Läsarberättelse: Jag dolde den fruktansvärda sanningen för min vän
När jag körde hem från min syster Liz var jag så arg att jag skakade. Hur kunde hon! Hon hade inlett ett förhållande med min bästis Katarinas man. Och dessutom hade hon bett mig att inte avslöja något förrän Martin, Katarinas man, hunnit lämna Katarina.
Antagligen skulle Liz aldrig ha erkänt för mig om jag inte tagit dem på bar gärning. Under en trädgårdsfest hemma hos mig hade hon försvunnit. Katarina och hennes man hade varit bjudna och Katarina hade gått hem ensam, eftersom hon inte kunde hitta Martin.
Lite senare på kvällen hade jag förstått att Liz och Martin funnit varandra och försvunnit på en romantisk månskenspromenad som varade i flera timmar, och Liz avslöjade att hon var förälskad i Martin.
– Jag förbjuder dig att inleda ett förhållande med honom! Dels är han en skit som behandlar Katarina illa, redan innan han bedrar henne med dig. Och dels så gör du inte så mot min bästa väninna!
Liz bara mumlade avvärjande till svar.
Jag berättade ingenting
Jag tyckte verkligen att Martin var en tölp. Han klagade på allt som Katarina gjorde, allt hon sa eller tog på sig. Hon hade varit olycklig i flera år och jag hade flera gånger uppmanat henne att lämna honom. Men Liz hade i stället mött en uppvaktande, rolig och charmerande man – i samme Martin.
Efter festen hade jag inte hört av Liz på flera veckor. En dag passade jag på att knacka på hemma hos henne, eftersom jag hade vägarna förbi. Ingen hörde mig så jag öppnade dörren och ropade:
– Är du hemma?
Liz kom ut ur sovrummet insvept i ett täcke och sa hest:
– Det passar inte så bra just nu.
Jag trodde att jag skulle smälla av när jag skymtade Martin bakom henne. Han smet iväg medan jag och Liz storgrälade. Liz påstod att de älskade varandra och att Martin lovat att lämna Katarina.
– Tror du verkligen att han kommer att lämna Katarina bara för att han påstår det? Det är bara för att lura dig i säng, fattar du väl.
– Han behöver bara lite tid för att komma på ett snyggt sätt att avsluta det, utan att såra Katarina alltför mycket, sa Liz övertygat.
Och så bad hon mig att hålla tyst och inte berätta för Katarina innan Martin hunnit avsluta deras förhållande. Jag trodde inte mina öron och gick därifrån utan att svara, arg så att jag skakade och kunde knappt köra bilen hem. Men vad skulle jag ta mig till? Skulle jag ringa till Katarina och berätta om min syster och Martin, eller skulle jag låta allt bero?
Nästa morgon, som var en lördag, ringde Katarina storgråtande till mig och berättade att Martin lämnat henne. Kunde jag komma över? Jag ilade dit, såklart. Jag blev snart varse att Martin bara lämnat Katarina utan vidare förklaring än att han inte längre älskade henne. Förhållandet med Liz hade inte nämnt…
Jag sa heller ingenting, det var onödigt att sänka henne ännu mer. Jag försökte tala om för henne att hon var för god för Martin, men hon älskade honom fortfarande.
Kunde inte glädja mig
Veckorna förflöt, Katarina var förtvivlad och jag kände mig som en förrädare. Liz ringde och var kvittrande glad över sitt förhållande och jag kunde bara konstatera att jag hade svårt att glädja mig med dem, de hade ju gått bakom ryggen på min bästa väninna.
Liz suckade och sa att Martin nu skulle berätta om dem. Och det blev jag varse att han verkligen gjort när Katarina ringde senare samma kväll.
– Och du ska vara min bästa vän! Du har ljugit mig rakt upp i ansiktet! skrek Katarina i telefon.
– Jag har inte ljugit, sa jag matt.
– Jo, att dölja sanningen är detsamma som att ljuga. Du visste! skrek hon och slängde på luren.
De följande månaderna vägrade Katarina att svara på telefonsamtal och sms från mig och tog bort mig som vän på Facebook. Men Liz och Martin blev lyckligare och lyckligare. Martin var en helt annan man ihop med Liz, omtänksam, rar och rolig. Och Liz strålade som aldrig förr.
Jag fick erkänna att de verkligen verkade lyckliga ihop. Jag var glad för Liz skull, men hade fortfarande dåligt samvete för Katarina.
Vi pratade ut till slut
Men jag hade gett upp att försöka kontakta henne. Om hon saknade mig som jag saknade henne skulle hon höra av sig.
Så en dag, en vanlig, tråkig dag när jag stod i kön i snabbköpet, knackade någon mig på axeln. Där stod Katarina.
Först sa vi ingenting utan bara tittade på varandra. Sedan föll vi i varandras armar. Vi gick och köpte en flaska vin och den kvällen pratade vi ut om allt.
Katarina sa att hon blivit så sårad av både vad Martin och jag gjort mot henne, men sedan hade hon förstått vilken rävsax jag suttit i. Och egentligen var det ju inte min uppgift att berätta för henne – det borde ju faktiskt Martin gjort direkt.
Vi bestämde oss för att lämna allt det gamla bakom oss. När sedan Katarina träffade en ny man slutade hon bry sig om Martin och Liz.
I dag, tre år senare, kan jag bjuda in både Liz och Martin och Katarina och hennes nye man Eskil till samma fest, utan problem.
/ Emelie
Foto: Shutterstock/TT (Obs! Bilden är arrangerad)
