Läsarberättelse: Efter 30 år ihop träffade min man en annan
En gråmulen februaridag år 2017 stod vår bil i carporten när jag hem från mitt jobb på vårdhemmet vid kvart i två-tiden. Det måste betyda att Claes också redan var hemma, och det var ovanligt. Hans jobb som lastbilschaufför innebar lite varierande tider, men det var sällan att han var hemma före fem på eftermiddagen. Min första tanke var att han kanske blivit sjuk, även om han, liksom jag, var vid god hälsa. Vi var båda 53 år vid den här tiden.
Jag hittade Claes i uterummet, där han satt med en flaska sprit och ett snapsglas bredvid sig.
– Vad är det här? utropade jag förvånat.
– Erland är död, sa Claes tonlöst, och fortsatte:
– Han kom hem med bilen, tog ett par steg över hallgolvet innan han föll omkull, stendöd. Hjärtstopp.
Claes var märkbart chockad. Han och Erland hade varit nära vänner och kollegor i över 30 år.
Livet kunde ta slut när som helst
Den eftermiddagen pratade vi mer än vi gjort på länge. Vårt äktenskap hade då varat i 28 år och vi hade haft det bra ihop även om det var en sorg att vi aldrig fått barn. Claes pratade bland annat om att han redan nu skulle komma igång med några av alla de saker han tänkt sig göra som pensionär. Livet kunde ju ta slut när som helst. Som för Erland, som aldrig skulle komma till Karibien och fiska svärdfisk, något han alltid drömt om.
– Vad är det då som du skulle vilja göra? frågade jag.
Än var det ju långt till pensionen, och det enda vi pratat om var att kanske sälja huset tills dess och istället hyra en lägenhet och köpa ett mysigt sommarhus.
– Jag vill börja spela golf. Så kommer jag ut och rör på mig också. Brist på motion är väl en vanlig orsak till att folk dör i förtid, inte minst lastbilschaufförer.
Golf? Jag bet mig i läppen för att inte skratta till. Claes hade lite mage, han föredrog att gå i slitna jeans, svarta träskor och t-shirt med företagets logga. Och han stämde inte in på min bild av den typiske golfspelaren. Claus konstaterade att jag var fördomsfull när jag tänkte på golf som något av en snobbsport. Han sa att det fanns fler billiga bilar, som vår, på golfbanornas p-platser än det fanns dyra märken.
– Klart att du ska göra sådant som du mår bra av! sa jag.
Klippte sig oftare och slopade kakorna
Den våren anmälde sig Claes till en nybörjarkurs på en golfklubb i närheten. Jag tror att Maria var med på samma kurs, för sett i backspegeln infann sig förändringarna rätt snabbt. Först märkte jag inte något särskilt, förutom att han klippte sig oftare, hoppade över kakan till kaffet och stannade vid en portion när vi åt middag. Han gick ner i vikt och köpte lite nya kläder.
Till en början pratade han knappt om något annat än golf. Sedan slutade han att prata om ämnet överhuvudtaget, men det tänkte jag inte på just då. Men jag tyckte att det var fint att han fått en hobby.
Tillsammans med några av sina golfvänner började han åka iväg till banor på andra orter, och ibland for de iväg på en hel golfweekend.
Vaktade plötsligt mobilen som en hök
Någon gång runt årsdagen av Erlands död insåg jag att det var något som inte stämde. Tidigare la han sin mobil överallt och letade efter den jämt, nu vaktade han den som en hök. Vi hade också brukat ha sex regelbundet, och en dag gick det upp för mig att vi under månader bara utväxlat snabba pussar. Claes verkade också lite frånvarande och ibland kändes det som om han undvek att möta min blick. Var han otrogen?
Jag såg framför mig en snygg, fräsch, golfande, nyskild kvinna i 40-årsåldern som hade förvridit huvudet på honom
Jag såg framför mig en snygg, fräsch, golfande, nyskild kvinna i 40-årsåldern som hade förvridit huvudet på honom.
En kväll frågade jag honom rakt ut vid middagen, och han erkände direkt. Ja, han hade ett förhållande med en kvinna som spelade golf. Och hans dåliga samvete höll på att äta upp honom, så han var närmast lättad över att jag frågat. Det slutade med att vi båda satt där och grät vid köksbordet.
