Läsarberättelse: Efter bröllopet träffade jag mitt livs kärlek
Tomas och jag blev tillsammans sista året på gymnasiet. Vi var ett gäng kompisar som umgicks och nästan alla var tillsammans med någon i samma gäng. Det medförde att vi alla hade gemensamma vänner, men det föll mig aldrig in att jag skulle träffa någon annan kille än Tomas.
Tomas var alldeles underbar, men vi var väl inte stormförälskade. Vi tyckte väldigt mycket om varandra och var mer småförälskade, så som man var i unga år utan att det handlade om den stora passionen.
Se också: 7 oväntade par som fick barn tillsammans
När våra vänner började flytta ihop bestämde även vi oss för att det kanske var dags. Tomas hade kommit in på en internutbildning på ett större industriföretag och hade fast lön, medan jag själv gick på universitetet.
Ville bjuda vännerna på ett roligt bröllop
Vi levde lyckliga i vår lilla lägenhet i över fem år innan vi bestämde oss för att köpa något eget och bilda familj. När vi hittade ett sött litet radhus i två våningar slog vi till och kort därefter bestämde vi oss för att det kunde vara dags även för bröllop. Flera av våra vänner hade redan gift sig och vi ville ha ett stort bröllop där alla vänner kunde samlas och ha kul.
Bröllopet blev lyckat och vår bröllopsresa gick till Zanzibar i Indiska oceanen, precis såsom jag alltid hade drömt.
Det var först när vi var hemma igen som jag kände att något inte längre var lika spännande och roligt som förut. Jag insåg snart vad den känslan berodde på. Jag hade börjat jobba på en konsultfirma i ett mycket rutinerat team.
Han som ledde teamet hette Adam och var bland de läckraste jag någonsin hade träffat. Hans blotta närvaro fick mig att brinna inombords och jag blev röd i ansiktet bara han stod i min närhet eller tilltalade mig.
Överväldigades av starka känslor
Aldrig tidigare hade jag känt så här, men det var känslor som jag just då var tvungen att förneka. Jag hade precis gift mig med Tomas. Det jag kände kunde inte ha varit mer fel.
Jag älskade verkligen mitt jobb och borde ha varit lyckligast i hela världen. Min man älskade mig över allt annat och drömde om att vi snart skulle utöka familjen med småbarn. Vi hade lagt ett tillräckligt högt bud för att drömradhuset skulle bli vårt, så varför kunde jag inte bara nöja mig och njuta av tillvaron?
Problemet var att jag var så tagen av Adam att jag inte kunde koncentrera mig på något annat. Snart förstod jag att han märkte det. Han var visserligen inte gift, men dock tillsammans med en tjej på samma företag.
Kunde inte längre motstå varandra
En kväll var han och jag tvungna att arbeta över och jag behöver väl inte berätta att det var just den kvällen som förändrade våra liv. När vi satt och gick igenom alla rapporterna tillsammans blev det så att vi flyttade oss allt närmare varandra. Till sist var vi så nära att vi började röra vid varandra.
Flera år har nu gått sedan den kvällen och Adam och jag är ett lyckligt par. Vår kärlek och attraktion har varit så stark att vi tagit oss igenom alla de hinder som funnits i vår väg.
Själv fick jag lära mig att leva med alla de skuldkänslor jag kände när jag berättade för Tomas att jag ville skiljas. Mina föräldrar, som bekostat bröllopet, trodde att jag blivit alldeles galen och kände sig oerhört besvikna.
Efter att det kommit ut på kontoret att Adam och jag var ett par, och efter att Adams flickvän fått säga sitt om saken, var det inte längre läge för mig att stanna kvar på firman. Det var alltför känsligt och för att underlätta situationen för alla valde jag att sluta för att i stället söka mig ett annat jobb. Adam, som hade en viktig position, blev däremot kvar.
I dag vet jag att kärleken kan övervinna allt. Tomas blev visserligen chockad och hade svårt att hantera skilsmässan, men är i dag lycklig med en annan kvinna. Adam och jag fick tvillingar nästan direkt och vi har funderat över om de inte kom till just den där första natten på kontoret.
Det är aldrig fint att lämna någon när man precis har bestämt sig för att bygga upp ett liv tillsammans, men jag hade inget val. Om jag valt bort Adam skulle jag ändå aldrig ha kunnat bli lycklig med Tomas.
Känslor kan man inte styra över.
/Ester
