Stina: Min exman bytte livsstil
Martin och jag blev ett par för tio år sedan, när vi var i början av tjugoårsåldern, och vi hade så mycket gemensamt. Vi arbetade båda på bank, våra mammor var sjuksköterskor, och för sakens skull hade vi båda även ett yngre syskon av motsatt kön.
Vi hade båda haft en trygg och väldigt vanlig uppväxt i förorten. Till och med våra vänner och våra intressen var snarlika, och vi verkade vara det perfekta paret.
Vi gifte oss 2007 och då var jag gravid med vår dotter Malou. Min graviditet var problemfri, och Malou föddes 2008, två dagar efter beräknat datum. Oddsen var på vår sida, men redan när Malous skulle fylla två år hade gnistan mellan mig och Martin dött. Vi hade blivit vänner istället för älskare. Vi bråkade aldrig, men jag tänkte för mig själv att resten av mitt liv inte borde vara så här. Martin kände precis samma.
Förvåningen var total bland vänner och familj. En del tyckte att vi gav upp för tidigt och att vi borde försöka hålla ihop för Malous skull. Men vi tyckte att det var bättre att skiljas som vänner, eftersom vi ju skulle dela ett föräldraskap resten av våra liv.
I lugn och ro kom vi överens om att Malou skulle ha fast adress hos mig och vara hos mig tio dagar av fjorton, medan Martin skulle ha henne varannan helg från torsdag till måndag. Jag köpte honom ur huset och han köpte en lägenhet i närheten. Allt var ordnat innan Malous treårsdag, som vi firade tillsammans med båda våra familjer hemma hos mig. Detsamma gjorde vi när hon fyllde såväl fyra som fem och sex år.
Vi gick gemensamt på alla föräldramöten och evenemang på dagis, och gjorde vårt bästa för att ordna det så bra som möjligt för Malou.
Verkade ganska radikal
Jag hade dejtat lite, och det visste jag att Martin också hade, men det hade aldrig blivit tillräckligt allvarligt för att Malou eller någon i familjen skulle bli inblandad. Men Malous första dag på dagis hade han något att berätta för mig.
– Jag har träffat en kvinna, och det är ganska seriöst, sa han. Hon heter Helen och är dietist, och hon är mamma till Axel, 10.
– Grattis, vad roligt för dig! svarade jag och menade det.
Helen bodde i ett slags kollektiv och var väldigt intresserad av miljön, och drömde om att bli självförsörjande på ett hållbart sätt. Under ett par månader blev Martin "smittad" av allt detta. Jag roades lite av hans nya idéer, och trodde det skulle lugna sig lite när han inte längre var så nyförälskad i Helen.
Hon verkade ganska radikal, och när Malou plötsligt började prata om hälsa och bra kost började jag bli irriterad.
– Det är bra att man väljer att leva på sitt eget, specifika sätt, men det hjälper inte när hon inte vågar äta vitt ris hemma hos mig, sa jag till Martin.
Hans liv förändrades plötsligt drastiskt. Han sålde sin lägenhet och flyttade in hos Helen, och det innebar förstås stora förändringar i Malous liv. Men hon verkade förtjust både i Helen och hennes son. Något hade också hänt i mitt liv, eftersom jag hade träffat Nils på en IT-kurs, och blev mer kär än jag någonsin varit tidigare.
Nils var nyskild och för sina tre barns skull hade han bestämt sig för att vänta några år med att presentera dem för en ny partner. Han hade inte heller räknat med att bli kär så snabbt, men nu kunde vi inte släppa taget om varandra.
Vi hade sådan tur att våra helger med och utan barn sammanföll. Det gjorde att jag kunde vara med Nils fredag kväll, samt hela lördag och söndag varannan vecka.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Ett helt nytt liv
En tisdagskväll ringde Martin och frågade om han kunde komma och prata med mig om något viktigt. Jag sa såklart ja, och tänkte att det måste vara att Helen är gravid. Det visade sig stämma. Men det var också något annat Martin ville prata om. Han och Helen hade nämligen bestämt sig för att de ville bo och leva på ett helt annat sätt än tidigare.
Planen var att de skulle köpa en gammal stuga i en skog i Småland. Det fanns ingen el i huset, och det ville de inte heller ha. Martin pratade entusiastiskt om hur de skulle bli självförsörjande, värma huset med ved från den egna skogen, odla sina egna ekologiska grönsaker och hålla höns, kor och grisar.
Tillsammans hade de ekonomiska möjligheter att köpa stugan kontant, och deras dröm var att kunna leva på de pengar de förhoppningsvis skulle tjäna på att sälja sina egna produkter på marknader. Därför var de tvungna att ha en bil, men den ville de använda så lite som möjligt.– Ok... hur är det med tv? frågade jag spontant, eftersom det var det första som slog mig. Och datorer?
Jag tänkte på Malou, som älskade att titta på tecknade filmer, och som alltid fick spela datorspel på helgerna.
Jag trodde att jag kände Martin så väl, men nu insåg jag att den här förändringsprocessen förmodligen hade pågått ett tag.
– Är det inte bara ett övergående infall då? sa min närmaste kollega och vän på banken när jag öppnade mitt hjärta för henne morgonen därpå.
– Det verkar i alla fall väldigt ogenomtänkt, och jag tänker att han kommer att ändra sig när de har upplevt den första snöstormen långt där ute i skogen?
Men Martin hade tagit sitt beslut, och han tänkte genomföra deras planer. Han berättade själv för Malou vad som skulle hända, och hon var gammal nog att förstå att det nu skulle dröja längre mellan gångerna när hon träffade sin pappa. Malou blev upprörd och jag fullkomligt kokade av ilska de första tre, fyra gångerna hon bröt ihop och jag var tvungen att trösta henne.
Helen var redan långt gången i graviditeten när de flyttade, och det var verkligen kyligt mellan mig och Martin, trots att jag tidigare hade kunnat svära på att det aldrig skulle bli så. Martins beslut att leva på ett annat sätt fick konsekvenser för mig och andra människor på många sätt.
Naturligtvis blev jag mycket mer bunden i vardagen, eftersom Malou bara besökte sin pappa en gång varannan månad. Nils och jag ville inte släppa taget om varandra, och det slutade med att vi presenterade våra barn för varandra och för oss mycket tidigare än vi hade planerat.
Berikande liv
Det motstånd och den indignation som jag känt för Martins och Helens projekt bleknade lite på vägen. Ett par gånger körde jag och Nils till och med Malou till Småland så att hon fick träffa sin pappa, och jag fick motvilligt erkänna att alla, inklusive Malous nyfödda lillasyster, trivdes i sin nya miljö.
I dag är Malou en stor nioårig tjej, och hon klarar sig fint utan tv och dator och hon är milt sagt inte kräsen med maten. Hon växlar utan problem mellan sina två olika världar. Nils och jag är numera gifta, och vi lever ett ganska traditionellt liv.
Martin ser nuförtiden mer ut som en vild man än som mannen jag gifte mig med 2005, men vi kommer överens med varandra igen – och jag måste erkänna att hans och Helens sätt att leva också är inspirerande. De har fått anpassa sina drömmar lite efter samtiden, men de lever fortfarande ganska primitivt och är i stort sett självförsörjande.
I dag tycker jag att det är berikande för Malou att få uppleva hur olika människor kan leva och tänka. Och till min glädje står hennes vänner nästan i kö för att få följa med henne till de småländska skogarna, och det är nästan det bästa.
/ Stina