Läsarberättelse: Min pojkvän blev kär i en man
Oskar och jag hade varit tillsammans i nästan två år. Vi bodde ihop och livet flöt på. Vi hade förlovat oss och pratat om att gifta oss och så småningom även skaffa barn, då plötsligt allt förändrades. Jag hade ingen chans att tävla om Oskars kärlek.
Oskar berättade plötsligt och att han var kär i en annan, i en man. Kär i en man. Vadå? Vi hade ju haft det hur bra som helst och jag hade inte på något sätt trott att något var fel mellan oss. Men plötsligt visade sig Oskar vara homosexuell.
Se också: 5 typer av otrohet
Det kunde inte vara sant, tänkte jag, men ganska snart förstod jag att så var fallet. I början kände jag mig förödmjukad och helt tillintetgjord. Det var jobbigt när mina vänner frågade varför det var slut mellan oss. Jag var såklart tvungen att berätta varför, de hade ju ändå fått reda på sanningen så småningom. Vi bodde i en liten stad och ryktet skulle givetvis nå dem.
Jag skämdes för att jag inte märkt något
Jag skämdes. Nu förstår jag ju att jag inte hade något att skämmas för, men då gjorde jag det. Det kändes som att det var något allvarligt fel på mig och min intuition, som hade delat hans liv i två år och inte märkt någonting. Jag kände mig ifrågasatt och som om jag var helt dum som inte förstått någonting.
Det borde ha märkts, förstod jag att mina vänner tyckte. Oskar borde ju på något sätt har visat det. Hade vi verkligen haft det bra? undrade min omgivning. Särskilt mina föräldrar blev helt chockade.
Oskar var ledsen för min skull. Vi hade ju haft det så fint tillsammans och det fanns ingen ovänskap mellan oss. Men jag var rejält arg på honom och tyckte att han svikit mig på det värsta sätt man kunde svika någon. På sätt och vis hade han ju även svikit sig själv, genom att inte vara ärlig och stå upp för den han var.
Han flyttade från vår bostad
Han flyttade från vår gemensamma bostad redan samma dag. Han lät mig få bo kvar i lägenheten fast det var hans bostadsrätt. Han skrev till och med över den på mig. Han ville mig allt gott och insåg hur illa han gjort mig. Han tyckte fortfarande om mig, sa han, men han var kär i sin vän. Han kunde inte vara tillsammans med mig som om ingenting hänt, när han älskade en annan.
Oskar hade träffat sin vän under ganska lång tid. Jag visste ju att han träffade honom, men jag hade trott att de bara var kompisar. Jag hade trott att de gick ut och tog en öl och snackade ibland, eller åkte iväg och fiskade eller spelade fotboll. Så hade det också varit till en början, bara vänskap. Men de hade mer och mer förstått att de var kära i varandra. De ville vara tillsammans på riktigt och både Oskar och hans vän lämnade sina partners och flyttade ihop.
Den första tiden var förskräcklig. Att bli lämnad på detta sätt gjorde dubbelt ont och jag kunde inte förstå. Jag vägrade att förstå. Nu har det gått över tre år sedan Oskar lämnade mig och livet har förändrats. Jag har börjat dejta en annan man. Det känns bra och jag hoppas på en framtid tillsammans med honom, men jag har inte bråttom.
Jag har förlåtit honom för sveket
Jag har förstått nu hur dåligt Oskar mådde när han lämnade mig. Det var absolut inte enkelt för honom, men han måste givetvis följa sina känslor. Det har ingen betydelse att det var en man han fallit för. Jag förstår honom mer nu och har förlåtit honom.
Oskar är en otroligt fin människa och jag önskar honom allt gott i framtiden. Jag förstår hans situation, och tycker att han gjorde rätt som berättade precis som det var. Det var givetvis det bästa både för honom och för mig. Jag skäms inte längre för honom, jag är stolt över honom.
/ Anna