Lästips:NYTT! Korsord Relationsproblem Vänner för livet Vår familj Föräldraskap Att leva med missbruk

Ylva: Jag blev åldersdiskriminerad – chefen ville ha bort mig

03 nov, 2024
author Anonym läsarberättelse
Anonym läsarberättelse
Foto: TT/Shutterstock (Fotot är arrangerat)
Kunskap och erfarenhet räknades inte längre. Chefen ville bara ha unga medarbetare.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Se också: Det här är ålderismBrand logo
Se också: Det här är ålderism

Efter 25 år på samma företag där jag alltid trivts så bra förändrades arbetsmiljön.

Hela branschen hade genomgått en förändring och mycket ny teknik hade kommit till.

Mina närmaste chefer hade gått i pension och den nya chefen hade ett helt nytt sätt att styra och se på företaget.

Mitt kunnande om branschen uppskattades inte längre. Nu var man bra om man var snabb med de nya dataprogrammen och att bevaka sociala medier.

Företaget hade därför anställt många unga med sådan kunskap. Det var inte så att jag plötsligt gjorde ett dåligt jobb utan mer att jag inte riktigt passade in i den trendiga miljön.

På utvecklingssamtalet med min nya unga chef fick jag först veta att han var väldigt nöjd med hur jag skötte mitt arbete och han visste att mina kunder var nöjda.

Men han föreslog ändå att jag skulle tacka ja till det förmånliga erbjudandet om att gå tidigare i pension.

Tre kollegor hade redan gjort det men de hade inte haft lika många år kvar till pensionen.När han insåg att jag inte tänkte acceptera det förändrades han.

– Du ska inte tro att du kan sitta kvar här i evigheter när det finns så många yngre förmågor som vill ha din tjänst, sa han.

Han tänkte skapa den trendigaste reklambyrån med bara unga människor. Mötet med mig var därmed över. Jag lämnade rummet med nära till gråten.

Jag gick till Arbetsförmedlingen

Dagen därpå var jag tillbaka och gjorde mitt jobb som jag alltid gjort. När jag gick ut i fikarummet blev stämningen tryckt.

Annons

Vid lunch gick alla iväg utan att fråga om jag ville följa med och så fortsatte det. Hade alla fått order av chefen att frysa ut mig?

Efter tre veckor orkade jag inte längre. Man kan nog inte föreställa sig hur det känns att vara mobbad förrän man har varit med om det.

Jag blev sjukskriven. När jag satt hemma insåg jag att jag omöjligt kunde gå tillbaka. Om de inte ville ha mig där kunde jag inte arbeta kvar. Hur kunde min nya chef ha sådan makt?

Då jag inte hade en tanke på pension gick jag till Arbetsförmedlingen. Till min förvåning tipsade de mig om ett arbete som borde passa mig perfekt. Och jag fick jobbet!

Jag arbetar nu som informationsansvarig i kommunen där jag bor. Även där arbetar jag med unga människor och vi är ett härligt team som trivs ihop.

Chefens min när jag sa upp mig i stället för att tacka ja till hans erbjudande var underbar. Kanske borde jag ha tagit emot pengarna men min stolthet var större än så.

Jag behövde bevisa både för honom och mig själv att jag fortfarande har ett värde på arbetsmarknaden.

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]

Annons