett företag sponsrade räkor, en mataffär hjälpte till med bröd och fika. Hon lyckades låna ihop bord och stolar och de dukade upp långbord nere vid vattnet.

Den sommarkvällen 2018 fick ett 40-tal seniorer möjlighet att delta i nostalgikvällen, och det blev succé.

– De sken upp när de fick åka raggarbil, sitta och äta räkmackor med utsikt över vackra sjön Fryken. Deras leenden och den tacksamhet de utstrålade gav mig så mycket glädje – jag kände att det var så rätt att arrangera den här kvällen.

Det lyckade evenemanget 2018 gjorde att Anna beslutade sig att göra om alltihop sommaren därpå. Då fanns fler anmälda och det krävdes mer planering.

samhälleLisbeth blev trubadur efter pensionen: ”Scenskräcken har jag lärt mig hantera”

Det vinnande konceptet upprepades, hon sökte sponsorer och fick nu även kommunbor att ställa upp, för ryktet efter festen året innan hade spridit sig, föreningar, företag och privatpersoner frågade om det fanns något de kunde hjälpa till med.

En av Annas vänner tog semester för att kunna vara med och genomföra arrangemanget. När Anna såg den stora uppslutningen, och den glöd medborgarna spred till de äldre, blev hon överlycklig.

– Jag minns så väl en farbror. Han varken log eller sa något de gånger jag besökte honom, men när han klev in i raggarbilen sken han upp som en sol och oj, vad mitt hjärta mådde bra.

Anna, som i vanliga fall inte har nära till gråten, berättar att den kvällen rann tårarna.

– Jag bölade så jag tjöt.

Hon ler, och just hennes glädje och närheten till skratt, är något alla i hennes närhet känner av – inte minst i jobbet inom hemtjänsten. Där har hon arbetat hela sitt yrkesverksamma liv, och hon kan inte tänka sig något annat.

– Som liten hjälpte jag äldre människor att ta upp saker från en hylla i en butik, eller om något tappade en sak på golvet, då tog jag upp den. Jag ville hjälpa dem.

Årets undersköterska i Kil

Redan då hon var fyra år gick hon till äldre grannar och fikade, satt med vid bordet och drack kaffe. Alla sa under uppväxten till henne: ”Du måste jobba med äldre”.

– Jag har inte vetat något annat, så jag har liksom vuxit in i yrket. Och vet man inte annat blir det svårt att göra något annat, säger Anna och sätter sig ner för att delta i dagens stolgympa.

Hennes stora kärlek till de äldre, liksom arbetsglädjen hon känner har även tidigare uppmärksammats. Kils kommun valde 2018 Anna till Årets undersköterska, ett pris hon då delade med en annan kollega.

– Jag älskar att gå till jobbet, och att få vara med de äldre. Att skratta och sjunga och kanske dansa en sväng när jag kommer på besök, säger hon, och förklarar att hon inte vill stressa då hon är hos de äldre, hellre försöker hon ge dem den där lilla extra tiden.

– Visst, ibland kanske min matrast blir kortare för att jag prioriterar att stanna lite längre, men det är det värt. Att se deras glädje övervinner allt. Våra äldre är väldigt ensamma och ger man några minuter extra för att prata, då förgylls deras dag.

Som för så många i vårt land blev åren 2020, 2021 och 2022 väldigt annorlunda för kommunernas omsorgstagare. Evenemang av olika slag ställdes in och för många äldre blev ensamheten påtaglig.

Ny nostalgikväll med liveband

När människor i fjol återigen kunde börja träffas, insåg Anna att många av de äldre som deltagit i hennes evenemang, åren innan pandemin inte längre fanns kvar. Hon beslutade sig då för att göra något för dem som ännu finns kvar, och ville hitta ett sätt att ge dem det där ”lilla extra” efter tre år utan cruising.

– Så i fjol bestämde vi att nu skulle det bli tre partytält, långbord med mat, och ett band som skulle spela.

relationerMakarna Flodström brinner för veteranbilar: ”Vår Volvo PV är som ny”

Hon började skriva i Facebookgruppen för alla som bor i Kil att hon sökte sponsorer, och att det behövdes hjälp att rodda ihop dagen. Många skänkte pengar till bandets spelning och matinköpen, eftersom menyn i fjol var kycklingkebab, kaffe och fikabröd. Det blev dyrare denna gång.

Många av de äldre i Kil pratar fortfarande om allt de upplevde, och längtar efter att kunna vara med nästa gång det är nostalgikväll.

– Alla som var där log, och visade sin tacksamhet på så många sätt – och det är det bästa pris man kan få, poängterar Anna, som är tacksam över att de haft solsken och fint väder vid samtliga tillfällen. Hon har en egen förklaring till just detta, kan hända har hennes pappa, som gick bort då Anna var 20 år, något med saken att göra ...

– Han sa att solen alltid ska lysa över mig, oavsett vad jag gör. Och det har stämt i de här fallen. Även om det har regnat dagen innan nostalgikvällen och dagen efter, så var det uppehåll när vi genomförde den. Vi har haft turen med oss.

Hon har fått mycket ros, men även ris. Stundvis kan hon känna att det är tråkigt att vissa inte kan se att hon inte gör detta för att hon vill stå i centrum. För hon är inte ute efter att få en klapp på axeln eller glada hejarop. Hon har skapat sina arrangemang med de äldre i fokus, för att ge dem glädje i livet.

– Klart jag blir ledsen när jag hör sådant, att det pratas om mig, och inte i de bästa ordalag. Att jag ”tror att jag är något”. Men då vill jag säga: Kom och var med, gör något ni också. Sprid glädje till alla våra äldre. Det kostar din tid, men du får leendet som du bär med dig resten av livet. De har byggt upp samhället och gett oss så fina möjligheter, de är stommen i allt det vi har. Jag vill kunna ge tillbaka något, det är de värda.