Sigrun stöttar tjejer i kriminella gäng: ”En dold grupp som inte ber om hjälp”

Hon kallas för Ghetto-morsan. Sigrun Sigurdsson är ett välkänt ansikte bland Malmös unga kriminella. I sitt uppsökande arbete som verksamhetschef på Fryshuset träffar hon killar på glid och de som redan trillat dit i kriminalitet och våld. Men hon möter även en annan grupp i den undre världen som de flesta inte tänker på – de kriminella männens kvinnor.

– Det är en dold grupp som nästan aldrig ber om hjälp. Kvinnorna i de kriminella gängen utnyttjas och tar stora risker.

– De här tjejerna kan vara vilka som helst, din eller min dotter. De är oerhört utsatta och behöver mycket stöd för att bryta med männen och ta sig ur de kriminella nätverken.

Extramamma åt kriminella killar

Sigrun Sigurdsson rör sig vant i stadsdelen Rosengård. Överallt möts hon av kramar. De senaste åren har hon fungerat som extramamma åt flera kriminella killar som behövt hennes hjälp. Några vill lämna det kriminella livet bakom sig och påbörja ett avhopparprogram. Andra behöver med hjälp att fylla i en ansökan eller vill ha med sig Sigrun som stöd vid besöket hos en myndighet.

Det är vid dessa personliga möten som hon också kommer i kontakt med kvinnorna som figurerar i de kriminella nätverken. Oftast är de flickvänner eller älskarinnor till någon av männen.

– De möts ofta på krogen. Det är killar med status. De går före i krogköer och har alltid en plats på viphyllan. Tjejerna faller för livsstilen. Killarna spenderar mycket pengar och behandlar dem som drottningar.

Även tjejerna har krav att leva upp till.

– De här tjejerna är snygga och smarta och många kommer från bra familjer. De kan arbeta med kläder eller skönhetsvård. De är etablerade och har utåt sett välfungerande liv.

– De är som vilka som helst. Killarna har ju krav på tjejerna. De ska inte jobba inom restaurangbranschen till exempel för den världen kontrollerar de och de ska inte ta droger. Så det är tjejer som i andras ögon är skötsamma och ordentliga.

Killarna ber om ”tjänster”

Förändringarna smyger sig på långsamt.

– Det är inte så att det sker med en gång. Det är en lång process. De vaggas långsamt in i killarnas livsstil.

Efter ett tag brukar killarna be tjejerna om en tjänst berättar Sigrun.

– Det kan vara att förflytta narkotika eller gömma ett vapen. De kan ta på sig att åka till Köpenhamn och hämta droger och det är riskfritt. En snygg välklädd tjej i fin bil är det ingen som misstänker. De går under radarn.

– Jag har träffat tjejer som sagt de aldrig skulle kunna tänka sig att gömma ett vapen men när de lever i den världen så normaliseras de kriminella handlingarna. Man accepterar mer och mer och plötsligt sitter man där med ett gömt automatvapen i garderoben.

Respekt och kontroll viktigt

Vad Sigrun vet så tjänar inte tjejerna några pengar på att begå eller medverka till brott. De ställer upp ändå. Att visa respekt i det kriminella nätverket är viktigt och det gäller kvinnorna också. De ska visa respekt både mot pojkvännen och mot hans kompisar.

Mycket handlar om heder och kontroll. Är en tjej ute ensam på krogen och någon kille börjar prata med henne dyker snart medlemmar i det kriminella nätverket upp och säger åt killen att hålla sig undan. Kvinnorna utsätter sig för stora risker.

– De lever farligt. Har de otur kan de hamna i skottgluggen i en uppgörelse trots att de inte egentligen är inblandade. Många förstår inte att de riskerar fängelse om de gömmer ett vapen. Eller att de kan förlora sina barn.

Att leva med en kriminell kan göra det svårt att få ett arbete om arbetsgivaren kollar upp vem du lever med, påpekar Sigrun.

– Det finns många risker men den största faran är ändå att själv bli skjuten i en skottlossning.

Hon nämner som ett aktuellt exempel mordet på Karolin Hakim. Hon sköts ihjäl på en gata i Malmö i augusti med sitt barn i famnen. (Läs mer om mordet i en separat text längre ner i reportaget).

Tystnadskultur – man tjallar inte

Inom gängkriminaliteten existerar en tystnadskultur. Man tjallar inte på andra gängmedlemmar. Och en kvinna tjallar inte på sin pojkvän. Därför riskerar många att hamna i fängelse, vilket flera av kvinnorna som Sigrun mött har gjort.

De har tagit på sig skulden, skyddat sina män och fått sina liv förstörda. Ett stort problem är att det inte finns tillräckligt med kunskap om kvinnorna i de kriminella gängen och hur man hjälper dem. Det är en grupp som är anonym och svår att upptäcka.

Sigrun har också träffat kvinnor som levt med kriminella män och själva varit kriminella och utåtagerande. Det har varit förvirrande för socialtjänsten.

– Har de kvinnorna varit förövare eller offer? Man vet så lite om kvinnornas roll i gängen.