Han lovade att han genast skulle bryta med henne bara jag ville förlåta honom. Det ville jag naturligtvis. Jag tänkte att otroheten kanske var en något av en krisreaktion på Erlands död. Jag accepterade att inte få veta vem hon var, kanske var det bäst så.
Vi åkte på en romantisk kryssning, och på helgresor till både Berlin och London. Men det kom aldrig att fungera mellan oss igen. Jag är säker på att han försökte få henne ur tankarna, men han lyckades inte. Ibland på nätterna vaknade jag ensam i sängen och hittade honom ensam vid köksbordet, stirrande ut i tomma luften.
– Tänker du på henne? slank det ur mig flera gånger.
Det förnekade han, men jag trodde honom inte. Och jag fylldes av sorg när jag tänkte på att jag höll på att mista honom, min partner ända sedan ungdomen. Jag hade ju alltid räknat med att vi skulle bli gamla tillsammans. Men nu hade en yngre kvinna, säkert med stora bröst, fylliga läppar och långa ögonfransar, stulit honom ifrån mig.
Så la jag återigen märke till hur han ibland var väldigt upptagen med sin mobil, när han trodde att jag inte såg. En kväll hördes en smäll då två bilar kolliderade på vår lilla gata. Claes närmast kastade ifrån sig mobilen och skyndade ut. Det handlade bara om smärre plåtskador, men under tiden kunde jag inte låta bli att kolla hans mobil, jag passade på innan låset hann gå på.
Jag tjuvläste hans meddelanden
Jag såg att de fyra senaste meddelandena skrivits med en M. Mitt hjärta bankade medan jag läste. De innehöll bara lite om sådant som hänt under dagen, men ändå. Det måste vara hon! Jag memorerade snabbt numret innan jag måste lägga ifrån mig mobilen.
På sätt och vis skämdes jag över att jag tjuvläst min mans privata meddelanden, men jag måste helt enkelt se denna M i ögonen och förklara för henne att hon skulle sluta försöka snärja en man som varit gift i snart 30 år.
Inför Claes låtsades jag som inget, men via telefonnumret kunde jag slå upp adressen, och nu visste jag att hon hette Maria. Förgäves försökte jag hitta henne på Facebook och andra sociala medier.
Redan eftermiddagen därpå cyklade jag bort till adressen. Ljudet av mina egna hjärtslag pulserade i öronen när jag knackade på den vita dörren på tredje våningen. En kvinna öppnade med ett leende på läpparna.
hon blev alldeles förskräckt när hon insåg vem jag var
Min första tanke var att det måste vara Marias mamma, för kvinnan framför mig måste vara flera år äldre än jag, kanske runt de 60, och hon såg verkligen inte ut som en manslukerska. Tvärtom såg hon väldigt alldaglig ut. Men jag förstod att det var Maria för hon blev alldeles förskräckt när hon insåg vem jag var.
– Jag är så ledsen, så ledsen, så ledsen. Förlåt, förlåt förlåt, sa hon med tårar i ögonen.
– Det var varken min eller Claes mening att göra dig illa, fortsatte hon.
Själv fick jag inte fram ett ord. Istället vände jag bara på klacken och sprang tillbaka ner på gatan. Sedan cyklade jag bort till en park där jag slog mig ner på en bänk.
Vårt äktenskap var dött och över
Medan jag satt där insåg jag två saker. Det första var att det inte handlade om någon slags sexuell besatthet, utan kärlek. Det andra var att vårt äktenskap var dött och över sedan länge. Claes hade kommit att älska en annan kvinna, trots att han försökt stå emot.
Jag släppte honom fri och gav honom skilsmässa, även om han hade så dåligt samvete att han nästan blev sjuk av det. Återigen tror jag att vår barnlöshet spelade in, han befarade nog att jag skulle bli ensam. Det kom jag också att känna mig många gånger. Till skillnad från mig är Maria mamma, hon har tre barn och fem barnbarn.
Idag har jag kommit vidare, och jag har ingen som helst kontakt med Claes och den änka han kom att älska. Jag är tacksam för alla bra år som vi fick tillsammans, men det som är över är över. Jag är hellre ensam än lever med en man som älskar en annan. Och just nu dejtar jag en trevlig, frånskild man, så man vet ju aldrig. Kanske möter även jag kärleken igen.
/Jessica