Stina: Yogan hjälpte mig att läka
Jakob och jag träffades sent i livet. Han var en driven och engagerad miljökämpe och hade en forskartjänst på stadens universitet. Han var klok, diplomatisk och intelligent, och inte minst så hade han en förmåga att få alla människor att trivas i sin närhet.
Själv hade jag flytt ett alkoholiserat barndomshem in i en destruktiv kärleksrelation redan i tjugoårsåldern. Gift mig och fått tre barn i tät följd. När jag efter tio år av psykisk och fysisk misshandel flydde äktenskapet var jag ett skal av mitt forna jag. När Jakob och jag träffades hade jag landat och nya rötter hade börjat rota sig i mitt och barnens familjeliv. Jakob blev först en vän, efter något år kunde jag med varm känsla kalla honom min närmsta vän och barnen avgudade honom.
Två år senare gifte vi oss. Vi uppfostrade barnen tillsammans och trots att de aldrig kallade honom något annat än Jakob så var han en fantastisk fadersfigur för dem, någon de älskade, beundrade och kände trygghet med.
Men för tre år sedan blev han sjuk i cancer. Jakobs diagnos vände upp och ner på allas våra liv. Läkaren varnade att trots att de skulle försöka med alla behandlingsmetoder, så fanns det inga garantier. Cancern hade hunnit sprida sig och det var med tunga hjärtan vi lämnade sjukhuset. Det blev en prövande och smärtsam tid med behandlingar för Jakob. Efter att ha fått besked från läkaren att behandlingen varken bromsat eller minskat cancerns spridning så bestämde Jakob att det var nog. Den andra omgången hade varit väldigt jobbig för honom. Vi grät i bilen på parkeringsplatsen och det var med ännu tyngre hjärtan vi körde hemåt.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
När Jakob började bli sämre tog jag tjänstledigt från jobbet för att kunna ta hand om honom. Jag vårdade honom så länge jag kunde, men den sista tiden tillbringade han på ett vårdhem. När hans hjärta slog sitt sista slag fanns jag och barnen vid hans sida och tog farväl.
Månader av hjärtskärande och mörk sorg följde och det fanns veckor då jag inte ens lämnade hemmet. Jag var trött ända in i mina innersta vrår och jag sov och vilade mycket.Efter begravningen följde en nästan manisk tid där jag städade och organiserade. Jag hade inte hjärta att rensa ut något som tillhörde Jakob, men jag hade ett stort behov att få ordning och reda. Sedan följde en ännu tyngre period då jag sov och vaknade endast för att äta en enkel måltid eller att gå på toaletten.
Efter några veckor så vaknade jag en tidig morgon och kände en längtan efter att komma ut i den friska luften. Jag gick ner till hamnen och såg att ett nytt spa öppnat. Utan att jag riktigt visste hur det gick till, så stod jag plötsligt i entrén. Kvinnan i receptionen började berätta om deras verksamhet och sa att en yogaklass strax skulle börja och att det fanns lediga platser. Jag bestämde mig för att testa och fick låna en yogamatta.
Det tog bara den första timmen innan jag förälskade mig helt i yogan. Den väckte mig ur den iskalla sorgen, försäkrade mig att allt trots allt var okej. Min kropp hade slitit på tunga bördor under året som gått och den tog tacksamt emot yogans läkande, stärkande och upplösande kraft.
Den dagen blev jag medlem på spat och de närmsta veckorna gick jag dit dagligen och varje dag mådde jag lite, lite bättre. Det kändes som att det var Jakobs vilja att jag styrde stegen dit den dagen.
Yogan blev min nystart och en trofast följeslagare när jag började skapa mitt nya liv.
/Stina