Skansen-Jonas om sitt livsverk och hälsan: ”Jag glömde bort mitt eget namn”
Vilken nyhetshändelse minns du från 2022? En av de mest uppmärksammade var den livsfarliga kungskobran Sir Väs rymning från Skansen-Akvariet. Men för Jonas Wahlström, 70, är det inte tillräckligt att kalla det för ”en av årets händelser”. För under sin långa karriär som hela svenska folkets djurexpert har han aldrig varit med om något liknande.
– Det var ett jäkla pådrag, säger han och tänker tillbaka på den 23 oktober då han och dottern Ana fick samtalet om ormen när de befann sig på en djurparkskonferens i Spanien. Jonas stannade kvar och agerade presscenter medan Ana tog första flyget hem till Sverige.
Tullen tyckte in
Jonas telefon var som fastklistrad vid hans öra – utan respit inkom samtal från världens alla hörn. Det var CNN, BBC, Reuters … Alla var nyfikna på vad som hänt på Skansen i Stockholm. Så klart ville även svensk press hålla sina läsare uppdaterade om var världens farligaste och giftigaste orm kunde befinna sig. Borde Östermalmsbor vara oroliga? Går det att säkert vistas på Djurgården? Ska alla invånare i hela Stockholm placera något tungt över sina toalettlock? Frågorna haglade.
– Jag tog det hela med ro. Jag visste att den inte kunde ta sig särskilt långt. Vi har säkrat varje liten vrå så att våra små dvärgssilkesapor inte ska kunna ta sig ut. Så det handlade bara om att söka av en stor cirkel och jobba sig inåt.
Det visade sig dock vara både tidskrävande och komplicerat. Personalen på Skansen-Akvariet var utmattade efter flera dygn av konstant sökande. Ormen, som döptes om till Houdini efter den kände utbrytarkungen Harry Houdini, ville inte komma fram. Som tur var fick Jonas och hans medarbetare hjälp av en elfirma som tillhandahöll kameror som används i avlopp. Kamerorna var små och vikbara – de vinklades så att svåråtkomliga skrymslen kunde sökas av. Även tullen kom dit med avancerade röntgenkameror.
Jonas landade på Arlanda samma natt som ormen gjorde sin efterlängtade återkomst. Den, som nu fått sitt tredje namn, Den gäckande skuggan, hittades i en mellanvägg bara några meter från terrariet och kröp själv tillbaka dit efter en vecka på rymmen.
– Till slut begrep väl ormen att man inte kan fly från tullen, säger Jonas med ett skratt.
Har antalet besökare påverkats av händelsen?
– Vi har märkt en ökning. Och framför allt en ökning när det gäller försäljning av leksaksormar. Vi säljer ormar av gummi och tyg som aldrig förr!
Schimpansernas död
Två månader senare, den 22 november, var det dags för ännu en ”djurskandal”, dock inte på Jonas Skansen-Akvariet, men precis utanför. Ett kraftigt snöfall fick nättaket på en inhägning på Skansen att rasa samman och två lappugglor flög i väg.
Den ena av dem, Barr, kunde fångas in på Djurgården strax efter rymningen. Percy hittades på Lidingö efter en vecka.
– Det var inget märkvärdigt. Hur många hundra tak, verandor och så vidare rasade inte samman av snö den natten? Ugglorna var smarta nog att rädda livet på sig själva genom att flyga i väg, säger Jonas.
I december inträffade något som däremot inte går att ta lättvindigt på: Sju schimpanser rymde från sitt hägn i Furuviksparken utanför Gävle. Parken tog då beslutet att skjuta dem – fyra avled. Händelsen har inte undgått någon och skakat om många – det är något särskilt sorgligt över att en primat som står oss människor så nära skjuts ihjäl. Många tyckte att det var brutalt. Djurexperter runt om i världen har riktat stark kritik mot parkens agerande.
Även Jonas. Men framför allt syntes han i media under december månad för att hantera den debatt som blossade upp gällande djurparkernas framtid i Sverige. För många blev apornas död droppen som fick bägaren att rinna över, inte minst djurrättsorganisationer.
– En sån här händelse spiller så klart över på andra djurparker, säger Jonas bekymrat.
Snart 50 år som Skansen-Jonas
För Jonas Wahlström har intresset för djur funnits där hela livet. Han minns tillbaka på när han som liten grabb tittade på kajorna som landade på Engelbrektskyrkan. När han var åtta år gammal fick han ett årskort till Skansen av sin mormor och skolkade från skolan för att i stället tillbringa dagarna som hjälpreda åt djurvårdarna.
När Skansens gamla aphus skulle stänga bad Jonas, då omkring 22 år ung, att få hyra stället. Han renoverade och byggde om allt och öppnade Skansen-Akvariet tre år senare, 1978. Resten är, som man säger, historia.
Åren har gått och i år fyller Jonas 71 år. Sedan ett par år tillbaka håller han successivt på att lämna över sitt livsverk till dottern Ana.
