Janne Kjeksrud dömdes till 12 års fängelse för mord
Tolv års fängelse för överlagt mord.
Domaren hade precis avgjort Janne Kjeksruds framtid. Hon talade till den 27-åriga kvinnan som in i det sista hade hoppats att rätten skulle förstå att hon inte haft för avsikt att döda sin före detta pojkvän.
Tårarna rann ner för kinderna på Jannes närmaste vänner, men själv rörde hon inte en min. Hon hade fått samma dom tidigare i tingsrätten och trots att hon hade hoppats att den skulle ändras till vållande till annans död accepterade hon domen. Till slut tänkte hon att hon nog fsörtjänade den.
Trasslig barndom
Janne växte upp tillsammans med sin mamma och pappa. Det var ett hem med många problem. När Janne var åtta år lämnade hennes pappa dem utan ett ord. Janne skötte sig i stort sett själv och ville hellre leka hos någon klasskamrat än vara hemma. Det fick förstås bli hos någon hon fick lov att leka med, alla föräldrar ville inte att deras barn skulle leka med en flicka från ett problemfyllt hem.
Tio år gammal rymde Janne hemifrån och bodde en kort tid på ett barnhem. Då dök hennes pappa upp igen och föreslog att hon skulle flytta hem till honom. Han hade skaffat ny familj och Janne gladde sig till att få en familj igen.
Jag var helt enkelt inte van vid att folk faktiskt brydde sig om mig
Men hennes pappa var ofta borta och när han var hemma var han inte densamme som förr. Han hade tjänstgjort utomlands som soldat och kriget hade förändrat honom. Janne trivdes inte i den nya familjen.
Skickades till ungdomshem
När hon var 14 år anförtrodde hon sig för lärarna på skolan och blev skickad till ungdomshem. Ännu en gång fick hon klara sig ensam.
En kort tid senare fick Janne plats på ett behandlingshem för unga med psykiska och sociala problem och där träffade hon socialpedagogen Corina Jensen.
Till skillnad från andra vuxna som Janne tidigare haft i sitt liv visade Corina ett äkta intresse för henne. Ett intresse som Janne i början inte ville veta av. I hela sitt liv hade hon klarat sig själv och hon tyckte att Corina la sig i för mycket när hon frågade ut henne.
– Jag var helt enkelt inte van vid att folk faktiskt brydde sig om mig. Jag släppte inte in någon för jag tänkte att de skulle nog försvinna snart igen. Det var ju det jag var van vid, minns Janne.
Socialpedagogen blev som en mamma
Men Corina fortsatte att bry sig och till slut tog Janne emot hennes omsorg. Hon behövde få sitt långa hår kammat med en luskam och Corina var den enda som fick göra det.
Janne märkte att Corina inte var ännu en sur socialpedagog och det slutade med att de satt och småpratade över en kopp kaffe. Därefter började Janne släppa in Corina i sitt liv. Hon var med när Janne slutade grundskolan och när hon fyllde 18 år, för trots att hon som 17-åring flyttat från behandlingshemmet höll de kontakten och pratade ofta i telefon.
Corina blev som en mamma för Janne. Hon var hennes skyddsnät och när Janne inte hade någonstans att bo flyttade hon hem till Corina och hennes man Helge i tre månader. Corina körde Janne till och från skolan varje dag.
– Corina och Helge är de föräldrar jag själv har valt, säger Janne.
Deprimerad efter våldsamt förhållande
Corina följde på avstånd när Janne träffade sin första pojkvän och de pojkvänner hon träffade därefter. Janne drogs till en viss typ av killar, de verkade alltid snälla och trevliga, men efterhand visade de upp andra sidor. En av dem fastnade i ett kriminellt mc-gäng, en annan levde i en konstant haschdimma och blev våldsam och en tredje var extremt svartsjuk och förbjöd Janne att ha kontakt med andra.
Det sista förhållandet utlöste en depression och Janne fick tabletter för att komma in på rätt spår igen. Hon började på gymnasiet, skaffade hund och träffade Corina och Helge som hon firade jul med. Hon träffade också Benjamin.
Han var vän med en av Jannes arbetskamrater på pizzerian där hon jobbade. En kväll erbjöd han sig att köra henne hem och det blev snabbt en vana att Benjamin varje kväll körde henne hem. Till att börja med var de vänner, men efter ett tag växte känslorna mellan dem.
Bråket i bilen urartade till mord
Det dröjde inte länge förrän Benjamin flyttade in hos Janne, som också fick ett nära förhållande till Benjamins familj och hans två små söner.
Janne minns förhållandet som bra och tryggt, men det slutade tvärt och är orsaken till att hon i dag avtjänar ett tolv år långt fängselsestraff.
