Carmen dansade på lina i nästan 50 år: ”Cirkusen är vårt liv”
FFrån början av mars till slutet av oktober turnerar Carmen Lupasco Rhodin, 70, och jämnårige maken Trolle Jr med cirkusen, som grundades av den legendariske Brazil Jack för 125 år sedan och är den äldsta i sitt slag i hela Europa
– Cirkusen är vårt liv, säger hon. Vi kan inte tänka oss ett annat sätt att leva även om vi egentligen är pensionärer. Att sluta resa finns inte i mina tankar! I vår värld flyttar man inte till äldreboenden. Fortfarande arbetar jag på heltid.
Carmen fortsätter:
– Jag har ansvaret för allt det administrativa, så jag jobbar både under turnéerna och i Malmö. Jag bokar turnéer, håller kontakt med myndigheter, ordnar arbetstillstånd, håller i ekonomin och inköp och är personalchef. Min man pensionerade sig däremot när vår son tog över hans roll som direktör för cirkusen, som gått i arv i fyra generationer.
Carmen och maken Trolle Jr bor i husvagn
Vi träffas på en idrottsplats i Borås en kylig majdag strax innan dagens första föreställning börjar. Kön framför godiskiosken är lång. Entrévärdar i färggranna uniformer kollar biljetter och ser till att alla hittar sina platser. Musiken ljuder över området. Den rödvita tältduken fladdrar i blåsten.
Så tystnar musiken.
Föreställningen har börjat och Carmen lämnar godiskiosken. Hon går in i tältet och tittar en stund på det som händer i manegen. Sedan går vi in i husvagnen där hon och hennes man Trolle Jr bor under turnéerna, och Carmen dukar fram kaffekoppar och bullar på bordet. Vagnen är bara sex och en halv meter lång – men det är inget problem, säger hon.
– Vi är vana vid att bo nära varandra under turnéerna. Men vintern tillbringar vi på vår gård i Skåne, och där vi gott om plats.
Gården är sedan 1940-talet cirkusens högkvarter där tält, vagnar och husvagnar förvaras under vintern, och där bor också Trolle Jr:s bror Carlo och syster Diana med sina familjer liksom sonen Trolle III.
– Vi cirkusmänniskor vill vara tillsammans med våra familjer, säger Carmen, och det är inte alls självklart att ungdomarna flyttar hemifrån. Men min son är inte hemma ofta. Mellan cirkussäsongerna reser han runt i världen och letar efter artister och idéer till nästa år.
Carmen Lupasco Rhodin är cirkusaristokrat
Carmen tillhör den verkliga cirkusaristokratin i Europa. Hennes mor tillhörde den kända ungerska cirkussläkten Könyöt med anor från 1400-talet, och även faderns släkt, Lupasco från Rumänien, är cirkusartister sedan långt tillbaka i tiden. Att akrobaten Amandas och trapetskonstnären Peters båda döttrar, Carmen och Nadi, skulle fortsätta i deras spår var en självklarhet.
– Jag föddes i en cirkusvagn i Rumänien, och mitt första minne är en grönmålad tvåvåningssäng där Nadi och jag sov, berättar hon. Mina barndomsminnen är ljusa. Vår familj hade en cirkusvagn som vi sov i och en annan som var kök och vardagsrum, så vi var inte trångbodda. Vi var ständigt på resande fot och jag fick tidigt uppleva många olika länder i Europa.
– Vi hade massor av lekkamrater och lärde oss tala och förstå alla möjliga språk. Våra lekar handlade alltid om cirkus. Av tomma fruktlådor byggde vi små maneger där vi gjorde olika konster. Mamma och pappa började träna mig och min syster redan när vi var några år gamla. Jag var bara tre-fyra år när jag började gå på lina, först någon decimeter över golvet, sedan högre och högre. Jag kände mig aldrig pressad eller rädd, det var bara en rolig lek.
