Läsarberättelse: Jag fick i hop det med min chef
Måndagens morgonmöte startade i fikarummet. Ett dignande frukostbord var uppdukat och vi tog glupskt för oss, eftersom vi inte var vana vid den sortens lyx.
Sorlet övergick i skratt och stoj, och stannade inte upp förrän en främmande man kom in i rummet. Han presenterade sig som vår nya chef och gick runt och hälsade på alla.
Vi hade vant oss vid ett grymtande på morgnarna från vår tidigare chef och sällan någon som köpt med sig fikabröd. Det här verkade vara en bra nystart för vår avdelning. Den nye chefen var i min ålder och såg mycket trevlig ut.
Efter några dagar fick vi chans till ett personligt möte med chefen, som hette Erik. Han berättade lite om sig själv och sina planer. Han ville kartlägga våra kunskaper på avdelningen och bredda kompetensen genom både utbildningar och fler arbetsuppgifter för oss anställda. Jag såg fram emot att få jobba ihop med honom och utveckla mig själv.
Plötsligt sträckte han fram sin hand och la den på min axel. Jag blev alldeles varm i hela kroppen när våra blickar möttes. Det kändes både främmande och konstigt, och jag fick skynda mig in på toaletten för att tvätta ansiktet och försöka komma i balans. Vad menade han egentligen med sin gest? undrade jag för mig själv.
Fantiserade om chefen
De närmsta dagarna gick jag som i dimma. Jag frågade mig själv vad som höll på att hända och när min arbetskompis frågade hur jag mådde började jag bara svamla. Jag var rädd för att någon skulle märka att jag gick och tänkte på chefen.
Erik höll i flera möten, och när det blev dags för mig att än en gång träffa honom på tu man hand fick jag hjärtklappning och handsvett. Han pratade på och mötet blev mer avslappnat än jag trott. Vi gick igenom mina kommande utbildningar och satte upp mål för året. Allt kändes bra och naturligt.
Precis när jag reste mig för att lämna mötesrummet tog han min hand och frågade om vi inte kunde träffas efter jobbet. Jag blev förvånad över mig själv när jag svarade ja och på kvällen sågs vi på en restaurang.
Vi satt och pratade hela kvällen om våra liv och vår bakgrund. Erik och jag hade mycket gemensamt. Vi tyckte båda om att rida och styrketräna och resa utomlands. Kvällen blev sen och vi promenerade hem tillsammans. Innan vi skiljdes åt gav han mig en kyss. Hela situationen var ny för mig och jag blev alldeles mållös.
Vi fortsatte att träffas på kvällarna och till slut blev situationen ohållbar. Jag valde att byta avdelning för att vi skulle kunna fortsätta arbeta på samma arbetsplats, men Erik var fortfarande min högste chef.
Kollegorna förstod att vi var ett par
Vi höll en låg profil, men efter ett tag förstod flera av våra arbetskamrater att vi var ett par. Förvåningen var stor när det visade sig att förhållandet blev accepterat. Även våra närmaste kollegor verkade ha en naturlig inställning till vårt förhållande.
Men det var inte alltid vi möttes av respekt. När våra avdelningar hade gemensamma stormöten möttes vi av flera sura blickar. Det var inte alla som samtyckte med att jag bodde ihop med min chef.
Mina föräldrar blev till en början chockade över att jag hade en romans på jobbet. De fick mig sent i livet och hade en gammalmodig syn på relationer, enligt vad jag tyckte. De gillade inte att jag var i beroendeställning till Erik, menade de.
Men efter en tid fanns det inget alternativ för dem än att acceptera läget. Jag hade haft flera förhållanden tidigare, men det hade varit korta och struliga förhållanden. Jag tyckte aldrig att det var någon som förstod mig. Med Erik däremot, klickade jag direkt.
Att ha träffat Erik är det bästa som hänt mig. Vi tar fram varandras finaste sidor och har väldigt roligt ihop. Nu har vi precis flyttat in i en gemensam lägenhet och till nyår planerar vi en längre resa. Erik är min bästa vän och jag hoppas att han kommer att vara min livskamrat för alltid.
/Elisabet
Foto: Shutterstock/TT