Supportern Rose-Marie, 83: ”Ishockey är mitt liv”
Sommaren brukar vara den årstid som de flesta längtar efter, men inte Rose-Marie Jonsson, 83, i Linköping. Hon tycker att sommaren är långtråkig och önskar att den snabbt ska vara över för i september börjar äntligen Sweden Hockey League, förut kallad Elitserien.
För en hockeyälskare som Rose-Marie är det höjdpunkten i veckan att få gå och titta på sitt älskade LHC när de, i sina blå tröjor med det karakteristiska klubbmärket ett stort lejonhuvud på, skrinnar ut på isen till publikens jubel.
– Det är sådan härlig stämning och jag står inte stilla utan jag skriker och hoppar så fort pucken närmar sig mål, skrattar Rose-Marie.
Rose-Marie hade hockeyproffs som granne
I år är det 17 år sedan hockeyn kom in i Rose-Maries liv. Innan levde hon själv och satt mest ensam medan tiden gick långsamt. Höjdpunkterna var när hennes barn och barnbarn kom på besök. Då bakade hon alltid sina berömda kolakakor och bjöd på. De är kända i hela trakten och försvinner snabbt när Rose-Marie bjuder på kaffe.
Allt började med att LHC:s nyförvärv Ratislav Stana flyttade in i samma höghus i Tallboda. De sågs i hissen och pratade lite artigt med varandra som grannar ofta gör. Men när Rose-Maries son berättade att hennes nye granne i hyreshuset i Tallboda var LHCs nyförvärv; målvakten Ratislav Stana, så blev hon mer nyfiken och intresserad av ishockey.
Rose-Marie Jonsson
Ålder: 83 år.
Bor: Stadsdelen Tallboda i Linköping.
Familj: Fyra barn, elva barnbarn, sju barnbarnsbarn och blandrasen Daisy.
Gör: Pensionär.
Intressen: Gå på LHC:s hemmamatcher, sjunga i kör, spela bingo, sticka och virka.
Drömmer om: Att favoritlaget LHC ska ta SM-guld.
Både Rose-Maries dotter Marie och hennes dotter Zabina brukade gå på hockey och nu följde även Rose-Marie med på match för att se sin nye vän vakta målburen i LHC.
– Det var så spännande och efteråt pratade vi med Stana och de andra spelarna och fick autografer. Stana tyckte det var roligt att jag var där och hejade på honom och de andra spelarna.
Slovaken gjorde stor succé och var en bidragande orsak till att Linköping gick till final både 2007 och 2008.
– När vi träffades i hissen bad han om ursäkt för att det inte blev SM-guld och sa “I’m sorry”. Då visste jag inte att han skulle lämna klubben utan trodde att han skulle stanna så jag sa att det blir fler chanser till guld.
Har lagets emblem tatuerat i nacken
Men en dag var Rose-Maries granne och nye vän borta. Hennes dotterdotter som var väldigt förtjust i stjärnmålvakten hade gett honom både en nalle och teckningar som alltid stod i hans fönster men en dag var fönstret tomt och Rose-Maries nye vän hade flyttat. Men de har fortfarande kvar kontakten. Han kom tillbaka till Saab arena när hans landslag var i Sverige och spelade.
– Då vinkade jag till honom och han vinkade tillbaka. Min dotter Marie skämdes nog lite och sa att jag inte kunde vinka men det brydde jag mig inte om. Han var ju min granne och vän.
Att Rose-Marie är en trogen supporter råder det inget tvivel om. Hon har nämligen tatuerat in LHC:s klubbmärke i nacken. Det var en morsdags-present från dottern och hon tvekar inte att göra en ny tatuering om LHC vinner SM guld.
– Först var jag emot det. Aldrig i livet att jag ska tatuera mig men det var ju oförskämt att inte ta emot en gåva. Så jag sa att han kunde göra en liten på foten men tatueraren sa att den inte skulle synas så bra där och föreslog nacken. När jag fick se den fick jag nästan en chock. Den var större än jag tänkt mig.
Men nu bär hon sin LHC tatuering med stolthet.
Fick säsongskort efter insamling
När vi pratas vid ligger favoritlaget på femte plats i tabellen och i kvällens match väntar serieledande Färjestad. Men Rose-Marie har inga stora förhoppningar inför kvällens match.