– Mamma och pappa var anställda av Rumänska Statscirkusen men reste också med andra cirkusar i Europa. Och vi barn var alltid med. Mitt liv var tryggt, jag hade alltid någon förälder eller släkting i närheten.
– När Nadi och jag började skolan köpte pappa ett hus där vi bodde under terminerna tillsammans med ett äldre par som tidigare varit cirkusartister. De lagade mat och tvättade och läste läxorna med oss. Vi tyckte om att gå i skolan, men vi längtade förstås alltid till skolloven då vi fick vara ute och resa med cirkusen.
Att bli något annat än cirkusartist var otänkbart. Carmen var mest intresserad av att dansa på lina och jonglera. Nadi ägnade sig hellre åt luftakrobatik, och Carmen och hon hade ibland gemensamma trapetsnummer under cirkuskupolen.
– Rädd har jag aldrig varit. Allt är exakt inövat, vi tränade hela tiden, varenda dag. Och jag har aldrig skadat mig. Vi hade dessutom säkerhetslinor, även om de inte alltid syntes. Jag uppträdde i manegen tills jag var 50, då tyckte jag det var dags att sluta. Det är bara så att kroppen blir stelare med åren. Men visst kan jag fortfarande gå på linan. Det sitter i ryggmärgen.
Träffade kärleken på en cirkusfestival i Paris
Den svenska cirkusen Brazil Jack kom in i Carmens liv 1981, då cirkusdirektören Trolle Rhodin Sr och hans son Trolle Jr såg henne uppträda på en cirkusfestival i Paris.
– Hon var helt enkelt outstanding och dessutom mycket vacker, minns Trolle Jr och lägger armen om sin fru. Pappa och jag bestämde oss omedelbart för att engagera henne.
Men det tog några år innan det blev någon romans mellan den unge arvtagaren till cirkusen och den vackra kvinnan på linan. Trolle hade en annan flickvän på den tiden.
– Men det förhållandet tog slut, och efter två år blev det Carmen och jag, säger Trolle Jr. Ett år senare var vi gifta.
Jag var tillbaka på linan när pojkarna var fyra månader
1988 föddes sonen, som fick samma namn som sin pappa och farfar och ett år senare kom lillebror Max. Och precis som sina föräldrar växte pojkarna upp i cirkusens underbara värld, omgivna av en massa släktingar.
Någon längre barnledighet var det inte frågan om för Carmen.
– Jag var tillbaka på linan när pojkarna var fyra månader, säger hon. När jag fått Trolle jobbade jag även i trapetsen med min syster.
Några problem med barntillsynen var det inte. Det fanns alltid villiga barnvakter bland de många släktingarna på cirkusen. Farfar Trolle, som var direktör, pappas kusin Toni, som var den vita clownen, faster Diana med sina hästar, farbror Carlo och många andra.
När pojkarna började skolan bodde de i Malmö med sin pappa, som skötte cirkusens administration hemifrån.
– Men på helgerna och skolloven fick de leva cirkusliv, säger Carmen. Då kom de med tåg till de platser där vi hade föreställningar. De lekte alltid cirkus med de andra barnen och lärde sig jonglera och göra volter och jonglera. Men de engagerade sig i cirkuslivet på olika sätt. Max älskade att uppträda i manegen medan Trolle var mer intresserad av hur arbetet med tält, vagnar och logistik fungerade. Min svärfar såg tidigt en blivande cirkusdirektör i honom.
Sonen Max Rhodin tog sitt liv
Max var tidigt en skicklig jonglör och uppträdde i manegen redan som liten pojke. Men när han var 21 år tog han livet av sig – en händelse som förmörkade livet på cirkusen.
– Det är det värsta som kan hända en förälder, säger Carmen. Inget känns så fel som att begrava sitt barn. När ens man dör blir man änka. Om ens föräldrar dör blir man föräldralös. Men vad kallar man en förälder vars barn dör? Det finns inget ord för det, för det är något som inte ska ske.