En sen kväll i december 2013 väntade Janne utanför Benjamins arbete i hans olåsta bil. Han hade gjort slut ett par dagar tidigare, helt utan förklaring.
Janne ville prata med honom och få veta varför han så plötsligt packat sina saker och försvunnit utan att säga något.
Jag har blivit överfallen och utnyttjad så många gånger
Men när han kom ut och satte sig i bilen hann de inte utväxla ett ord innan det blev bråk mellan dem. Benjamin hade ett metallrör med sig och rädslan överväldigade Janne. Under bråket sträckte hon sig efter en kniv som hon visste fanns i bilen.
– Jag har blivit överfallen och utnyttjad så många gånger och jag kände mig hotad. När jag tänker tillbaka på vad jag varit utsatt för är det inte konstigt att jag reagerade som jag gjorde, säger Janne.
Hon minns att de båda reste sig och sprang åt varsitt håll och att hon inte såg vad som hände med Benjamin.
Trots det anmälde hon sig efteråt hos polisen och blev genast anhållen. Meddetsamma erkände Janne att hon hade hållit i kniven, men det var först när polisen berättade att den hade träffat Benjamin i hjärtat och att han ett par minuter senare dog som Janne insåg att hon hade dödat honom.
Vid rättegången vidhöll hon att det var en olyckshändelse att hon stuckit honom i hjärtat och att kniven legat i Benjamins bil, hon hade inte tagit den med sig. Hon sa att hon inte hade planerat att göra det.
Jag är skyldig till att två små barn inte längre har en pappa
Den förklaringen trodde varken domaren i tingsrätten eller hovrätten på och Janne dömdes til tolv års fängelse för överlagt mord.
– Jag grät inte när jag fick min dom. Det var jag klar med. Det är en människa som är död på grund av mig. Jag är skyldig till att två små barn inte längre har en pappa. Jag förtjänar straffet, säger Janne.
I rättssalen vände sig Janne till sina tidigare svärföräldrar, vars son hon tagit ifrån dem, och bad om förlåtelse. Hon hoppades att de åtminstone skulle förstå att det aldrig varit hennes mening att döda honom.
Herstedvesterfängelse utanför Köpenhamn blev hennes nya hem, ett hem hon delade med några av landets farligaste förbrytare. Från den ena dagen till den andra förvandlades Jannes normala liv på en gymnasieskola till ett liv bland sexbrottslingar, mördare och våldsdömda. Janne kände inte att hon passade in eller att hon hade samma kriminella tankesätt som de andra internerna. Hon höll sig mest för sig själv och undvek att prata med de andra.
– Jag kunde inte gå i kyrkan, träna eller vara någonstans utan att det var extrema förbrytare där. Det var helt surrealistiskt, säger Janne.
Hon upptäckte snabbt vem som var hennes vänner på riktigt. I början var det en hel del som hälsade på henne i fängelset, men många slutade efterhand komma.
En av dem som fortsatte att finnas i Jannes liv var Corina. Hon såg fortfarande att det fanns något gott i Janne. Deras samtal blev inte färre av att Janne sonade sitt brott och Corina besökte Janne så ofta hon kunde.
– Bakom den hårda fasad som hon ibland visade är Janne en god människa, det har jag alltid vetat. Hon skulle inte göra en fluga förnär. Jag har alltid haft en magkänsla att hon en dag ska nå sina mål och bli något. Det tar bara lite längre tid, säger Corina.
Janne vill bli sjuksköterska
Janne som nu är på Jyderups fängelse är snart klar med en tvåårig gymnasieutbildning, som hon genomgått utan tillgång till dator. Om ett år har hon avtjänat hälften av sitt straff och kan ansöka om villkorlig frigivning.
Några skyller på sin hemska barndom, men jag har bestämt mig för att min barndom i stället ska göra mig starkare
– Corina och mina andra vänner är verkligen de som har hjälpt genom det här. Det ständiga stödet från dem har gett mig styrka. Och det har också hjälpt att jag har kunnat koncentrera mig på att skaffa mig en utbildning så att jag kan studera vidare när jag kommer ut, säger Janne.
Hon drömmer om att bli sjuksköterska och tror att hon kommer att klara av det eftersom hon alltid har varit en fighter.
Gång på gång har Janne bevisat att hon kan komma vidare. Det ska inte ett fängelsestraff heller sätta stopp för.
– Många som är i samma situation som jag har gett upp och låtit drogerna ta över. Det har trots allt inte jag gjort. Några skyller på sin hemska barndom, men jag har bestämt mig för att min barndom i stället ska göra mig starkare. Även om allt verkar hopplöst och man tror att det är omöjligt att komma vidare så kan man faktiskt det, säger Janne.
Av Nadja Dam Jensen
Foto: Gregers Overvad och privat
Översättning: Anette Bülow