– Färjestad har vunnit de senaste sju matcherna så det blir svårt att ta poäng av dem.
Det är tack vare tatueringen jag har säsongskort
Rose-Marie festar alltid loss med en kaffe o mazarin i pauserna och numera missar hon inte en match.
– Nej, nu har jag säsongskort som klubbens supporterklubb betalar åt mig. Det var tack vare tatueringen som jag fick det.
Hon berättar att barnbarnet Zabina hade skickat in en bild på tatueringen till Corren, utan att Rose-Marie visste om det. Hon intervjuades och fick berätta om sitt stora intresse för klubben men nämnde också att det var tufft ekonomiskt att gå på alla matcher.
En av LHC:s supportrar såg till att en insamling började i supporterklubben och vips hade de samlat ihop till två säsongskort, ett till Rose-Marie och ett till hennes barnbarn.
– Det var en sådan överraskning. Jag lurades till Saabs arena av Zabina, som bad om skjuts för att hämta ut sina biljetter men istället väntade både representanter för supporterklubben och klubbdirektören Carl-Johan Stålhammar. Han överräckte ett vitt kuvert med två säsongsbiljetter till mig och vi fick även restaurangplatser till hemmapremiären, skrattar Rose-Marie
Den kvällen zoomades Rose-Marie in på jumbotronen och supporterklacken skallade: “Rose-Marie, Rose-Marie”. Hon reste sig upp och formade ett hjärta av händerna som hon skickade mot klacken.
Ishockeyderby är bäst tycker Rose-Marie
Att Rose-Marie är ett känt ansikte bland supportrarna i Saab arena råder det inget tvivel om. Hon har blivit lite av LHS:s maskot och kallas LHC:s mormor. Både i arenan och ute på stan kommer det ofta fram yngre killar och vill ta foton tillsammans med Rose-Marie och prata hockey. För hockey kan hon. Rose-Marie har koll på både LHC:s spelare och motståndarlagen.
Hennes äldste son håller på Västra Frölunda för de två äldsta barnen växte upp där men själv är Rose-Marie född i Kalmar och trots att Oskarshamn också är ett av lagen i SHL så sviker hon aldrig sitt LHC.
– Bäst matcher är det när LHC möter HV71. Då är det derby och utsålt. Det är sådan härlig stämning och man dras liksom med och applåderar så det gör ont i händerna.
Rose-Marie bär årets matchtröja med stolthet. Den fick hon signerad med alla spelarnas namn på när hon fick säsongskortet inför hemmapremiären. Men hon har fler tröjor. Hela hallen är tapetserad med LHC affischer och där hänger även en matchtröja signerad av Rose-Maries store idol Magnus Mange Johansson.
Mest hockeyprat hemma med barn och barnbarn
Rose-Marie berättar också stolt att ett av hennes barnbarn, åttaårige Elias, nu spelar ishockey i LHC. Kanske han blir en av de spelare som får spela i A-laget en gång och får vinka åt hela LHC:s mormor på läktaren. För Rose-Marie har tänkt fortsätta gå på ishockey så länge hon orkar. Hon har en stor familj med fyra barn, elva barnbarn och sju barnbarnsbarn.
När hela hennes stora familj samlas blir det mycket hockeyprat medan Rose-Marie bjuder på hemlagade kroppkakor, kolakakor och nygräddade kanelbullar.
– De har även bett mig att baka mina berömda kolakakor till kyrkans påskbasar. Ingen får nämligen samma smak på kakorna som jag.
Hockeyn och hunden håller igång mig
När Rose-Marie inte är i Saab arena och hejar på LHC så sjunger hon med i kyrkokören Medvind eller spelar bingo. Hon har även blivit hundvakt till dottern Maries blandras Daisy. Det blir minst tre rundor varje dag.
– Hockeyn och hunden håller mig igång. Daisy gillar inte regn men när det är snö blir hon som en plogbil, sätter nosen i snön och plogar.
Snart börjar slutspelet och Rose-Marie är övertygad om att LHC kommer vara med eftersom de nu ligger på en femteplats. Men om det blir SM-guld i år och ännu en tatuering på nacken är hon mer tveksam till.
– Jag älskar hockeyn och mina pojkar i laget. Man måste ha ett intresse och inte bara sitta och glo på tv.