Hans död kom som en fullständig chock
Trolle Jr slår sig ner vid kaffebordet och tar vid:
– Max var alltid ganska allvarlig och tillbakadragen, inte alls lika social och positiv som sin storebror.
– Vi förstod inte att han var deprimerad. Vi visste för lite om psykisk ohälsa. Jag har funderat och funderat på om jag missade något, om jag borde ha upptäckt något så jag kunnat hjälpa honom. Men hans död kom som en fullständig chock.
Trolle Jr fortsätter:
– Efter det blir livet aldrig som det varit. Det sista han gjorde var att bjuda mig på en konsert i Köpenhamn. Vi var båda mycket musikintresserade och jag har spelat mycket piano och gitarr i mitt liv. Men sedan Max dog har jag inte rört något instrument. Jag har med gitarren i husvagnen ifall lusten att spela skulle komma tillbaka. Men än så länge har det inte blivit någon musik här.
Bra att cirkusen slutat med vilda djur
Dagens cirkus skiljer sig en hel del från de cirkusar Carmen växte upp med. Brazil Jack tog bort alla djur från föreställningarna 2018 och satsar i stället på suveräna artister och spännande ljus och ljud som gör föreställningarna moderna och magiska. Brazil Jack har blivit en cirkus i tiden.
I Carmens barndom hade cirkusarna rytande lejon och tigrar, dansande björnar, elefanter som gjorde balanskonster, kameler, sjölejon – och givetvis hästar. Men hon saknar inte den tiden. Inte ett dugg.
– Att de vilda djuren togs bort från cirkusar var självklart, även om de var naturliga inslag i föreställningarna när jag var barn. Hästar hade vi på cirkus Brazil Jack ända fram till för sex år sedan och jag dansade själv på hästrygg många gånger. Men det blev allt svårare att ge djuren tillgång till grönområden där de kunde beta och få naturlig motion.
– Numera är vi oftast på idrottsplatser och stora asfalterade områden. Det var också väldigt mycket krångel med alla tillstånd som skulle skaffas på varje plats. Så min son gjorde helt rätt när han skapade djurfria föreställningar. Det känns som om cirkusen fått en annan status sedan dess, och vi har också fått en ny publik – tonåringarna.
Att packa upp och packa ner en cirkus var förr ett tidsödande arbete. Numera går det förvånansvärt snabbt. Efter den sista föreställningen packar man ner allt på en och en halv timma, och en kvart senare kan de 20 ekipagen rulla i väg till nästa ort. Efter frukosten nästa morgon görs allt i ordning på några timmar. Och alla hjälps åt – även artisterna och direktören.
I juryn på världens största cirkusfestival
På cirkusen finns nu ett 50-tal anställda från ett dussintal länder.
– Vi är nästan som en stor familj, säger Carmen. Vi lever ju väldigt nära varandra, jobbar ihop, grillar tillsammans på kvällarna och hjälper varandra på olika sätt. Men vi har inte gemensamt hushåll. Vi kommer från olika länder och har olika matvanor och smak.
– Hemma i Malmö umgås vi mest med familjen och släkten. Så har det alltid varit i cirkusvärlden. Vi drivs av vår passion och kärlek till cirkusen. Den är vårt stora intresse. Vårt liv.
Carmens minnen från cirkuslivet är oändliga. Men den allra största upplevelsen var ändå när hon 2002 satt med i juryn på Cirque de Monte Carlo, världens största cirkusfestival. Den skapades för 50 år sedan av furst Rainier III, som också satt i juryn tillsammans med Carmen.
– Att få vara med där är det största som en cirkusartist kan uppleva, säger hon. Jag pratade mycket med både prins Rainier och hans familj, som alla är stora cirkusfantaster. Det var verkligen en dag att minnas!
Den 1 juli sommarpratar Carmen Lupasco Rhodins son Trolle Rhodin i Sommar i P1 om hur det var att växa upp på cirkusen Brazil Jack.