På frågan hur han som nybliven 71-åring mår svarar han: Mycket bra!
Annat var det förra våren – då såg han döden i vitögat.
– Jag drabbades av blodförgiftning, streptokocker och hjärtsäcksinflammation. Allt på samma gång. Jag fick 40 graders feber och vatten i lungorna. Om jag inte hade åkt in till sjukhuset hade jag inte överlevt.
Eftersom streptokockern satte sig på hjärtklaffen fick han en ny från en kalv. Jonas drabbades även av flera mycket små proppar, men lyckligtvis så små att de inte lämnade några bestående besvär, och i dag är han helt återställd. Men under sin tid på sjukhuset var han ibland mycket förvirrad.
– En natt vaknade jag, gick ut i korridoren och ville lämna sjukhuset för att lägga pengar i P-automaten. Sjuksköterskan påpekade att jag inte hade kommit dit med bil men jag insisterade att jag skulle ut till min Ford. Jag har aldrig ens ägt en Ford. Hon frågade vad jag hette och jag svarade att jag inte visste. Och så frågade hon vad kungen i Sverige heter och jag svarade: vilken jäkla kung?
När Jonas skevs ut tre veckor senare fick han stränga order från läkaren att ta det lugnt. Hemma väntade hans kära hustru Christina. De har varit ett par i över 40 år. Hon var en gång i tiden reporter på Expressen och skulle skriva en artikel om det nya akvariet på Skansen och efteråt hamnade de på samma middag. Då sa det klick.
Nu är Jonas pigg som en mört. Men väl omhändertagen av Christina blir han ändå.
– Jag har inte behövt anstränga mig gällande att diska, tvätta eller städa sen jag kom hem från sjukhuset. Min fru är rädd om mig, säger Jonas och skrattar.
Jonas Wahlström kan inte slita sig från Skansen
I dag är det ändå Ana som har hand om den praktiska driften av Skansen-Akvariet men Jonas är där tre, fyra dagar i veckan. Mest av gammal vana.
– Det finns alltid något att pyssla med, säger Jonas och nämner papperskorgarna som ett exempel.
– Finansmannen Erik Penser sa en gång att innan du köper ett företag ska du gå in på direktionens toaletter och se om de är välstädade. Och jag säger att på djurparken ska du titta så att papperskorgarna inte är överfulla och skräpiga.
Jonas har också tagit på sig den otacksamma rollen som Svarte Petter.
– Jag gör sakerna som djuren inte tycker om, som att fånga in dem med hov, det glömmer aldrig ett djur och blir sur på dig hela livet. Så det är bättre att jag gör det än en av våra djurvårdare.
På tal om medarbetarna – de allra flesta har varit med över tio år, en del så länge som 40 år. Det gör Skansen-Akvariet till ett självspelande piano, ja, förutom när en orm rymmer. Eller när en krokodil biter av en arm. Många minns vad som hände i maj 2019 när en man klättrade upp och lutade sig över glaset. En av de kubanska krokodilerna gick till angrepp. Medieuppståndelsen var stor även då, men som sagt inte lika stor som vid Sir Väs rymning.
Detta är Jonas
- Namn: Jonas Wahlström
- Ålder: 70 år.
- Familj: Christina, 79, och barnen Ana, 42, ny vd för Skansen-akvariet, och Tito, 39. Barnbarnen Emil, 18, Isabella, 10, My, 4, Gabriella, 2, Angelo, 6 månader.
- Bor: I ett kulturhus på Åsöberget i Stockholm och på en gård på Södertörn.
- Gör: Jonas vill inte kalla sig för pensionär och påpekar att han fortfarande har det största skrivbordet på Akvariet vilket är symboliskt viktigt för honom.
Jonas om ...
… dvärgsilkesaporna.
Världens minsta apor som blev en sensation när de kom till Skansen-Akvariet. De väger bara 100 gram och just ungen som fotograferades på Jonas tumme vägde 25 gram.
– Världens mest fotograferade tumme, det står i Guinness rekordbok, påpekar Jonas nöjt.
… sitt favoritdjur.
– Många tror nog att det är ormar för att jag ofta tagit med dem i tv. Men man kan inte ta med en babian till Allsångs på Skansen. Jag har två favoritdjur, dvärgsilkesapan som jag hämtade hem från Amazonas djungel 1977 och som blev de första däggdjuren på akvariet. De är små och söta, och tack vare vår resa ner för att hämta dem adopterade vi vår son. Mitt andra favoritdjur är lemur. De är snälla och lite korkade, trevliga att umgås med.
… husdjur.
– På 70-talet hade vår granne på Götagatan en dvärgtax som fick valpar. Vi tog en av dem och har sedan tagit valpar på dem och är inne på vår sjunde generation dvärgtax. Vi har också ett gäng lemurer på landet i ett lemurhus. På vintern är de instängda men från i början av maj är de helt frigående. Vi har stor mark och de gillar att går runt där. Någon gång har de tagit sig en längre promenad och det har kanske fått någon boende i trakten att titta på flaskan och bli nykterist.