Erfarenhet av den undre världen

Sigrun är i dag 56 år. Hon har många års erfarenhet av att arbeta med utsatta och kriminella. Men hon har också erfarenhet av att själv vara utsatt och att leva i periferin i en kriminell värld. Hon skruvar lite på sig.

– Jag brukar inte prata om det, säger hon och tar ett djupt andetag.

Så berättar hon om äktenskapet hon har bakom sig med en man som var kriminell och knarkade.

– Vi träffades genom en väninna till mig. Han var på rymmen och jag blev jätteförälskad. Han ordnade upp livet men trillade dit på knark igen. Han gömde droger hemma.

– När han var påtänd och han inte tyckte att jag var tillräckligt följsam så misshandlade han mig. Och däremellan satte han mig på piedestal och jag var hans drottning.

Försöker nu förstå hur allt kunde bli så fel.

relationerPernilla hamnade i fosterhem när föräldrarna dog

Det är många år sedan nu och Sigrun är idag gift med en annan man och de har två barn tillsammans.

– Men jag känner igen mycket av det hos tjejerna jag träffar. Jag har varit där. Jag vet vad det innebär även om de tjejerna jag träffar inte blir misshandlade.

En utsatt tillvaro

I dag är Sigruns verksamhetschef för arbete och entreprenörskap på Fryshuset. Hon är som sagt extramamma åt många kriminella och ibland lever hon farligt.

– Jag har aldrig råkat illa ut men jag tänker mig inte alltid för. Rädd? Tja? Jag borde kanske vara det. Efter en skjutning 2016 vid Möllevångstorget här i Malmö kontaktade en av de inblandade killarna mig och ville att jag skulle följa med honom till en myndighet. Det fanns en klar hotbild mot honom och han levde med skyddad identitet.

– Så här efteråt kan jag ju tänka att det var riktigt dumt. Men jag glömmer bort det. För mig är de inte farliga kriminella killar. Jag har en annan bild av dem. Jag ska ju hjälpa dem och inte döma.

Många skottlossningar i Malmö

Hon arbetar över hela Malmö men har sitt hjärta i Rosengård. Här är hon ordförande i stadsdelens brottarklubb och har tät kontakt med ungdomar i området. Men det finns en baksida av jobbet. Skottlossningarna i Malmö har dödat många unga män de senaste åren. Sigrun kände nio av dem och får en klump i magen varje gång hon får en pushnyhet i mobilen om en dödsskjutning, eller när hon hör en polishelikopter surra i luften.

En ödesdiger kväll gick allt fel och flera personers liv förstördes för alltid.

relationerJanne Kjeksrud dömdes till 12 års fängelse för mord

– Det är jättejobbigt. Jag blir nervös varje gång, jag vänjer mig aldrig vid det. Det är så många som har dött och det är en stor sorg samtidigt som jag blir förbannad.

– Varje allhelgonahelg åker jag runt till begravningsplatserna runt Rosengård och tänder ljus vid deras gravar. Det är tungt.

Hon känner stor maktlöshet inför det pågående våldet.

– Varför frågar jag mig? Varför lyckas man inte få ett slut på våldet? Det är så många tankar som kommer. En del av dem som dör är inte ens kriminella utan har bara varit på fel plats. Det är sjukt att det ska vara så här.

Lycka när någon bryter sig loss

Men det finns ljusglimtar.

– När en kille hör av sig och berättar att han ska bli pappa eller skickar en bild på sin nyfödda bebis och lever ett vanligt Svenssonliv blir jag glad. När någon lyckas och går vidare i livet, det känns fantastiskt. Då får jag mitt pris.

Samma känsla får hon när någon av kvinnorna lyckas ta sig ur den kriminella världen och börja om på nytt.

– Det är lycka. Det är en grupp som är svår att nå och vi vet så lite om hur det går för dem. Därför är det extra roligt när jag får veta att en kvinna lämnat den kriminella världen bakom sig och kommit vidare.

Engagerad i MammaUpproret

Men för att hjälpa dem tror Sigrun att det behövs individuell hjälp.

När hon förlorade sina tvillingar bestämde hon sig för att ta hand om andras barn.

relationerLisa öppnar upp sitt hem för utsatta ungdomar

– Man måste se igenom fasaden dessa kvinnor upprätthåller. Det är inte lätt. De spelar en roll där allt är bra och de är duktiga flickor. De känner skuld och skam. När man möter dem måste man ställa massa frågor. Fråga mer. Berätta! Till slut lossnar det.

Sigrun är engagerad i MammaUpproret, en Facebook-grupp för mammor som vill väcka opinion och sätta press på politiker att nu får det vara nog med våld och skjutningar i Malmö och andra städer i Sverige.

– Jag önskar också bättre stöd för kvinnor som vill lämna den här destruktiva miljön, ett bredare stöd för hela familjen och mer individanpassat stöd. Som det är i dag får kriminella män som vill hoppa av ofta individuell hjälp medan kvinnor i kriminella miljöer får gruppstöd, det är oklart varför.