Läsarberättelse: Han bedrog min väninna och ljög om mig
För fem år sedan, när jag var 28, var jag på konsert med min syster, Stina. Vi köade vid ingången när jag fick syn på Tom, som var tillsammans med min väninna Patricia. Jag hade känt henne sedan vi var barn och vi var fortfarande nära vänner, även om jag inte träffat henne på ett par månader, då jag haft mycket på jobbet.
Tom stod en bit längre fram i kön och jag tänkte att han kanske var där med Patricia. Jag tittade mig omkring, men kunde inte se henne någonstans, och ögonblicket senare hade Tom försvunnit i folkhavet.
Jag var på väg att skicka ett sms till Patricia för att fråga om hon var där, och ifall vi kunde ses, men så fick jag annat att tänka på. Istället hittade jag och Stina en fin plats i solen, där vi ville sitta och slappa en stund innan konserten började.
Han kysste en annan tjej
Jag tittade ut över planen och mot scenen, och så plötsligt såg jag Tom igen, ett tiotal meter framför oss. Han satt med sidan vänd mot oss och han hade tagit på sig en mörk keps. Han hade dragit ner skärmen långt ner i pannan så att ansiktet skuggades, och jag fick intrycket att han försökte gömma sig. Bredvid honom satt en leende mörkhårig tjej som jag aldrig sett förut, och plötsligt lutade hon sig mot honom och kysste honom. Jag höll på att tappa hakan. Han la armen om henne ett kort ögonblick, innan han snabbt drog sig undan igen medan han tittade sig omkring. Det var då vi fick ögonkontakt.
Han mötte min blick i ett par sekunder och det var tydligt att han känt igen mig. Så tittade han ner och makade sig lite bort från tjejen. Det hela kändes jättekonstigt och jag visste inte vad jag skulle tänka. Stina hade inte märkt något, för hon kände inte Tom. Egentligen visste jag ju heller inte riktigt hur Tom och Patricia hade det. Kanske hade de tagit en paus i förhållandet, jag hade ju faktiskt inte pratat med Patricia på ett bra tag, och mycket kan hända på ett par månader.
Se också: Terapeuten om otrohet på nätet
Stina reste sig från vår filt och gick för att hämta öl och då passade jag på att föreslå att vi skulle sätta oss någon annanstans. Jag orkade inte förklara och ville inte förstöra stämningen, så jag skyllde på solen och att jag glömt ta på solkräm. Så drog vi oss in i skuggan och sedan såg jag inte till Tom och tjejen mer.
Skulle jag säga något?
Dagarna efter konserten tänkte jag mycket på om jag borde säga något till Patricia. Det var svårt att veta om hon skulle vilja att jag berättade, eller om jag bara borde hålla mig utanför. Jag funderade över huruvida jag själv hade velat veta om min pojkvän, Markus, hade kysst en annan tjej på en konsert. Det hade jag nog faktiskt inte om det bara hänt en enda gång, men hur skulle jag kunna veta om det som Tom sysslat med bara var ett litet tillfälligt snedsteg, eller om han inlett en otrohetsrelation.
Under de följande månaderna hörde jag inget ifrån Patricia, och det förvånade mig, för även om vi inte sprang ner dörrarna hos varandra brukade vi ändå höras av med jämna mellanrum. Jag hade sms:at henne ett par gånger utan att hon svarat, så till slut ringde jag upp henne och föreslog att vi skulle ses över en kopp kaffe.
Hon verkade inte alls särskilt glad över att jag tog kontakt, så det var med blandade känslor jag några dagar senare gav mig in till stan för att träffa henne. Allt hade blivit så komplicerat på grund av vad jag sett vid konserten, och jag fortsatte att tvivla på om jag gjort rätt i att tiga.
Patricia väntade på mig utanför caféet där vi bestämt träff. Hon stod med två kaffe i pappersmuggar och frågade om vi inte kunde ta en promenad. Hon såg mycket allvarlig ut.
Vi gick ner mot en liten sjö och först var det en ansträngd tystnad, ingen av oss visste vad vi skulle säga. Men så gick Patricia rakt på sak och berättade varför hon inte kontaktat mig på flera månader. Tom hade uppenbarligen berättat för henne att han sett mig kyssa en annan man vid en konsert, och menat att jag var ett dåligt sällskap, för så gjorde man ju inte om man var i en relation. Vilket Patricia höll med om.
