Sophia undervisar i det hotade språket umesamiska

Efter reklamen: Se författaren Sophia Rehnfjell visa upp sina nya böcker

Sverige har flera minoritetsspråk på Unescos lista över hotade språk i världen. Umesamiskan, tillsammans med pitesamiskan, är ”kritiskt hotade”, vilket betyder att det mestadels är den äldre generationen som pratar språket, och det delvis och sällan.

Sápmi – sitt hjärtats språk

Umesamiskan talas enligt Unesco av bara cirka 100 personer, varav en av dem är Sophia Rehnfjell, 42, i Vindeln, Västerbotten.

Hon pratade inte umesamiska hemma, mer än när hon och hennes pappa använde enstaka ord vid skötseln av familjens renar. Hon vill ändå kalla umesamiskan sitt modersmål, eller sitt hjärtats språk.

relationerSunna tämjer körrenar: Det är ren kärlek!

– Ett modersmål är egentligen enligt svenskan att föräldrarna pratar det. Men det är många inom Sápmi som kallar modersmål sitt hjärtats språk, sitt förfäders språk. Jag skulle kunna säga att det är mitt modersmål, men samtidigt inte eftersom min pappa inte pratade det med mig.

Sophias mamma, som tyvärr inte finns med längre, talade inte heller umesamiska med henne. Däremot kunde Sophias morföräldrar det, men ville inte föra språket vidare till dottern på grund av assimileringen mot samer, som pågick ända in på 1960-talet, och kanske längre än så.

– När mamma kom in i rummet bytte de språk.

Som vuxen frågade Sophias mamma sin mor varför de gjorde så, varför hon inte fick lära sig språket.

– ”Jag ville inte barnen oväl”, var svaret hon fick. De ville verkligen att de skulle passa in, inte bli retade och mobbade och få skit för att de var samer.

– Det var riktigt hemskt att man tänkte så, säger Sophia, som i dag återtagit sitt hjärtats språk.

Blev besatt av att lära sig språket

Som så många andra började hon fundera över sin bakgrund när hon själv fick barn. Då kunde hon bara ord som hör till renen och renskötsel på umesamiska.

Hon insåg ganska snabbt att det var otroligt svårt att börja nysta ett språk som knappt existerar. Det fanns inga böcker och som nybliven småbarnsmamma var tiden det största bekymret.

Så hon ansökte om ett bidrag för att återta ord och uttryck inom renskötseln, och fick det. Pengarna gjorde att hon fick tiden till att studera, och blev som besatt. Men att hitta studiematerial var som att gräva efter en nål i en höstack.

Hon letade i arkiv, tog kopior, och lyssnade igenom alla bandinspelningar hon hittade. Från början uppfattade hon bara enstaka ord, och med hjälp av sin pappa, som hittade tillbaka till språket inom sig, förstod hon snabbt allt.

När Umeå universitet även införde en grundkurs i språket lärde hon sig också böjningsmönster och verb och kunde på så sätt utvecklas. Hon hörde också att hennes pappa pratade korrekt umesamiska, om språket kom naturligt.

Har uppfyllt sin barndomsdröm.

relationerSom same lever Sanna nära naturen: ”Kärleken till renen betyder allt för oss”

– Men frågade man: ”Vad heter räv på samiska?”, så visste han inte. Fick han däremot berätta om ett barndomsminne och ordet räv kom naturligt så kunde han. Det är häftigt hur hjärnan fungerar! säger Sophia och fortsätter med kärlek i rösten:

– Han är 87 år i dag, så minnet börjar svika. Men vad ska jag göra utan honom? Han är min största hjälp.

Har skrivit två barnböcker på umesamiska

I dag är Sophia en av tre lärare i umesamiska i Lycksele kommun, som är ”världens bästa jobb!”.

Utöver det har hon skrivit två barnböcker på språket, Gájuoh muv! på svenska: Rädda mig! och den nyutkomna Viehkieth muv!, Hjälp mig! Hon tar också översättningsuppdrag och har en Instagram-sida där hon lär ut umesamiska: Samasth_mujna.

– Prata samiska med mig betyder det, säger hon och berättar att hon säkert har lagt ut något felaktigt där någon gång.

– Men det går ju att rätta till. Det är värre med ett språk som inte syns, som inte finns.

Hon pratar umesamiska med sina barn och har en kompis, som också undervisar i språket, att tala med. Sophia vill ständigt utvecklas. Därför har hon precis inhandlat en whiteboardtavla, ett hjälpmedel för att öka sittordförråd.

– Man får lära hela livet, det är ju så. Jag måste hela tiden hålla mig ajour.

Varför är det så viktigt att rädda språket?

– Vi är ju ett eget folk, samer. Vi har en egen kultur, egna sedvänjor och ett eget språk. Vad händer om vi plockar bort det då?

– När jag ställde den frågan till mina barn, när de var fem, sex år, så sa de: ”Då är vi som alla andra.” Så det är jätteviktigt att behålla språket, förklarar Sophia som gjort en inre resa som upptäckare av sitt hjärtats språk.

– Det som driver mig mest är den här upptäcktsfärden jag har varit med om. Det känns som att jag har varit en upptäckare, som Columbus. Det är riktigt stort, säger hon och fortsätter:

– Samiska berättar såmycket mer, och orden berättar en historia också. Det ligger både historia och traditionell kunskap i språket. Tänk om vi slutar prata...