– Det är synd om Markus, sa hon och jag kände hur jag höll på att explodera.
Vad i hela världen sysslade Tom med? Inte nog med att han rände runt med en annan tjej bakom min väninnas rygg. Han försökte dessutom vända situationen och ödelägga såväl mitt förhållande med Markus som min vänskap med Patricia. Ändå tvekade jag inför att berätta sanningen. Jag var orolig för vilka konsekvenser det kunde få om jag gjorde det. Patricia hade alltid varit en känslig och lite skör tjej, och hon bodde ihop med Tom i hans lägenhet. De hade varit tillsammans i ett antal år, och jag var rädd för att bidra till att hon skulle få sitt hjärta krossat och kanske stå utan tak över huvudet.
Jag svarade att det inte var mig Tom hade sett, och att jag inte hade varit otrogen mot Markus. Därefter gick jag min väg utan att säga hejdå. Jag behövde få tid att tänka och när jag var framme vid bussen ringde jag Markus och berättade hela historien.
Han var förvånad över att jag inte sagt något om detta tidigare, men det var för att jag velat hålla mig utanför och inte blanda mig i. Nu hade Tom gjort det omöjligt. Jag tänkte verkligen inte riskera vare sig mitt förhållande eller min vänskap med Patricia för hans skull.
Min vän förtjänade bättre
Efter att ha pratat med Markus stod det klart för mig att jag var tvungen att berätta sanningen för Patricia, och nästa dag träffades vi igen. Jag hade knappt sovit den natten, för jag var så upprörd och förvirrad över Toms beteende. Jag hade känt honom länge genom Patricia, och även om han kunde verka en smula egoistisk ibland hade jag aldrig kunnat föreställa mig att han skulle försätta mig i en sådan situation. Egentligen tyckte jag att hans otrohet var det minsta i sammanhanget. Det är mänskligt att begå misstag, men att han ville låta det gå ut på det här viset över både mig och Patricia, som han sade sig älska, det var oförlåtligt. Patricia förtjänade någon bättre än så.
När vi sågs nästa dag sa jag som det var. Jag beskrev precis vad jag hade sett, varken mer eller mindre. Så fick hon själv avgöra hur hon skulle ställa sig till det.
Hon tog det rätt bra, och det visade sig att hon själv misstänkt att han höll på med något bakom hennes rygg. Patricia började gråta där vi återigen satt vid den lilla sjön. Jag försökte trösta henne med att det kanske inte var för sent att rädda deras förhållande, men hon skakade på huvudet och sa att det inte var därför hon grät. Det var vår vänskap hon var bekymrad för, och hon bad om ursäkt för att jag hamnat i en så hemsk sits på grund av Tom.
Några veckor senare lämnade hon honom. Jag hade faktiskt inte trott att hon skulle våga det, för hon hade aldrig tidigare levt ensam. Samtidigt hade jag dåligt samvete över att det på sätt och vis var mitt fel att de två inte var tillsammans längre. Jag befarade att hon skulle ångra sitt beslut och bli arg på mig, men det skedde lyckligtvis inte. Istället tackade hon mig för att jag berättade sanningen, så att hon själv kunde välja vad hon skulle acceptera, eller inte.
Hon flyttade ut ur Toms lägenhet och hem till sina föräldrar, och det gick rykten om att tjejen från konserten flyttat in istället. Om det påverkade Patricia så dolde hon det väl. Hon verkade faktiskt gladare än jag sett henne på länge och det dröjde inte mer än ett och ett halvt år innan hon träffade en ny kille, Lasse, som avgudade henne. Det gjorde mig riktigt glad att se henne så förälskad i en kille som verkade förtjäna hennes kärlek.
I dag, fem år senare, är de fortfarande ihop. De har gift sig och fått tvillingar och ingen saknar Tom. Jag såg honom faktiskt nyligen när jag var inne i stan med Markus, nu med armen om en ljushårig tjej. Även den här gången fick vi ögonkontakt, innan han vek undan med blicken. Jag är bara så glad för att Patricia blev av med honom och att vår vänskap bestod.